Denna text är ett svar från Knut Lindelöf på en debattartikel som Benny Andersson publicerade på Clartébloggen den 6 januari. Ytterligare artiklar som anknyter till debatten är Bennys artikel Om högerpopulismen och de identitära (31 december) och Knuts artikel Clarté ylar med vargarna (4 januari) på egen blogg.
I sin kritik av min blogg (och mig) börjar Benny Andersson med invandrarfrågan. Han påstår att min blogg torgför uppfattningen att man bör sluta upp bakom SD i invandrarfrågan. Så är det förstås inte. Men för BA verkar det inte finnas en ”invandrarfråga” över huvud taget. Det finns bara ren och grundcirkelartad klasskamp. Mitt perspektiv i invandrarfrågan beskrev jag 2014 – för nästan precis fyra år sedan. Jag läste det på nytt nu och finner det fortfarande hållbart. https://www.lindelof.nu/ mangkulturalismens-rotter/.
Så gällde kritiken försvars- och utrikespolitiken. Vi är visserligen överens om att Sverige ska ha ett territorialförsvar, att vi inte ska gå med i Nato och att vi ska bekämpa imperialismen varhelst den uppträder. Och att det för detta behövs en ”bred” fredsrörelse. Men, vilka som kan tänkas ingå i en sådan, och i så fall när, är vi inte överens om.
BA skriver:
”Om man vill bygga en bred fredsrörelse, eller en rörelse till försvar för Sveriges oberoende, varför satsar man då inte på medlemmarna och sympatisörerna till de partier som av hävd har stått i spetsen för svensk neutralitet? Till exempel det mångdubbelt större SAP, där det finns en stor opinion som fortfarande stöder linjen från Erlander och Palme. Man behöver ju inte vara siare för att begripa att striden om en svensk anslutning till NATO till största delen kommer att avgöras av de pågående diskussionerna inom SAP.”
… och så drämmer han till:
”Begriper man inte att besattheten av att enas med högerpopulister med stor sannolikhet stöter bort en majoritet av de socialdemokrater som är beredda att kämpa för arvet från Palme?”
Men, ”besattheten att…”, var finner han den? Den är ett rent rent påhitt. Vad som helt verkar ha passerat obemärkt för BA är att socialdemokratiska väljare i historiskt stor omfattning strömmat över till högerpopulistiska SD, som nu blivit Sveriges tredje största parti. Alltså, det är ju i stor utsträckning samma människor som tidigare röstade på SAP (en del efter en sväng till det ”Nya Arbetarpartiet” M) och som nu rimligen borde kunna fångas av att man återknyter till Bernadotte-, Per-Albin-, Erlander- och Palmelinjen i utrikespolitiken. Och, tycks det helt ha undgått BA att gamla och mycket ”tunga” socialdemokrater som Thage G Petesson, Maj-Britt Theorin, Anders Ferm och Pierre Schori är frontfigurer i kampen mot Nato och för en återupprättad alliansfrihet? Här skulle man kunna säga något elakt om instängdhet i studiekammaren… men jag avstår.
Jag är dessutom själv socialdemokrat sedan många år, visserligen en kritisk sådan, och röstar inte alltid på S. Men partiets officiella politik har länge varit en katastrof på många områden. Inte minst på skolpolitikens, invandrarpolitikens samt försvars- och säkerhetspolitikens områden. Jag har kämpat i min stadsdelsförening för att påverka nerifrån. Men på AK- eller distriktsnivå tar det alltid stopp. Om detta har jag skrivit en del för den som är intresserad. Socialdemokratiska partiet reflekterar idag en tidstypisk medelklassmentalitet som genererar förakt för demokratin och välfärdsstaten. Jag är övertygad om att BA och jag är ganska överens även om detta.
Men BA tycker att krigsrisken är ”synnerligen hypotetisk”. Jo, ”hypotetisk” självklart, men ”synnerligen”, vad menar han med det? Att den inte är lika påtaglig hos oss idag som i Kina 1936-37 när japanerna redan invaderat stora delar av Kina, verkar vara hans svar. Förvisso, men vore det inte bättre för vår del att försöka stämma i bäcken innan kriget är ett faktum?
BA utesluter inte heller att det idag finns en risk för storkrig i Europa, vilket faktiskt är ett erkännande. Inte heller utesluter han att vänstern ska kunna ena sig med högerpopulister, men alltså inte förrän Sverige redan är besatt av främmande trupper (Kinaanalogin). Frågan är alltså inte om man ska kunna ena sig med politiska motståndare mot en gemensam fiende, utan när. BA verkar föredra att vänta tills ockupationen är ett faktum, medan jag tycker det vore klokare att göra det i god tid, för att eventuellt slippa kriget.
BA har rätt i att jag kan låta pessimistisk. Det ”vänsteruppsving” han ser bland ungdomar, i kvinnokampen, i kampen för assistensersättning, i kampen mot utvisningar och den begynnande fackliga kampen på arbetsplatserna, ser jag egentligen ganska lite av. Kanske för att även jag är lite isolerad i min bloggfåtölj och rör mig mindre ute bland människor idag. Men jag anstränger mig för att försöka hänga med och diskutera med många. Jag ser trots allt en hel del uppmuntrande saker i dagens värld, men som enstaka små tomtebloss i en grådisig skymning.
