Den borgerliga alliansen är just i färd med att göra det bästa möjliga av ett kommande nederlag i det instundande riksdagsvalet. Moderaterna och SVT kunde igår meddela att allianspartierna var eniga om att föreslå en ny praxis vid det val av talman (landets högste befattningshavare, om man undantar kungen). Den största partikonstellationen har brukat få utse talman, förutsatt att ingen majoritet av riksdagen röstar emot dess kandidat. Nu annonserar Moderaterna stolt att de kommer att ställa upp en motkandidat från alliansen (dvs M) oavsett utgången av valet.
Denna åtgärd skulle sakna mening om moderaterna inte på förhand litat på att Sverigedemokraterna liksom resten av borgarna aktivt eller passivt skulle stödja deras kandidat (läs: M:s). Vilket efter valet kunde ha stor betydelse till frågan vem som skulle kallas till uppgiften att bilda regering.
I en intervju i Dagens Nyheter i november förra året sade moderatledaren under galgen: – Jag tänker inte samtala eller förhandla eller kompromissa med Sverigedemokraterna. Uppenbarligen har Kristersson ändå gjort just detta. Det framgår att SD kommer att erbjudas ett antal tunga ordförandeposter i de riksdagsutskott, där Sveriges politik i praktiken avgörs. SVT och Aftonbladets mångåriga Krösamaja Lena Mellin ansåg snabbt att saken var klar - SD är nu inne i värmen och borgarna skall sitta säkert i makten -oavsett valutgången - i samarbete med SD. Exit de rödgröna.
Redan igår sade SAP:s , MP:s och V:s talesmän ifrån att detta högerborgerliga kuppförsök inte var något som de ville ens diskutera. Och reaktionerna från gräsrötterna hos de mindre allianspartierna blev mycket sur. Och liberalernas och centerns ledare var idag snabba med att deklarera, att de absolut inte ville medverka till att öppna riksdagen ännu mera för rasisterna i SD och att det moderata uppslaget därmed för deras del är "dött".
Oavsett ugången av detta spektakel hjälper det oss att förstå hur den svenska politikens frontlinjer löper: Mellan en alltför kraftlös vänster å ena sidan och en aggressiv allians av M och SD (öppen högerut intill fascismen), som till all lycka har ett rysligt sjå med att hålla ordning på sina små, mera liberala, bröder.
Kommentarer
1. Det är alltför lätt för mig att inte tänka, före svar, så du kan inte begära omedelbart svarsinlägg från min sida.
2. Vad jag vet finns det också sådana bland SD-röstare som mördar.
3. Nog kan man svara med en motfråga?
4. Det är din fulla rätt att dra dig tillbaka. Själv lever jag efter Charlie Browns princip (pojken i serien om Snobben, av Charles M. Schulz.) ”Sticks and stones may break my bones, but names will never hurt me”
Så OK Hans I, linjerna klarnar. Men för vilka? Klarnar den för den enormt stora majoritet av svenska folket som inte lever på andras arbete? Och jag vet, som Ola I skriver, ”att de som röstar på SD gör det utifrån den negativa synen på migranter från utomeuropeiska länder med dominerande annan hudfärg eller religion än den normalt svenska”. Men självklart är den synen starkt beroende av deras syn på Sverige. De ser inte Sverige som ett land i krig, som ett land som deltar i de imperialistiska attackerna eller som ett land som denna sommar av enorm torka ändå kommer att klara matförsörjningen bl.a. tack vare vårt deltagande i jordens utplundring. De ser helt enkelt Sverige som sitt land, det kanske bästa landet på jorden att leva i, och som de i slutändan måste ställas upp för. Visst tycke de att här finns brister, visst är bankerna för djävliga i sitt rofferi, visst är det så att politiker ofta inte lyssnar på vanligt folk etc. Men ändå är Sverige bäst. Det är dessa fakta som jag ser som min uppgift att förmedla i mitt kontaktnät (så gott det nu går vid 76 års ålder), och det gör jag inte genom att rätt upp och ner kalla någon (inte ens röstare på SD) för fascist. Sverige är inte heller i en revolutionär situation. Inte heller har Jan Myrdal eller Clarté någon stor progressiv arbetarrörelse bakom sig. Och dessbättre har jag ännu inte hör Clarté tala om ”Vårt folk”.
undrar Bertil C. Vad menas: Menar han att 1)nästan alla - från Magdalena Andersson till DI:s läsekrets är protofascister eller fascister? (Fel)2)Menar han alternativt att fascister (t ex "bruna") praktiskt taget inte existerar i Sveriges av idag(också fel)? De citerade företagschefernas åsikt ang politik och vanligt folk är ju vad detta skikt alla dagar har hävdat. Dvs vanlig elitism i högerupplaga. Det är ingen fascism, även om fascisterna säkert räknar många meningsfränder i dessa kretsar och sannolikt får ekonomiskt stöd därifrån..
Magnus skriver vidare: "Jag träffar många SDare. De uttrycker ofta hat mot utlänningar, muslimer, kvinnor, tiggare, socialister, homosexuella, feminister, miljövänner och andra som de betraktar som ”undermänniskor”." Men du drar av detta inte slutsatsen att cirka en fjärdedel av de röstande i Sverige är fascister, eller hur, eller gör du?
Jan M:s tal om "vårt folk" finner jag också konstigt/fel. Jag gillar inte possessiva pronomen i sådana sammanhang. Dessutom ger det "vi" som ligger bakom "vårt" intryck av att det skulle finnas en betydande arbetarorganisation, som stod bakom honom. Men det senare intrycket ger också en del röster som kritiserar Jan. Det är hybris.
Vad tycker du då om vad Magdalena Andersson sade igår i Almedalen? Hon fick frågan om SDs eventuella talmanspost och ordförandeskap i olika utskott. Hennes svar (jag minns inte exakt) gick ut på att SD inte var kunniga nog att klara sådana uppgifter. Samma åsiktssfär hade flera av de företagschefer som i TV i vintras diskuterade vad demokrati är. Sammanfattningsvis sade de att politik egentligen var för svårt för outbildade människor. Är inte också det protofascism? Eller tycker du att protofascisterna (SD) skall hindras från att få några mer ledande poster i den borgerliga riksdagen? (”Vår riksdag”)