Clartébloggen

På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.

För två år sedan gick regeringen på pumpen i Lagrådet, när man genom en vanlig lag ville straffbelägga ”deltagande” i en terroristorganisation. De höga juristerna i lagrådet ansåg att förslaget var oförenligt med föreningsfriheten i regeringsformen (RF).

Vad betyder det då att en lag eller ett lagförslag är ”oförenligt” med RF, som är en grundlag? Om en grundlag som RF garanterar exempelvis att medborgarna ska ha en viss rättighet eller att det inte får förekomma dödsstraff, så får inte en vanlig lag innehålla något som strider mot det. Ifall riksdagen trots det stiftar en sådan lag, så får domstolarna ändå inte tillämpa den. Det beror på att grundlagen har, som man säger, högre konstitutionell valör än vanlig lag. För att ändra grundlag krävs två riksdagsbeslut med mellanliggande val.

1998 splittrades de svenska folkrörelsernas antirasism. Den i svensk folkrörelsetradition vedertagna enheten mellan kamp mot vardagsrasism och statsrasism, mellan att söka leva som man lär och samtidigt ändra samhället bröts. Det är nu dags att ena folkrörelserna igen mot statsrasismen. Det behövs mer än någonsin en enande politik mot den rasistiska världsordning som EU, Sverige och många andra länder står för. En rasistisk världsordning som måste bekämpas om vi ska kunna rädda klimatet, stoppa förtryck och militarisering samt driva en ekonomisk politik som ger alla på landet och i staden möjlighet att leva ett gott liv. EU:s rasistiska politik som vägrar släppa patenträttigheterna på Covid19 vaccin trots att till och med USA ser det som nödvändigt visar hur den europeiska imperialismen går över lik idag som igår.

Joe Biden tilldelas Presidentens frihetsmedalj 12 januari 2017. Foto (c) Chuck Kennedy, Public domain, via Wikimedia Commons

Bidens ekonomiska vänstersväng överraskade många. De flesta hade väntat sig en fortsättning på den nyliberala politik som alla amerikanska presidenter sedan Reagan fört och som inte heller Obama vågade avvika från. Men under 2000-talet har det blivit alltmer tydligt att den politiken utgör en återvändsgränd som försvagar ekonomin och hotar att slita isär samhället. Under Trumps regim och särskilt efter pandemin blev detta uppenbart. Bidens vänstersväng har också en annan bakgrund, nämligen de ökande svårigheterna att mobilisera det amerikanska folket bakom en offensiv, imperialistisk utrikespolitik. För en antiimperialistisk vänster är uppgiften att se med båda ögonen. Det vill säga, att kämpa för progressiva ekonomiska reformer, samtidigt som man utvecklar en opinion mot försöken att utnyttja dem för att mobilisera kring en imperialistisk offensiv. Men det har jag behandlat i ett annat inlägg här på bloggen.

Nacksta och Vinkeltået i Sundsvall (från boken Det osannolika välfärdsbygget), foto IBA Sundsvalls museum.

Kampen mot marknadshyror trappas nu upp. En bred front har bildats för att samla till massprotester mot det första steg mot marknadshyror som regeringen vill ta. Kampanjen Nej till marknadshyra stöds av 80 organisationer. I en artikel i Dagens Arena (2021-06-03) skriver man: ”Tillsammans kommer vi bygga en rörelse som försvarar den fundamentala solidariska och humanistiska principen om allas rätt att bo bra.” Artikeln är undertecknad av representanter från bland annat Feministiskt initiativ, flera av Vänsterpartiets lokalavdelningar, 18 aprilkommittén, Nätverket Rädda Hyresrätterna, Alla ska kunna bo kvar, Ort till Ort, Norra Järva Stadsdelsråd, SSU Skåne, Rättvisepartiet Socialisterna, Kommunistiska Partiet, Ung Vänster, RKU, Vänsterns studentförening och Unga socialister. Undertecknarna vill sätta stopp för marknadshyror och menar att det finns stora möjligheter att se till så att förslaget hamnar i papperskorgen. De enda som gynnas av marknadshyror är fastighetsägarna, som redan gör enorma vinster. Hela artikel finns här: https://www.dagensarena.se/opinion/vi-ska-stoppa-marknadshyror/

