Vi som är äldre kommer säkert ihåg Falklandskriget. Men en kort resumé för de som glömt och för de yngre som kanske inte ens var påtänkta 1982: Falklandskriget var ett krig mellan Storbritannien och Argentina 1982 och pågick under 74 dagar. Det började med att militärjuntans Argentina invaderade Falklandsöarna/Malvinerna som imperialistmakten Storbritannien annekterar, och som fortfarande gör detta (men inga sanktioner mot Storbritannien).
USA:s president Ronald Reagan ställde sig på den brittiska premiärministern Margaret Thatchers sida. Båda var enormt fientligt inställda till kommunismen och Sovjetunionen. Men så var även den argentinska militärjuntan. Den brutala argentinska militärjuntan gjorde sig ökänd genom att kidnappa socialister, kommunister, journalister, socialarbetare och med flera på löpande band och utsatte dem för enorm fruktansvärd tortyr och extralegala avrättningar. Det var inte många av våra argentinska kamrater som överlevde. Det har beräknats att 30 000 människor ”försvann” under den fascistiska diktaturen. USA och CIA var inblandat genom Operation Condor.
Å andra sidan förtryckte den mycket konservativa och antikommunistiska brittiska regeringen de brittiska arbetarna och katolikerna i Nordirland. När det gällde Nordirland gjorde även Thatcher sig skyldig till avrättningar, tortyr och Dirty Tricks-metoder.
Så Falklandskriget var ett krig mellan två imperialistmakter, och båda länderna var strikt konservativa och antikommunister. Med största sannolikhet hade militärjuntan i Argentina och dom konservativa i Storbritannien varit allierade i kampen mot kommunismen om dispyten om de två små öarna vid Argentinas kust inte hade ägt rum.
Så hur skulle socialisterna i världen och Sovjetunionen ställa sig till den här konflikten? Socialdemokratiska Labour i Storbritannien gav Thatcher ett motvilligt stöd. Så gjorde även det trotskistiska Socialistiska Workers Partiet.
Den sovjetiska regeringen beslöt att inte stödja någon sida. Även om det finns rykten om att de försåg Argentina med info. Men så länge det inte finns direkta bevis för detta håller jag mig till verkliga fakta.
Kan vi lära oss något från den konflikten? På vems sida ska vi ställa oss på när två imperialistiska och förtryckande länder ligger i krig med varandra? Sedan Falklandskriget har det varit ett flertal krig mellan två imperialistmakter, både små och stora konflikter. USA:s krig i Afghanistan, Irak och med flera länder. Rysslands krig i Tjetjenien och Georgien. Och med flera små staters och regionala krig i Asien, Mellanöstern och Afrika.
För mig är svaret enkelt – jag ställer mig på arbetarklassens och folkets sida om de nationella och imperialistiska konflikterna. Jag vägrar att stödja någon förtryckande imperialistmakt, även om den ena imperialistmakten är dominerande. Varför gör jag nu det? Jo, om jag skulle t ex stödja Irans förtryckande regering mot USA:s förtryckande regering skulle jag svika människorna i Iran som den iranska regeringen förtrycker. Eller stödja Rysslands borgerliga konservativa regering mot USA:s borgerliga konservativa regering som båda är lika förtryckande mot sin egen arbetarklass och de fattiga. De argentinska socialisterna gjorde samma sak under Falklandskriget. De gav inte sitt stöd till sin egen förtryckande regering, men inte heller den förtryckande nationen som hade förklarat krig mot Argentina.
Det finns socialister här i Sverige som konstant och fanatiskt stöder den mindre dominerande imperialistmakten – oavsett vem de trampar på! Vid ett tillfälle ställde jag den här frågan till en av dessa: ”Om det skulle bli massiva oroligheter, strejker och liknande i Ryssland – ungefär likadan situation som när bolsjevikrevolutionen ägde rum 1917 – på vilken sida skulle ni ställa er på? Bolsjevikerna – eller på den borgerliga konservativa ryska regeringen?”
