Äntligen! Så verkar åtskilligt vänsterfolk ha reagerat, när de läst programförklaringen från den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna. Ja, äntligen, men det finns problematiska luckor i Reformisternas förslag om sju stora reformområden (www.reformisterna.se/reformprogram).

Först det positiva: Självklart ska man vara tacksam och välkomnande! Tveklöst är det nyttigt att någon försöker precisera hur en långtgående reformistisk politik kunde se ut i dag. Väldigt många förslag är utmärkta: satsningar på bostäder och järnvägar, omfördelande förmögenhets- och fastighetsskatter, slopat överskottsmål i statsfinanserna, pensionslyft, återupprättade av allmännyttan, 35-timmarsvecka – ja, det är bara att läsa. Det är något att sätta emot 73-punktsregeringen. En annan politik är möjlig. Debatten flyttas några steg mot en bättre planhalva tack vare Reformisterna.

Sedan de ovidkommande invändningarna: att det är just ett reformistiskt program är ingen tung invändning. Framgångsrik reformkamp flyttar fram folkliga positioner, och gör det faktiskt lättare att i nästa steg bli revolutionär.

Inte heller ska man hänga upp sig på att det är långt ifrån en heltäckande politik som presenteras. Hos Reformisterna hittar man ingen utrikespolitik, försvarspolitik, flyktingpolitik, utbildningspolitik, kriminalpolitik, mediepolitik, inget om EU och mycket annat. Möjligen kan det bero på taktiska överväganden att inte stöta sig med Natovänner eller flyktingmotståndare inom SAP. Men troligare är nog att Reformisterna helt enkelt koncentrerat sig på de i huvudsak ekonomiska frågor där de anser sig ha något att komma med.

Och man ska nog också överse med att programmet är ojämnt och delvis inkonsekvent. I punkt 1, ”Nytt ramverk för den ekonomiska politiken”, står att kärnkraften ska fasas ut. I punkt 7, ”Ny grön reformism”, står ingenting om kärnkraften. Annars är förslagen inom detta sjunde område betydligt mer specifika och detaljerade än en del allmänt hållna idéer på andra håll i programmet. Men Reformisterna har väl helt enkelt haft bråttom och inte hunnit arbeta igenom så noga.

Men därmed över till det betänkliga: Reformisterna håller armlängds avstånd , minst, till dagens strider. Tydligast är det inom område 5, ”Nytt demokratiskt arbetsliv”. I dag finns två överhängande hot mot lönearbetares rättigheter: dels de intensiva ansträngningarna, från regering, arbetsgivare och delar av den fackliga rörelsen, att begränsa strejkrätten, dels regeringsförklaringens kungörelse om att riva upp Las. Inte ett ord i Reformisternas program om strejkrätt eller Las – trots att dessa stora strider utkämpas just nu! I programmet råder en dånande tystnad.

Det finns faktiskt inte ett ord om facket heller. Över huvud taget är det tyst om folkrörelser - eller folkliga rörelser, om man så vill - i programmets bild av Sverige. Vad har hyresgäströrelsen och andra former av hyreskamp (se Clarté 2016/1) för roll för att driva fram en ny bostadspolitik? Vad finns hos miljörörelsen att bygga på? Är PRO något att räkna med om man vill reformera pensionerna?

Det är ur flera perspektiv ett svaghetstecken att ett program från vänster inom det parti som mer än något annat förknippas med folkrörelser, inte har något att säga om just folkrörelser. Programmet löper därmed risken att reduceras till teknokratisk produkt från ännu en tankesmedja.      

Alltså, många bra förslag! Dem bör vi diskutera. Men det viktigaste saknas många gånger. Och var finns en klass i rörelse?