En konvoj med amerikanska soldater i Syrien, december 2018. Foto: © Sgt. Arjenis Nunez, Public domain, via Wikimedia Commons

”Tack Bernie för allt du gjorde för Joe!” Så jublar Göran Greider i Etc den 16 maj. Där skriver han om hur glad och överraskad han är över att ”USA har fått en president som i sin reformiver leder tankarna till 60-talets progressiva reformagenda...”. Greider tror att förtjänsten ytterst är Bernie Sanders och den vänsterrörelse som bar fram honom. Jag är lika glad som Greider över reformerna. Bidens vänstersväng i den ekonomiska politiken utgör ett kraftigt brott med den hittills rådande nyliberala ortodoxin. Och vänsterns frammarsch har antagligen en del av förtjänsten. Men man gör ett misstag om man blundar för den andra sidan av den nye presidentens politik. Allt som Biden hittills har gjort tyder på att han förbereder en återupptagen imperialistisk offensiv, efter Obamas vinglande och de fyra förlorade åren under Trump. De radikala ekonomiska reformerna är inte bara en eftergift för den inhemska vänstern, de har också som syfte att än en gång mobilisera det krigströtta amerikanska folket bakom en imperialistisk och hegemonisk utrikespolitik.

Montage. Bakgrund (c) Julien Harneis, CC BY-SA 1.0 via Wikimedia Commons

I dag, den 5 juni, är det Danmarks nationaldag, Grundlovsdagen. I förrgår, den 3 juni, antog det danska Folketinget en lag som ska omöjliggöra asylinvandring. Den flykting som söker asyl i Danmark ska hänvisas till ett mottagandecenter utanför Europa; Rwanda har särskilt nämnts. Beviljas asyl gäller den mottagandecentrets land. Talespersoner för den danska regeringen framhåller att de flyktingpolitiska resurserna ska läggas på bistånd till flyktingar i mottagningsläger eller andra läger utanför Europa.

Demonstration den 9 maj nära premiärministerns kontor i London. Foto: Bariş Çimen, working for VOA, Public domain, via Wikimedia Commons

Nu regnar bomberna åter över världens största utomhusfängelse, Gaza. Samtidigt tvångsvräks de palestinska invånarna i bostadsområdet Sheik Jarrah och de som vill fira Ramadan i Al Aqsa-moskén möts av tårgas och gummikulor. När det började brinna i närheten av moskén började tusentals israeler, som hade samlats för att fira minnet av segern i sexdagarskriget, att jubla vilt och sjunga om att utrota palestinier.

Allt detta handlar om att tvinga palestinierna på knä. I praktiken är Israel är en kolonial apartheidstat, där palestinierna har fördrivits från sina hemorter till fattiga bantustans. Förutom terrorbombningarna finns en mer vardaglig förnedring bestående av rivningar av hus, ständiga kroppsvisiteringar, vägspärrar, bristande tillgång på förnödenheter.

Strejkbrytare hissas upp ur lastrummet på fartyget Milos.

I dagarna är det 90 år sedan svensk militär i Ådalen med gevär och kulsprutor dödligt besköt ett demonstationståg med 3-4000 obeväpnade medborgare.

I Nationalencyklopedin, vårt sista (?) svenska lexikon kan dagens medborgare läsa om det som gäller för objektiv sanning om de så kallade:

Ådalskravallerna.

Sammanstötning 1931 i mellan militär och demonstrerande arbetare. Vid en arbetskonflikt vid Graningekoncernen i Ångermanland tillkallade arbetsgivaren ett sextiotal frivilliga stuveriarbetare för att utföra ekonomiskt viktiga lossnings- och lastningsarbeten. I samband med ett demonstrationståg till det närbelägna Sandviken 13 maj utsattes några av strejkbrytarna för misshandel från kommunistiskt håll och länsstyrelsen rekvirerade polisförstärkning och militär trupp.... .utsattes för stenkastning. Den befälhavande officeren kommenderade då eld mot de framryckande, varvid genom direktskott, vådaskott och rikoschetter fem personer dödades (däribland en ung icke demonstrerande kvinna) och fem sårades. ...

Händelserna väckte en våldsam upphetsning i riksdag och press....

En följd av det inträffade blev upprättandet av en statlig poliskår (Statspolisen).”