Till min häpnad ville han inte svara på frågan.
På 1970-talet var det inte US-imperialismen som skulle bekämpas. Utan det var Sovjetunionen. Det var Sovjetunionen som var huvudfienden. Det gick till och med så långt att dessa ”socialister” valde att stödja den konservativa och fascistiska Pinochet i Chile, och därmed motsatte sig en bojkott av Chiles militärjunta. Enbart för att Chile var emot Sovjetunionen. Faktum är att de stod på samma sida som dagens ”russofober”. De var starkt antisovjetiska, och i vissa fall även anti-kommunistiska. De ville ha ett klassamarbete och att klasskampen hela tiden skulle underordna sig nationens suveränitet. Detta var deras ”enhetsfront”.
Idag är det annat ljud i skällan. Idag ställer de sig på samma sida som de paleokonservativa, och försvarar det konservativa borgerliga Ryssland. Alltså på samma sida som Reagan och Thatcher tillhörde. För en ren påminnelse: Det var Reagan och Thatcher som var direkt och indirekt ansvariga för den konservativa kontrarevolutionen i Sovjetunionen.
Dessa ”socialister” anklagar alla som kritiserar Ryssland – till och med ryska kommunister – för russofobi!
Kan kampen mot den s k ”USA-imperialismen” överskugga kampen för socialismen i den mindre dominerande imperialistmakten? Jag ställde ännu en fråga, när detta ämne kom upp på nytt: ”Skulle Sovjetunionen ha ställt sig på den argentinska militärjuntan mot Storbritannien?” Svaret jag fick gav mig kalla kårar. ”Ja”, svarade han. ”Det skulle dom ha gjort.”
Vi skulle alltså ha offrat våra socialistiska och kommunistiska kamrater i Argentina i kampen mot USA-imperialismen.
Precis som vissa ”socialister” offrar våra ryska kamrater i Ryssland och stödjer den borgerliga konservativa regeringen i Ryssland.
Britternas stöd till Margaret Thatcher var lika med noll före Falklandskriget. Men efter kriget fick hon ett enormt stöd av folket i Storbritannien. När ett land går i krig eller utsätts för kampanjer – sanna eller lögner – så sluter ett omedvetet folk upp bakom en regering som i själva verket förtrycker dom.
Skripal-affären med den förgiftade (eller inte) kom utomordentligt lägligt för Putin och presidentvalet i Ryssland. En av Putins medarbetare, Kondrashov nämnde i en intervju (fritt översatt): ”Vi var pressade exakt i det rätta ögonblicket när vi behövde mobilisera väljarna. Når Ryssland blir anklagade för någonting diskriminerande och utan bevis så förenas det ryska folket runt en central stark makt.”
Det finns de som säger att det inte finns några tillfälligheter …
Det finns bevis att USA och Väst påverkade valet 1996 i Ryssland. Vem säger att de har slutat upp med det? Det är sannolikt att Putin fick hjälp i årets val av konservativa tankesmedjor och analysföretag, som t ex Cambridge Analytica. Samma företag där den konservativa och kommunisthataren Steve Bannon har en förtroendepost. Samma Steve Bannon som gillar det konservativa och borgerliga Ryssland, och som absolut skulle göra vad som helst för att Putin skulle fortsätta att var Rysslands president. Men Bannon är inte ensam. Även de ryska oligarkerna skulle förlora ekonomiskt på om Putin hade förlorat valet.
Om vi – svenskar såväl som andra nationaliteter – kommunister vill ha en förändring i Ryssland ska vi stödja våra ryska kamrater, företrädelsevis Rysslands Kommunistiska Arbetar Parti. Vi ska inte stödja en högborgerlig kapitalistisk konservativ regering som förtrycker dom ryska arbetarna!
