I tio år jobbade han på Sandvikens Jernverk. Sedan gick Stig Sjödin på folhögskola och blev poet. Hans dikter kan förena arbetsplatsreportage och marxistisk analys. Här ett utdrag ur Magnus Nilssons Kampdiktare i folkhemmet.

I de diktsamlingar Sjödin gav ut på 1970-talet är arbete ett viktigt motiv. I allmänhet skildras det kritiskt, på ungefär samma sätt som i hans genombrottsverk Sotfragment från 1949. Bland annat framhålls att arbetslivet ofta präglas av förnedrande hierarkier och att arbetarna inte alltid tillerkänns människovärde. Ett typiskt exempel finns i dikten "Angående människovärdet" i Klarspråk (1971):

Terapierna når aldrig ner till problemets grundvatten:
människor tycker illa om dressyr. Också arbetare.

Andra exempel återfinns i Livets starka smak (1974) där läsaren påminns om att det bakom arbetsmiljöproblemen på industriarbetsplatserna finns "ett stort människoförakt" och att det ligger "en värdering" av arbetarna bakom det faktum att de ofta får utföra monotona arbetsuppgifter.

118912_01.jpgSandvikens Jernverk omkring 1930 Foto:Britt-Marie Sohlström//CC BY-NC-ND 2.0 via flickr.com

Sjödin tar också upp de rent fysiska faror som kroppsarbete i industrin är förenade med. I diktsviten "Sakskäl" i Förklaringstapet (1977) återvänder han exempelvis till ett motiv han redan behandlat i "Det flänsade i första paret" i Sotfragment, nämligen hur en pojke kläms fast under ett glödgat stålrör. Diktens avslutande verser lyder såhär:

Kroppsarbete betyder att man betalar med sin
kropp för att få lön.
Detta är kontentan av allt kroppsarbete
och av lyftpojkens skrik.
Sedan får du gör vad du vill av begreppet arbetets ära.

I dikten "Den mänskliga faktorn" i Klarspråk (som först publicerades i Metallarbetaren) beskrivs en lång rad fruktansvärda arbetsolyckor, innan diktjaget lakoniskt konstaterar följande: "Kött förlorar alltid mot stål". I samma dikt noteras också att detta inte är något allmänt, utan ett socialt specifikt problem: "Jag har lagt märke till att folk / som gått länge i skola ytterst sällan / har stympade händer." Allra mest uppmärksamhet ägnas dock frågor om den fysiska arbetsmiljön i industrin i Livets starka smak, särskilt i sviten "Anteckningar kring arbetet", som närmast kan läsas som ett slags kritiskt arbetsplatsreportage i diktform.

Liksom tidigare är Sjödins arbetskritik i samlingarna från 70-talet tydligt influerad av marxismen. Detta kommer till allra tydligast uttryck i Förklaringstapet. I sviten "Väggbonader i det nya Sverige" i den samlingen nämns exempelvis såväl Marx själv som det marxistiska begreppet alienation. Marxistiska begrepp förekommer också i de andra diktsamlingarna. Bland annat återkommer ordet exploatering i såväl Har niflaggproblem? (1970)som i Klarspråk och Livets starka smak. I Klarspråk hittar man också en rad andra marxistiskt inspirerade uttryck, som "kapital", "kapitalismens grunder" och "kapitalsamling".

Flera marxistiska idéer om arbete gestaltasockså i diktsamlingarna. I "Indignationer" i Klarspråkbeskrivs exempelvis - precis som i Sotfragment hur arbetarna "förbrukas" i industrin. Även Marx arbetsvärdelära (teorin om att alla ekonomiska värden har sin grund i arbete) och hans teori om exploatering (att en stor del av de värden arbetarna skapar tillfaller kapitalisterna) skildras, exempelvis i dikten "Bruket, arbetsplatser 25 år efteråt" i Har ni flaggproblem?

Bokslutet beskriver inte den svettiga mödan.
Det är som om några alldeles anonyma krafter
åstadkom en omsättning på över en miljard kronor.
Jag konstaterar att nettot är synnerligen ojämnt fördelat
mellan de individer som tillsammans skapar det.

Marx kritik av den kapitalistiska arbetsprocessen aktualiseras också i Sjödins dikter. I "Motivation och profilering" i Livets starka smak skildras exempelvis en industriarbetare för vilken arbetet enbart är ett medel för försörjning: "Några andra skäl än betalningen till att jag står här / kan jag inte se, säger han". I dikten "Det vore kanske inte så dumt" i samma samling beskrivs också hur somliga "betraktar / arbetarna som maskindelar". Att arbetaren förvandlas till maskinbetjänt är ett viktigt inslag i Marx kritik av det kapitalistiska arbetet, som han bland annat återkommer till flera gånger i Kapitalet.

