Från 1990 då Vänsterpartiet uteslöt ordet ”kommunisterna” från partinamnet har deras ekonomiska politik långsamt utvecklat sig från att ha en socialistisk inriktning till en kapitalistisk, ett exempel är frågan om utträdet ur den kapitalistiska föreningen EU.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har lagt sig på sofflocket och anser att arbetarklassen inte är värda att slåss för mer än i parlamentet – om ens där!

Så vad har hänt? Hur kunde ett socialistiskt parti utvecklas från att vara ett parti för och av arbetarklassen för att idag vara ett reformistiskt socialliberalt parti för medel- och överklassen?

Under lång tid har Vänsterpartiet enbart varit ett reformparti. T ex fick partiet året 2017 igenom ett 80-tal reformer, t ex gratis glasögon för barn och avgiftsfria läkarbesök för de äldre. Och så har det varit de senaste tio tjugo åren, kanske ännu längre än så.

Dessa reformer utmanar inte alls kapitalet, tvärtom. Kapitalet och borgarna har inget emot att genom vänstern tysta ner arbetare genom reformer. Företagen behöver ju inte betala för dessa reformer, förutom via skatten. Men dessa kostnader kan företagen bekämpa genom kraven på sänkt skatt, eller på något annat sätt. De kan t o m utnyttja de sociala reformerna till deras egen fördel. De hotar om hyreshöjningar och bostadsbidraget höjs – som går via hyresgästen ner i fastighetsägarnas fickor. Den här videon är från Finland men den kunde mycket väl kunde ha gjort här i Sverige.

Med statliga reformer tar man inte upp kampen mot kapitalet. Det gör man genom att delta med de strejkande, med att protestera, bojkotta, blockera så att inga gods kan lämna eller köras in på företag som t ex hotar eller beslutat att lämna landet. Man kan även anordna sittstrejker i Riksdagen. Eller också ockupera skolor eller sjukhus för att stoppa privata vårdföretag. Men man kan inte bekämpa kapitalisterna genom att vara för dem!

Att genomföra gemensamma aktioner av det här slaget ger oss inom arbetarklassen och de fattiga ett hopp om att vi inte är ensamma i den här kampen. Vi vill ha kamp mot det förtryck som kapitalet utgör på arbetet. Och det kan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna inte erbjuda längre. De erbjuder endast reformer!

De socialdemokratiska Reformisterna är en organisation som skall försäkra arbetarklassen och de fattiga att ”visst går det att rösta på Socialdemokraterna – trots att de för en kapitalistisk högerpolitik”.

Men man kan inte vara både kapitalistisk och socialistisk på samma gång. Strävan efter social jämlikhet och kapitalistisk ojämlikhet är oförenliga på alla plan – inte minst det ekonomiska. Reformisterna och Vänsterpartiet vill äta upp kakan samtidigt som man vill ha den kvar. De vill inte släppa taget om kapitalismen.

Reformisterna roll är att de teoretiskt ska minimera skadorna som högern inom Socialdemokratin skapar. Reformerna de har föreslagit är bra. Vem skulle vänta sig något annat? Men jag tror inte att någon på allvar tror på att Socialdemokraterna ska ta beslutet att t ex återföra apoteken eller vårdcentralerna i offentlig ägo. Trots allt så är Reformisterna en organisation inom Socialdemokraterna – inte ett nytt socialistiskt parti! Mer om detta går att höra på Radio Kommunist.

Men åter till Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt och troligtvis även partiledningen tror att en del kapitalister har arbetarklassens bästa som sitt främsta mål. I en intervju för något år sedan, på Sveriges Radio, delar han in kapitalet i två delar; de som gör snabba klipp och de som är långsiktiga och seriösa. Hur kan ett uttalat socialistiskt parti, vars program där det står att de är för ett socialistiskt samhälle, samtidigt vara för kapitalismen? Mycket förvirrande! Vänsterpartiet är socialistiskt endast till namnet. Falsk varudeklaration alltså!

