Clartébloggen

På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.

Tolvårige Hector Pieterson på bilden ovan och hundratals andra barn och unga mördades av säkerhetsstyrkorna i juni 1976

”Education later – liberation now!” – Så löd ett av slagorden från Soweto-upproret 1976 i Sydafrika då en hel generation svarta sydafrikanska ungdomar satte ner foten och vägrade låta sig hunsas i det bisarra rasåtskillnadssystemet. I Soweto och på många andra platser i landet var skolorna överbefolkade av elever. De fåtal lärare som hade att hantera utbildningen var ofta inkompetenta och betraktades inte sällan som apartheidregimens nyttiga idioter. Lärare av det motsatta slaget fanns, men de var sällsynta och de blev inte kvar länge i tjänst. Ett av de mer provocerande inslagen i apartheidregimens skolpolitik var att göra den vita boerminoritetens språk – afrikaans, till undervisningsspråk. Afrikaans var intimt förknippad med konservativ afrikaaner-nationalism och den institutionaliserade rasismen. Den kom framför allt till uttryck i apartheidssystemets formalisering 1948 då Nationalistpartiet hade tagit makten i landet och som det behöll fram till 1994 när ANC vann en jordskredsseger i de första fria valen i landets historia.

Demonstration för president Morales. Bild: Agencia de Noticias Redacción [CC BY-SA 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)]

Vad som skett i Bolivia är en militärkupp. Evo Morales har med stor framgång bekämpat fattigdomen i Bolivia och sett till så att breda lager fått det bättre. Till slut fann de besuttna i Bolivia för gott att avsätta Morales och ersätta honom med en öppen rasist och religiös fanatiker vid namn Jeanine Anez Chavez. På twitter har hon skrivit: ” Jag drömmer om ett Bolivia fritt från urinvånarnas sataniska riter, våra städer är inte för indianer, de kan försvinna till höglandet El Chaco”.

Lars Åberg är författare till några böcker om invandring och integration, utgivna av vänsterförlaget Karneval. Han ger sig ut för att vara den saklige opartiske analytikern med rötter i vänstern, som försöker bringa ordning i röran av alla känslomässiga argument i invandrings- och flyktingdebatten. Han är av allt att döma mycket populär bland läsare på vänsterkanten. Men när jag själv för en tid sen kom att höra honom tala i ämnet blev jag först förvånad, sen besviken och slutligen ganska upprörd. Har inte läst någon av hans böcker men ett antal av hans debattartiklar och de har tyvärr stärkt mitt första intryck.

Varför kan inte kapitalismen ställa om till ett hållbart samhälle? Hur bryter vi med kapitalismens ständiga tillväxt? Hur skall vi rädda planeten? Detta är frågor som de nio författarna till antologin ”Ställ om! För en ekologisk socialism” utgiven av Bokförläggarna Röda Rummet, ställer sig.

”Ställ om!” ställer det invanda på ända. Hur skulle det vara om IKEA tillverkade hållbara möbler som höll en livstid och sedan kunde gå i arv eller om Volvo tillverkade en bil som gick att laga för envar och som rullade hela livet? Om H&M:s kläder höll mer än några tvättar och var tidlösa i sin design?

Shame on me som törs sticka ut hakan och vara tacksam för att få bo och verka i detta vackra land, ett av värdens bästa länder. Efter en kortare utlandsvistelse tillät jag mig, på sociala medier vid återkomsten hem, uttrycka mig i positiva ordalag om det svenska folkhemmet. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att reaktionerna skulle bli så kraftiga och omfattande. Allt från att jag ljög, hur jag nu kunde göra det när jag enbart ställde en fråga, till att jag anklagades för att vara en relativist som man inte kan visa någon tilltro till och att allt elände är sossarnas fel som monterat ner hela landet. Jag trodde mig ha hört och sett det mesta men överrumplades ändå av detta intensiva hat. Det kom som en överraskning för mig att den svenska självbilden är så snedvriden hos stora grupper och att självkänslan är så i botten att man på allvar tror att vårt demokratiska välfärdssamhälle håller på att kollapsa. Man kallade Sverige till och med för ett muslimland.

Via Campesina-aktivister vid folkförsamlingen intill stängslet runt Bella Center där klimatmötet hölls i Köpenhamn 2009 under Climate Justice Actions ickevåldsaktion. Foto: Tord Björk

Kan en bonde från det västafrikanska land Burkina Faso storma fossilkapitalets vinterpalats? Den frågan ställde du på ett seminarium i London 2016 med fackföreningar om klimatet. Du sökte efter svaret på frågan vem som är den historiska kraft som kan genomföra en revolution som räddar klimatet, en fråga lika aktuell idag som då.

Svaret blev att det inte är bonden. Visserligen ligger medvetenheten om klimatnödläget på topp i Burkina Faso i studier som jämför olika länder. Landet är drabbat av både förlust av regn och sandstormar samt ökad temperatur. En temperaturhöjning som drabbar kropparna för de som arbetar utomhus i detta jordbruksland och skapar ohälsa eller gör det omöjligt att odla och sköta boskap. Men bonden i Burkina Faso befinner sig för långt bort från maktens boningar sa du till de fackliga aktivisterna i London.

1 november 2004 publicerar Dagens Nyheter en märkvärdig artikel. Peter Löfgren berättar hur han våren 1999 sändes av Sveriges Television till gränsen mellan Kosovo och Montenegro:

"Jag gjorde analysbefriade, känslomässiga skildringar av flyktingarnas helvete. Det kallas bra teve - och bidrar till fördumningen, eftersom ondskan framstår som obegriplig."

Han rekommenderar läsning av två nyöversatta böcker om krigen på Balkan. Det märkvärdiga är att en av dem nästan på dagen ett år tidigare skandaliserats i samma spalter som något jämförbart med förnekelse av nazisternas förintelse av judarna. Under rubriken "Ordfront förnekar folkmord på Balkan" angrep Maciej Zaremba Ordfront Magasin för en intervju med författaren, Diana Johnstone.

I förra veckan publicerades i flera svenska tidningar en TT-artikel om att kubanen Manuel Cuesta kommit till Sverige för att förmå Sveriges Riksdag att inte godkänna det avtal som Kuba och EU upprättat. Avtalet skulle göra slut på den negativa särbehandling som Kuba utstått från EU. Sverige är en av tre länder i EU som ännu inte godkänt detta.

Cuesta vill alltså att diskrimineringen av hans eget land ska fortsätta.

Vem är då denna Cuesta? Han leder en av de grupper i Kuba som med ekonomiskt stöd från USA och även EU (tidigare också från SIDA) arbetar för att störta Kubas regering.

Han är en mycket privilegierad oppositionspolitiker.