Men jag tror på denna debatt, tycker t o m jag skönjer en öppning. Debatten är inte meningslös.
--- 2018-01-10 kl 10:30 ---
Efter en intensiv debatt (delvis även pågått som kommentarer till en annan artikel) om innehållet i denna artikel har vi satt streck i debatten. Vi lär få anledning att återkomma till frågor inom samma ämne. Tack för all medverkan!
Webbredaktionen
Kommentarer
Kerstins frågor är väldigt relevanta. I min familj har jag barn, barnbarn, fru och äkta hälfter som är svarta, vita, röda och har sitt ursprung från hela världens kontinenter. Vilka av dem får jag inte ta med mig när Jan Myrdal och Stefan Lindgren bjuder in till möte om freden tillsammans med kända rasister som SD och Vavra Suk?
Jag håller med dig om att situationen idag är helt annorlunda än den var på 60-, 70- och 80-talen. Då var vi inte med i de imperialistiska krigen men det är vi idag. Det talar för att den antiimperialistiska rörelsen tillsammans med fredsrörelsen idag måste koncentrera sig på att göra slut på detta.
Om du nu misstror statistik så mycket kunde man ju tänka sig att du skulle underbygga dina ståndpunkter med systematiserad kunskap inhämtad med andra metoder (fallstudier, djupintervjuer, experiment, deltagande metoder osv.), men så icke. De enda du anför är lösa spekulationer om vad man tycker och inte tycker ”ute i stugorna och höghusen”. Visst, jag känner också tillsynes vettigt folk som gått och blivit SD:are (eller värre än så). En viktig felkälla när du och jag och många andra deltagare i vår aktuella debatt drar slutsatser utifrån våra sociala nätverk är att vi inte direkt är purunga. Och det är väl belagt att det finns betydande åldersskillnader (sannolikt baserade på generationsskillnader) i attityden till invandring, mångkultur m.m. Ett exempel, hämtat från ett kapitel av Marie Demker i samma källa som i inlägg #9, gäller inställningen till att bo granne med personer från andra kulturer. Förslaget som svarspersonerna fick ta ställning till löd: ”Jag vill inte ha personer från andra kulturer som grannar.” Svarsalternativen var helt riktigt, delvis riktigt, delvis felaktigt och helt felaktigt. Andelen, fördelar på ålder, som svarade ”helt felaktigt” var som följer: 16-29 år: 78; 30-49 år: 66; 50-64 år: 63; 65-85 år: 53.
Ja vi får väl se. Alla som inte förklarar sig anti-fascistiska och anti-rasistiska och pro-demokratiska och jag vet inte vad avrättas ju i dag på löpande band av Clarté
Antingen kan Björn Backengård inte läs, eller så missförstår han med avsikt. Jag har inte kallat alla som röstat på SD för reaktionärt pack. Däremot anser jag att rasistiska organisationer förtjänar det epitetet. Det är synd och skam att Björn Backengård inte delar den uppfattningen. Rasism är nämligen ett gift som splittrar arbetarklassen och legitimerar kolonialt förtryck.
Om denna uppfattning om människor inte är extrem så vet jag inte vad som är extremt!
Vi skulle bli ganska så få medlemmar och deltager i NATO motståndet om vi skulle följa SDs linje och utesluta människor med en annan etnisk bakgrund och religion.
Vem ska sedan uteslutas i en fredsrörelse om SD får bestämma? De vill inte vara i sällskap med samer, romer och judar. Ska kommunister uteslutas? Latinamerikaner? Homosexuella? Kvinnor? Funktionshindrade? Människor med utstående öron?
Vilket motstånd för NATO-ivrarna - tror jag inte ...
Dessutom så skulle jag inte lita allt för väl på SD. De har kovänt innan!
det stämmer att SD var mot insatsen i Libyen. Men de är knappast några konsekventa antiimperialister. De var ju mot erkännandet av Palestina. Och de är för partnerskap med NATO.
Vi kommer inte att misstänkliggöra en sådan fredsfront, däremot kritiserar vi när man aktivt söker samarbete med högerextrema krafter som Stefan Lindgren och Jan Myrdal gjort. För övrigt tycks Bo Persson sitta fast i vietnamrörelsens tid. Av den finns mycket att lära( b la att man enligt DFFGs program av år 1969 både tog avstånd från USA-imperialism och rysk imperialism), men allt bör inte upphöjas till dogm. Den politiska omgivningen är idag väsentligt annorlunda.
Denna konflikt är precis den vi fick i FNL-rörelsen när en grupp inom denna rörelse ville ideologisera den och i detta fall göra om den till en socialistisk rörelse.
Lösningen blev att de upproriska lämnade FNL-rörelsen och skapade en socialistisk motsvarighet, som blev ett totalt fiasko.
Vi som idag vill ha en fredsfront med "Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" som första paroll får räkna med att dagens Clarté kommer att försöka misstänkliggöra det initiativet så gott man. Och det med hjälp av det slags argumentering vi nu lärt känna.
Ja det Clarté vi har i dag kan gott kallas vår tids r-are