Vänstern har blivit borgerliga i sin iver att bli ”demokratiska socialister”, så ivriga att de t o m överger Marx, och stödjer den kapitalistiska amerikanska presidentkandidaten Bernie Sanders.

Bernie Sanders är (om ens det) socialliberal, inte marxist. Han har sagt att han är demokratisk socialist. Men han har inte några planer på att skrota det kapitalistiska ekonomiska systemet. Han vill verka inom kapitalet och genom staten genomföra rättvisare villkor för de fattiga och arbetslösa. Sanders vill göra vad den förra amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt gjorde på 30-talet. Roosevelt räddade kapitalismen från socialismen. The Real News Network talar till och med om att kapitalismen kollapsade. Så det var nära att USA hade blivit socialistiskt på grund av att kapitalismen kollapsade! (Det finns en hel del små dokumentärer om detta ämne på samma kanal som är värda se och lyssna på.) The Socialist Worker instämmer med TRNN och med oss som anser att: ”The New Deal var, först och främst, ett program för att rädda den krisande amerikanska ekonomin.”

Självklart är jag även för reformer, men vi får inte glömma orsaken till varför socialistiska och kommunistiska partier bildades en gång i tiden: det är kampen mot kapitalismen, och målet ett socialistiskt samhälle! Inte att vi själva ska vara knähundar till kapitalet.

USA:s demokrater och Socialdemokraterna har aldrig varit, är inte och kommer aldrig att vara socialister som vill förändra det kapitalistiska systemet till ett något rättvisare socialistiskt system, tvärtom. De har alla – med få undantag - motarbetat socialismen med såväl som demokratiska och odemokratiska medel, med oräkneliga döda, svältande och fattiga människor som följd. Givetvis finns det de som är mer eller mindre humana inom borgerligheten, men alla har varit för kapitalismen. Inte emot den. Och det gäller för Bernie Sanders också.   

Peter Sundborg skrev i en artikel på Clartébloggen: ”Hans [Benny Anderssons, min anmärkning] resonemang bygger på uppfattningen att det inom kapitalismen i sig, för den härskande klassen, finns en möjlighet att välja en mjukare kapitalism, en kapitalism med ett mänskligt ansikte. Det är fullkomligt felaktig uppfattning.” I en annan tidigare artikel säger Peter Sundborg till Benny Andersson: ”Men på vilket sätt ha kapitalismen förnyat samhället under 1900-talet? Jag skulle snarare säga att kapitalismen har förvärrat samhället.”

Har kapitalet och kapitalets ideologi förändrats sedan Marx skrev kapitalet och när Lenin levde? Absolut inte. Kapitalet har varit och är och kommer att förbli giriga och starka motståndare till arbetarklassen och socialismen. Det finns inte något kapital med ett mänskligt ansikte. Ingenstans har kapitalet frivilligt förändrat det kapitalistiska systemet till ett mer humant socialistiskt ekonomiskt system. Det är tvärtom. Det kapitalistiska förtrycket har ökat enormt sedan kontrarevolutionen i Sovjetunionen. I dag vågar arbetare inte kritisera för hen är rädd om sitt arbete. Det är fler idag som är utan fast arbete än för trettio år sedan, och så vidare. Arbetare förstår inte vad borgerliga socialister menar med att de vill skapa demokratisk socialism. Eller jag ska kanske säga ”demokratisk kapitalism”, för det är just vad det handlar om. Inte socialism!

Jimmy Doran skrev i irländska Socialist Voice i januari 2018: ”De pratar möjligtvis om förändringar, önskar förändringar, drömmer om förändringar, t o m röstar för förändringar. Men de vill i grund och botten att systemet skall förbli detsamma – emellertid lite rättvisare. Men det finns inte något sådant som är en snällare rättvisare kapitalism. Det eftersom kapitalism bygger på girighet och profit.”