Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister.
Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma traditionen (i och för sig också med rötter i 1960- och sjuttiotalen) hade tagit med sig China Miévilles bok ”1917” som ett exempel på vad hon tar till sig av 1917 som symbol.
Vad Miéville, med stöd i moderna historiker, visar är att uppror närs av de breda rörelserna och att äldre berättelser om allvetande och planerande partier som revolutionens motor inte stämmer. Partierna bidrar, men de rider på rörelsernas axlar. Traditionell marxistiskt återberättande av 1917 har till exempelvis inte förrän på senare förmått inse de ryska kvinnornas roll i händelseutvecklingen, varken på gatan eller i redaktionsrummen.
Shabanes inledning gled snabbt över i en diskussion med cafébesökarna. Vi som var där kom såväl från olika politiska traditioner som olika generationer, men har alla brottats med problemet att väcka arbetskamrater till insikt, att försöka få insikter att växa till politisk medvetenhet och därifrån till organisation och handling.
Från 1917 gled samtalet över till höstens nya rörelser, som #metoo och rörelsen för att stoppa avvisningarna av de afghanska ungdomarna. Att delta som enskild är självklart, men vad bidrar vi med som grupper och som socialister? Hur kan vi förstå #metoo snabba växt från en stödgrupp för tio tusen marginaliserade svarta, till en global kraft för miljoner och, i Sverige, från ett fenomen från kultur- och nöjessidor till en våg av yrkesarbetande kvinnor från alla branscher från hotell- och restaurang, fackföreningsfunktionärer och till större delen av Sveriges kvinnliga läkare? Hur kan kraften bibehållas och föras vidare och vad gör vi de gånger vi lyckas väcka gensvar?
Kvällen gav inga svar, men ställde frågor som många av oss som var där kommer att fortsätta fundera på och – förhoppningsvis – pröva olika handlingsalternativ för att lösa.