{jcomments lock}

Kommentarer

0
Ola Inghe
5 years ago
Magnus Göransson påstår att reformisternas program gäller den ekonomiska politiken, och att det således är naturligt att fackets och folkrörelsernas betydelse inte nämns. Men reformisterna skriver själva i sitt program "Vi definierar i vårt program ett antal ekonomisk-politiska problemområden och förslag på reformer för att åtgärda problemen." Således inte avsett att vara ett "rent" ekonomiskt program. Det kan ändå vara rimligt att ett sådant program inte fokuserar direkt på vad folkrörelserna ska göra och hur de ska stärka sig. Men däremot hade det varit högst rimligt och relevant att de, förslagsvis i avsnittet "Nytt demokratiserat arbetsliv", tagit upp reformkrav för att stärka fackens och arbetarnas ställning, exempelvis krav på stärkt strejkrätt (i en tid där S lägger förslag i motsatt riktning), stärkt ställning för skyddsombuden, rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen, meddelarfrihet även i privata företag osv. Av sådant finns inget, och det är mycket dåligt.
Like Like Citera
0
Magnus Göransson
5 years ago
LO-kongressen tog 2016 ställning mot den ekonomiskas politik som drivits i snart nog en generation. Den politiken har bidragit till utarmning av de offentliga verksamheterna, ökat kraven på avkastning i offentliga verksam-heter, drivit på överlåtelserna av offentlig verksamhet till vinstmaximerande aktiebolag och bidragit till flödet av offentliga förmögenheter till privata händer. Den politiken har drivits igenom i politiskt samförstånd. Alla partier har bidragit i skiftande omfattning. Därför var LO-kongressens ställningsta-gande så viktigt. I extrem korthet:
- Avskaffa överskottsmålet
- Skapa budgetutrymme genom att dela statsbudgeten i en driftbudget och en lånefinansierad investeringsbudget
- Utnyttja investeringsutrymmet för satsningar på löner, arbetstillfällen, utbildning och infrastruktur.
Under 2018 har LO-kongressens politik fått organiserad genklang i både Vänsterpartiet (Totalrenovera Sverige) och i socialdemokratin (Reformister-na). Det är ur det sammanhang som Totalrenovera och Reformisterna har växt. Olle Josephson (OJ) missar det i sin mycket närsynta läsning av Reformisternas handlingsprogram. Klassen *är* i rörelse, men OJ ser det inte.
OJ ägnar kraft åt att påpeka allt som inte står i Reformisternas och Total-renoveras texter, men ser bort ifrån att båda dokumenten uttryckligen handlar om krav på den ekonomiska politiken och inget annat. En uppgift som är stor nog!
Totalrenovera Sverige skriver: ”För att bryta den nedåtgående spiralen behöver svensk arbetarrörelse möta framtiden med ett program som på allvar tar sig an dessa utmaningar [i den ekonomisks politiken]. Ett program som på samma gång är visionärt, trovärdigt och visar att kraftfulla samhälls-investeringar är lösningen”.

Clarté måste bidra till utmaningen!
Like Like Citera
0
Anders Romelsjo
5 years ago
Olle Josephson presenterar invändningar mot Reformisternas ” inte ett ord i Reformisternas program om strejkrätt eller Las – trots att dessa stora strider utkämpas just nu! I programmet råder en dånande tystnad. Det finns faktiskt inte ett ord om facket heller. Över huvud taget är det tyst om folkrörelser”.
Men han skriver också ” Framgångsrik reformkamp flyttar fram folkliga positioner, och gör det faktiskt lättare att i nästa steg bli revolutionär.”. (Begreppet revolutionär och socialism kan uppfattas olika. Jag utgår här från skrivningen i Clartés program ” Vårt mål är en socialistisk samhällsordning, det vill säga en samhällsordning där folket har såväl den politiska som ekonomiska makten”. En revolutionär arbetar då för detta.)

Men de historiska erfarenheterna visar väl att det som regel är tvärtom. Reformismen inom socialdemokratin avledde generellt kampen för socialismen, för kapitalismens störtande för hundra år sedan. En majoritet eller stor andel av arbetarklassen och folket har nöjt sig med reformer.