Kommentarer
Man kan säga att palekonservatismen är lika med social- och värdekonservatism. Samma konservativa ideologi som Sverigedemokraterna står för. De är totalt emot invandring. Inom Paleokonservatismen finns både kapitalistiska demokratiska länder och diktaturer.
Neokonservatism är liberalkonservatism på svenska. Denna rörelse kan man märka i Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Allt detta finns att läsa på Wikipedia.
Båda dessa konservativa rörelserna är starkt antikommunistiska.
Men jag är inte något av detta. Tvärtom. Jag är för socialism och kommunism, och ett mångkulturellt samhälle. Jag är även socialistisk internationalistisk, och är emot imperialism.
Jag tycker att läget utmärks av ökad risk för storkrig i Europa och av en svag arbetarrörelse och mycket svag socialism. Imperialistiska Kina och Ryssland för nu en mycket fredligare politik än USA, med respekt för folkrätt (undantag Krim). Ju mer framgång för den, desto mer tid för att utveckla kampen mot krig – och mot kapitalismen. I debatten om imperialism och krig finns inget skäl att som du fokusera på kritik av Rysslands kapitalism. Lika litet som det under Andra världskrigets allians mellan Sovjet och UK var taktiskt att gå till storms mot den brittiska imperialismen. Eller att som trotskisterna attackera den reaktionära kyrkan under inbördeskriget i Spanien. Du har markerat avståndstagande till bredast möjliga uppslutning bakom ”Nej till Nato” – som inbjudit alla riksdagspartier till en manifestation. I Sverige behöver verkligen kamp mot kapitalism och för ”socialism” utvecklas, som även vänstersocialdemokrater inser medan delar av vänstern felaktigt prioriterat kamp mot borgerliga SD:s migrationspolitik. Och samtidigt föreslår jag bredast möjliga uppslutning bakom ”Nej till Nato” och USA:s krigspolitik. Föreslår paus i denna återkommande debatt tills ev. andra deltar.
www.marxistarkiv.se/sverige/kfmlr-skp/skp_2_kongress.pdf
Så varför skrev ni då den här kongressrapporten om ni inte var överens om hur ni skulle förhålla er till Sovjetunionen?
Jag anser att ni är en bunt med hycklare, och det står jag för, när ni var antisovjeter på 70-talet och idag när någon vågar kritiserar det konservativa och kapitalistiska Ryssland så säger ni att denna personen är russofob eller trotskist!
Förresten så är Anders Carlsson som skrev artikeln on när Kp bröt med maoismen före detta partiledare för Kp.
Javisst har jag varit flitig med mina kommentarer. Men jag kan inte förstå vad kvantiteten har med yttrandefrihet att göra.
Visst publicerar AR de flesta av mina kommentarer - utom i de frågorna som Anders Romelsjö har en annan åsikt om. Och det kallar jag inte för yttrandefrihet.
Har AR belägg på att jag har varit oförskämd? Jag tror det är tvärtom. Du har kallat mig vid upprepade tillfällen för än det ena och än det andra - förvirrad, trotskist, splittrare, russofob, paleokonsefvativ, tillåtet nedlåtande kommentarer från andra, etc - som du sedan har publicerat. Senast nu här på Clarte om att jag inte rör mig i dagens verklighet.
Jag tror inte att jag ens har varit oförskämd mot rasister när de AR publicerar osanna kommentarer om att jag skulle vara IS-anhängare (vilket jag inte är).
Du har tydligen inte gjort någon undersökning om vilka artiklar jag har skrivit. Du kan bara gå in på rikpunkt.nu och söka under mitt namn. Där finns artiklar från Nato till Syrien, från klasspolitik till uppsägningar och strejkrätt och med mera.
Ganska märkligt - jag skrev inga namn i artikeln men Anders Romelsjö tog åt sig mina anklagelser.
