Min mor, Birgit Ståhl-Nyberg, var van att från den borgerliga kanten få nedlåtande recensioner av sina bilder. ”... det här är fråga om en konstnärlig begåvning som snörd i politisk korsett ännu inte fått komma till sin rätt", skrev Eugen Wretholm i Vecko-Revyn 1974.
Camilla Hammarström skriver i samma anda i Aftonbladet 19 april om den pågående utställningen på Uppsala konstmuseum. Budskapet gör Birgit Ståhl-Nybergs konstverk daterade och irrelevanta, får vi veta.
Måns Hirschfeldt på Kulturnytt i P1 samma dag har motsatt uppfattning: "Jag tycker 'Framtiden på väg' är en pangutställning, där Birgit Ståhl-Nybergs former spränger tidskapseln och räddar henne åt eftervärlden." Han ser storheten i hennes måleri - trots invändningar mot budskapet.
För egen del tycker jag, liksom Dennis Dahlqvist på svt:s Kulturnyheterna, att också budskapet står sig.
Alltför väl.
Räknenissarna som stormar fram i målningen Happy Boys har tagit över politik och samhälle.
Kommentarer