I Sverige, Tyskland och många andra länder. Undantag var Ryssland där förhållandena var annorlunda och där bolsjevikerna förstod vikten av kamp mot mensjeviker och andra reformister, väl skildrat i Anders Carlsson bok ”Resa in i det okända”. Så har det fortsatt, under 1930-talet och fram i våra dagar. Kampen mot socialister i gamla SKP var viktig för den reformistiska S-ledningen, där säker många skulle stött Reformisternas program. Ja, reformismen har oerhört viktig för att motverka en socialistisk samhällsomvandling som avskaffar (huvuddragen till att börja med) i kapitalismen, även på den tid då SAP, och reformistiska partier hade program som liknande Reformisternas. I Latinamerika ser vi frukterna av en reformpolitik som inte innebär väsentlig inskränkning i kapitalismen i länder som Brasilien och Venezuela, där folket inte har den ekonomiska makten. Den inhemska kapitalistklassen finns kvar och för en framgångsrik klasskamp, i dessa fall med mycket tydligt utländskt stöd i strid med FN-stadga.

Denna bedömning motsäger förstås inte förhållandet/bedömningen att en reformistisk politik a la Reformisterna eller Corbyn i Labour är ”bättre” eller kan få större stöd än socialdemokratin i Sverige, Frankrike, Nederländerna och Tyskland.
Like Like Citera
0
Kerstin Stigsson
5 years ago
Jag har inte Facebook. Men jag kan läsa (tyvärr inte kommentera) på Daniel Suhonens Facebook. De diskuterar inte Olle J artikel utan Anderas Sörensens (SKP) artikel på https://riktpunkt.nu/2019/02/varfor-reformisterna/

Suhonen kallar oss för att vara en sekt. Jag undrar vem som egentligen är en sekt. Reformisterna är en organisation inom socialdemokraterna. Alltså en organisation för socialdemokrater - och inga andra! Ingen kan bli medlem där om man är medlem i ett annat parti. Om man är vänsterpartist eller kanske är Kp då är man inte välkomna.
Reformisterna är ingen enhets- eller en folkfront för alla. Därför borde Reformisterna själva sig själva som sekterister.
Och 'galna kommunister'?! Varför sprida förolämpningar? Är det för att Andreas Sörensen har rätt i hans beskrivning av Reformisterna att Suhonen inte kan försvara Reformisterna med sakliga argument?
Så nu är det upp till Reformisterna och Suhonen att bemöta SKPs kritik - om den nu kan!
Samtidigt kan han förklara varför Reformisterna inte stödjer hamnarbetarna, och om dom går på (S) partiledning och vill införa begränsningar i strejkrätten.
Like Like Citera
0
Kerstin Stigsson
5 years ago
Olle J, tror du verkligen att kapitalet är så hyggliga att de frivilligt låter sig reformeras till ett socialistiskt ekonomiskt system? På 1930-talet kollapsade kapitalismen och F D Roosevelt och The New Deal reformerna var endast till för att rädda kapitalismen. Ni vill ha ett klassamarbete med kapitalet genom att genomföra reformer men reformer har aldrig lett till ett socialistiskt samhälle. Däremot har KAMPEN MOT KAPITALISMEN gjort det.
Like Like Citera
0
Kerstin Stigsson
5 years ago
Reformisterna pratar inte heller om HUR de ska genomföra dessa reformer när de själva sitter i baksätet till nuvarande (S).
Jag var inne och tittade på Reformisternas Twitter och Facebook. Inte ett enda ord om hamnarbetarna som just nu strejkar!!! Det är en ren skam att de inte ens har uttalat sig i den frågan. Det visar att Reformisterna endast är en organisation som ska mildra den skada som (S) utför. Besvikna socialdemokrater ska övertygas att (S) fortfarande är ett parti för arbetare.
Like Like Citera

Comments for this post are closed

Mest läst av skribenten

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.