Jag tog upp en länk https://marxistarkiv.se/sverige/kfmlr-kp/nar_r_brot_med_maosimen.pdf
Anders Carlsson:
"Teorins politiska tillämpning var att den tredje världen måste ena sig med den andra mot den första (som alltid snart nog bestod av Sovjet). Det gav en global klassamarbetes politik, där förtryckta länder skulle ena sig med sina förtryckare (de mindre imperialistiska länderna och snart nog också med USA) och där klasskampen i enskilda länder underordnade denna 'enhetsfront'. Denna maoistiska teori och politik gav absurda konsekvenser. Så stödde Kina fascistdiktaturen i Chile - för att Pinochet var emot Sovjetunionen. Ekona i väst, som svenska SKP, följde med på tåget genom att in i det längsta motsätta kravet på en bojkott av det fascistiska Chile." Carlsson igen: "Här i Sverige pläderade maoistiska SKP på 1970-talet för en militär upprustning inför hotet från Sovjet, och SKP-företrädare förläste om det sovjetiska hotet inför häpna militärer. I försvarsvänlighet stod [Kfmlr-]SKP till höger om Moderaterna och i antisovjetism tävlande man med svurna antikommunister […]". Jag undrade ofattbart i kommentaren som AR inte publicerade om detta var sant eller inte? Stod Kfmlr-SKP på samma sida som den brutala militärjuntan i Chile?
Märkligt nog stod de verkligen för antisovjetism (dagens russofobi) på 70-talet. På Kfmlr-SKP konferansen 1976 skrevs bland annat så här om Sovjetunionen: "Sovjetunionen uppvisar alla de egenskaper som är utmärkande för en fascistisk stat, samtidigt som det utger sig för att vara socialistiskt. Därför måste Sovjetunionen betecknas som en socialfascistisk stat."
Då var det inte något tal om att 'stödja den mindre dominerande imperialistmakten'! De som skrev detta tillhör samma grupp som är lojala supportrar till det konservativa och kapitalistiska Ryssland, bland annat Anders Romelsjö, Stefan Lindgren, Myrdal och med flera. Och som sagt - Stefan Lundgren är redaktör för den Putinvänliga tidskriften 'Ryska Posten'. Idag säger AR att han aldrig stött det uttalandet. Så jag ställde frågan om han 1976 inte var medlem i SKP? Men har ej fått svar.
Anders Romelsjö buntar ihop mig i samma kategori som palekonservativa. Den amerikanska politikern Pat Buchanan tillhör de palekonservativa. Så här skriver han 20 mars i artikeln www.theamericanconservative.com/buchanan/did-putin-order-the-salisbury-hit
'Why Russia is the prime suspect is understandable.' 'But what is missing here is the Kremlin´s motive for the crime.' 'If Putin wanted Skripal dead is an example to all potential traitors, why didn´t he execute him while he was in Kremlin custody?'.
Buchanans artikel - och många andra från The American Conserative - kunde mer än väl platsa på ARs blogg. Så att kalla mig för palekonservativ är faktafel, det eftersom jag INTE är överens med dom i deras resonemang om allting. Faktum är att AR har enormt mer gemensamt med om än vad jag har.
Jag antar att AR har missat att klicka på länken under texten 'intervju' i artikeln. Även Financial Times tar upp Kondrashovs uttalande och att Skripal-fallet gjorde så att det ryska folket mobiliserade sig och valde att lägga sin röst på Putin.
Jag har inte sagt att Ryssland är skyldigt. Inte heller att Storbritannien är skyldigt (Gud vet att de har använt Dirty Tricks aktioner vid ett flertal tillfällen).
Men jag - precis som andra här vanliga människor - kan inte anklaga någon nation om det inte finns bevis för endera hållen. Jag känner inte till vad som försiggår i underrättelsetjänsterna i Storbritannien eller i Ryssland, och jag tror att AR inte gör det heller. De västliga medierna - inklusive de svenskar - anklagar utan bevis Ryssland för att ha försökt döda Skripal, medan Anders gör tvärtom, och försöker hitta bevis på att det inte är Ryssland som ligger bakom förgiftningen. Men sanningen att säga är att ingen av oss vet vem som är skyldig.
