Denna artikel är en slutreplik i en diskussion på Clartébloggen som startades av Kerstin Stigsson den 5 mars med svar av Jenny Tedjeza den 8 mars. För fortsatt diskussion hänvisas till möjligheten att lämna kommentarer på artiklarna.
Jenny Tedjeza anklagar mig för att vara ohederlig och osaklig. Osakligheten får andra bedöma men jag har alltid ansett mig för att vara hederlig.
Det är intervjun med Lars Åberg som inte är hederlig. L Åberg och författaren till artikeln lyckas att anklaga en grupp av människor i samhället utan att ens namnge gruppen eller grupperna. Åberg nämner ”invandrare”, ”människor” eller ”de” om dessa grupper. Vid några tillfällen ger han antydningar om vilka invandrare han menar: ”… inflyttningen till Malmö de senaste 15 åren” och ”Även värderingsmässigt och religiöst är de i många fall långt ifrån vårt sekulära samhälle”.
Varför gå som katten runt het gröt? De grupper han talar om är muslimska invandrare från Mellersta Östern.
JT: ”Stigssons huvudsakliga argument bygger på om man ersätter ordet ”människor” i artikeln mot svarta, judar och så vidare, blir det en väldigt obehaglig text. Ja, det blir det, och en sådan artikel hade naturligtvis aldrig publicerats i Proletären.”
Men det är precis det som Proletären gjorde …
Är det någon skillnad mellan att vara rasist/främlingsfientlig/kritisk mot muslimska invandrare från Mellersta Östern än att vara det mot judar, svarta, mexikaner, ryssar, etc? Är det fritt fram att peka fingret mot muslimer från MÖ medan man inte gör det med andra utsatta grupper?
En helt vanlig tidning kan publicera artiklar som inte stämmer överens med tidningens policy. Men de hade förklarat efter artikeln att tidningen inte kan stå för författarens och den person som intervjuas åsikter. De hade nämnt helt kort, eller utförligt, om detta.
Men detta gjorde inte Proletären …
Som en förklaring till beslutet att publicera artikeln förklarar JT att annars ”hade den [Proletären] blivit tråkig och sekteristisk”.
Jag skulle kunna kritisera mycket mera i Åbergs text. Såsom att ”… många kommer hit får ju en högre ekonomisk standard än vad de hade i sina hemländer, utan att göra någonting.” Men jag har redan kommenterat detta i en kommentar till JT på Clarté-bloggen.
Jag vet inte hur det står till i det Kommunistiska Partiet. Det eftersom jag aldrig har varit medlem i KP. Men om det står högt i tak när det gäller kritik och demokrati, och inbjuder till diskussion med andra likartade socialistiska föreningar – såsom Clarté – och socialistiska partier – såsom VP, SKP, S, etc – kan ett socialistiskt parti aldrig bli sekteristiskt. Man behöver inte snegla högerut, och anta en extrem högerpopulistisk politik när det gäller frågan om invandringen.
Emellertid är extremhögerns invandrafientliga politik i högsta grad en form av sekterism. Det eftersom man pekar ut invandrarna – oftast ur arbetarklassen – som främmande och som inte borde vara här i Sverige. När KP hoppar på det tåget av populism utesluter man den invandrande arbetarklassen. Kapitalet har all anledning – i makt och profit räknat – att försöka splittra arbetarklassen av alla nationer. Det är en enad arbetarklass av alla nationer som de fruktar mest. KP och Proletären har gått den kapitalistiska fällan när de antar en fientlig/kritisk populistisk invandrapolitik.
Det har funnits ett antal artiklar och ledare i Proletären det senaste året som har varit på gränsen till invandrafientliga/kritiska. Och KP:s ledare Mathiasson och Proletärens samröre med den omdiskuterade Jan Myrdal som umgås med f d nynazisten Vávra Suk väcker många frågor.
Så jag ställer fortfarande frågan om var det Kommunistiska Partiet är på väg någonstans.