Inom marxismen är synen på industriarbetet motsägelsefull. Å den ena sidan betonas att arbete är såväl en grundläggande mänsklig aktivitet som samhällslivets fundament. Å den andra sidan understryks att den kapitalistiska produktionsprocessen bygger på exploatering och på att själva arbetet utarmas. Denna dubbelhet fångas av Sjödin i en av dikterna i sviten "Väggbonader i det nya Sverige" i Förklaringstapet:

I finverk 3 valsade vi borrstål,
timme efter timme, skift efter skift.
Jag var upplyftare.
Närmare meningslösheten kommer jag aldrig.
En natt lyckades jag se vad detta borrstål
skulle användas till,
att det skulle göra världens malmförande berg
ihåligare, möjliggöra kommunikationer.
Vidare insåg jag vilka som skulle dra mest nytta
av borrstålet.
Det var inte gruvarbetarna eller
anläggningsarbetarna.

Här beskrivs industriarbete som någonting samhällsnyttigt. Samtidigt understryks att den ekonomiska nyttan är störst för andra än dem som utför arbetet, och att själva utförandet kan upplevas som helt meningslöst.

118912_02.jpgStig Sjödin Foto:Public domain, via Wikimedia Commons

Under 1970-talet var skillnaderna mellan de dikter Sjödin publicerade i bokform på Bonniers respektive i arbetarrörelsens litteraturoffentlighet mindre än tidigare. Dock var synen på arbete mindre negativ i arbetarrörelsediktningen. Detta tog sig främst uttryck i att den marxistiskt inspirerade arbetskritiken i viss mån balanseras av en (likaledes marxistisk) tilltro till arbetarrörelsens förmåga att motverka kapitalismens negativa verkningar. Ett tydligt exempel på det hittar man i dikten "Observandum inför valet" i Kommunalarbetaren 1976. Dess sista strof inleds med en beskrivning av exploatering:

En sommar när svetten stod som regn omkring
oss i valsverket sa en av mina läromästare:
Kom ihåg att du alltid bär några osynlig på din rygg.
Han avsåg aktieägarna.

Strax därefter följer en uppmaning att inte acceptera denna orättvisa:

Om någon skördar lejonparten av frukterna
av ditt arbete (Branting),
så är och förblir det en börda som du tar
på dig varje dag,
om du stillatigande accepterar
fördelningsprinciperna.

Ett annat exempel finner man i "Skogsarbetarprolog" i Skogsindustriarbetaren 1968. Där deklareras att arbetarnas slit "utgör grunden för vår välfärd" men att det fortfarande finns "några skuldsedlar att lösa" innan de fullt ut får "lön för sin möda". Dock framhålls också att man redan kommit en bit på vägen, med hjälp av facklig kamp:

Låt mig istället erinra om kollektivavtalet.
En ungdom på 25 vårar.
Dessförinnan var förhållandena i skogen
att likna vid en ond dröm, säger krönikören

I diktens avslutande verser uttrycks trosvisshet om en bättre framtid: "det är vi som tillsammans beslutar / om människovärdet". Medan Sjödin i Förklaringstapet kunde skildra den kapitalistiska arbetsprocessen som helt meningslös, eftersom de värden den frambringar tillfaller kapitalisterna, påminns läsarna här om att relationerna mellan klasserna inte är givna, utan resultatet av klasskamp, och att det människovärde som förnekas arbetarna i den kapitalistiska produktionsprocessen kan återupprättas.

Stig Sjödin (1917-1993) var Sveriges mest betydande arbetarpoet under andra halvan av 1900-talet. I litteraturhistorien är han främst ihågkommen för porträttdikterna av arbetare i genombrottssamlingen Sotfragment (1949) samt för sina bidrag till den "nyenkla" och politiska poesin i diktsamlingar som Har ni flaggproblem (1970) och Klarspråk (1971). Men Sjödin skrev också viktig lyrik utanför de borgerliga kultursidornas räckvidd. Inom arbetarrörelsen författade han prologer till möten och kongresser och medverkade flitigt i fackförbundspressen. I boken Kampdiktare i folkhemmet: Arbetarpoeten Stig Sjödin (Verbal 2021) tar litteraturvetaren Magnus Nilsson ett helhetsgrepp på Sjödins lyrik.

Mest läst av skribenten

4/21 Psyket och kapitalet

Category Image