Emellertid kom anklagelserna mot Ryssland ganska så lägligt för Putins del. The independent skriver den 19 mars: 'Kondrashov said: 'The Skripal scandal has mobilised the nation, increased turnout, and has consilidated Citizens arund Vladimir Putin.'
1. Skripal-fallet: Liksom de paleokonservativa menar hon att ”Skripal-affären med den förgiftade (eller inte) kom utomordentligt lägligt för Putin och presidentvalet i Ryssland.” Utan några belägg.
I själva verket kom den mycket olägligt för Putin just före presidentvalet i Ryssland. Den förstärkte den pågående demoniseringen av Putin och bl.a. Rysslands utrikespolitik. Medförde sämre relationer till USA, EU och Nato – utan belägg alls för rysk inblandning. Har behandlat Skripal i drygt 10 artiklar, senast http://jinge.se/allmant/vad-hander-i-skripalfallet.htm.
2. Valpåverkan: KS: ”Det finns bevis att USA och Väst påverkade valet 1996 i Ryssland.” Kan tillägga att det finns belägg för att USA påverkade presidentvalet i Ryssland i våras, år 2012 samt att USA försökt påverka minst 80 val i minst 45 länder efter Andra Världskriget enligt USA-forskare. http://jinge.se/allmant/usa-inkraktar-nu-i-rysslands-och-manga-andra-landers-val-ny-rapport.htm Förutom statskupper. USA:s och allierades hets mot Ryssland är nu värre än den var mot Sovjet. (Ryssland är en svagt utvecklad imperialiststat). (https://www.newcoldwar.org/the-myth-of-russian-imperialism-in-defense-of-lenins-analyses/.
3. Allianser: KS ” Om vi – svenskar såväl som andra nationaliteter – kommunister vill ha en förändring i Ryssland ska vi stödja våra ryska kamrater, företrädelsevis Rysslands Kommunistiska Arbetar Parti. Vi ska inte stödja en högborgerlig kapitalistisk konservativ regering som förtrycker dom ryska arbetarna!” Jag tillägger: Om vi vill försvara folkrätten, FN-stadgan, nationell självbestämmanderätt och ta strid mot den dominerande imperialistmakten ska vi stödja kapitalistiska Rysslands legala kamp mot imperialiststödd terrorism. Komintern proklamerade 1935 folkfront som det primära i dåtidens politiska läge. Sovjet allierade sig med imperialistiska USA och Storbritannien mot nazi-Tyskland, och Kinas kommunistiska parti sökte allians med imperialiststödde Chiang Kai-Sheikh mot Japan.
4. Kerstins linje påminner starkt om trotskisternas. Hon undviker dagsaktuella stridsfrågor: Nato, Syrien, Afghanistan, Irak, Libyen, Jemen, Palestina, Korea etc. liksom världslägets förändring efter Sovjetunionens kollaps. Rör hon sig i en märklig ideologivärld, inte i dagens verklighet?
Här fanns all anledning att stödja fortsatta förhandlingarna i enlighet med FN-stadgan – liksom om Argentina haft en demokratisk vänsterregering. Striderna fördes mellan imperialistiska Storbritannien och en militärjunta med svaga tecken på imperialism. Ryssland har rätt att försvara sitt territorium mot (tidvis utlandsstött) uppror i Tjetjenien, liksom Syrien har. Kriget mellan Georgien och Ryssland inleddes av Georgien med USA:s stöd. Krigen i Afghanistan, Libyen skedde efter FN-resolutioner som grovt överskridits av USA och Nato. Angreppskriget av USA & Storbritannien skedde i strid mot FN-stadga och folkrätt, liksom kriget mot Syrien & allierade som främst förs med terrorister som proxie-soldater. Vi bör nog ställa oss på arbetarklassens och folkets sida för folkrätt och nationell självständighet och mot de imperialistiska konflikterna.