Belackarna av Kuba och de som hånar socialismen i allmänhet brukar dra till med att konsten är begränsad eller enahanda eller centralstyrd på något sätt. I själva verket har måleri, skulptur, litteratur och dans blomstrat och utvecklats under de senaste sextio åren i Kuba, från 1959, då revolutionen segrade. Det gäller allt ifrån folklig kultur som barnens och ungdomarnas kreativa verksamheter i kvarterslokalerna, där lektionerna alltid är gratis, till de internationella konstbiennaler som hålls i Havanna.
”Den segrande tuppen”, så heter denna målning (akryl på duk, 30 x 40 cm) som jag hade med mig tillbaka från senaste medicinarresan. Konstnären Crispin Sarra är gift med dr. Lidice Verdera, och det var egentligen henne som vår grupp besökte i deras hem. Men medan kvinnokliniken är hennes arbetsplats är Crispins ateljé på något sätt inklämt i de tre små rummen – de lever enkelt för att inte säga påvert – och väggarna är täckta av hans färgglada, humoristiska och smått absurda infall. Tropiskt sensuella är de också, men jag hittade snabbt de politiska målningarna där den röda tuppen är en bland många.
Lidice är gynekolog och därutöver specialiserad i det som i Kuba betecknas Medicina tradicional och hos oss skulle heta Komplementär alternativ medicin. Jag träffade henne för sju år sedan när hon föreläste i kvarterets kulturlokal. Därefter har jag haft flera tillfällen att lyssna på utläggningar och även bevittnat hur hon kompletterar sedvanliga behandlingar vid kvinnosjukdomar och besvärliga förlossningar med sina metoder. Hon använder såväl akupunktur, örtterapi som homeopatisk medicin i enlighet med Hälsoministeriets riktlinjer. Hennes chef, överläkaren, var skeptisk ända till dess att hon botade hans lilla pudel från en obotlig cancer. I läkarutbildningen ingår traditionell medicin, men Lidices specialisering och skicklighet har gjort att hon inbjuds att hålla återkommande kurser förutom på de egna universiteten utomlands som Peru, Frankrike och Spanien. Det behöver väl inte sägas att USA försökt locka henne att emigrera, vilket grannlandet (monstret kallat av José Martí) gör systematiskt med de kubanska läkarna. Men hon har ingen tanke på att lämna sitt land, för såväl hon som maken är entusiastiska anhängare av Fidel och Kubas socialism. ”I vårt land ser vi aldrig barn som tigger på gatan och är hungriga”, förklarade hon ”alla barn går i skolan”.
Konstnären utökade bildens titel med att ”Det är en tupp, förstår du, som kan ta med sig en blomma, deklamera en dikt eller sjunga en folkvisa men som samtidigt är beredd att försvara sitt lands oberoende”, och sedan fick vi lämna plats i den trånga lägenheten för några av kvarterets barn skulle få teckningsundervisning, den Crispin bedriver som en samhällsinsats på lördagarna.
FAKTARUTA
Nätverket Medicinare för Kuba består av personer som är verksamma inom sjuk- och hälso vård, så som sjuksköterskor, apotekspersonal, läkare, under sköter skor, vårdbiträden och (re)habili te ringspersonal med flera. Vi vill slå vakt om en rättvis och jämlik hälso- och sjuk vård i vårt land; motverka den blockad som USA bedriver i strid mot internationell rätt; stödja läkemedelsförsörjningen i Kuba, och utveckla kunskapsutbytet mellan våra länder. Vi dokumenterar hälso- och sjukvårdssituationen, förmedlar kontakter och ordnar studieresor. Under två veckor år 2018 företog vi den sjunde studieresan med besök på kliniker och ålderdomshem, samtal med kollegor och kulturella aktiviteter (två konstmuséer) och salsa.
FÖRFATTAREN
Gábor Tiroler är folkhälsovetare och lärare i rehabilitering vid Uppsala universitet (pensionerad) och har varit verksam i internationellt utvecklingssamarbete på hälso- och rehabiliteringsområdet via Världshälsoorganisationen, Sida och en rad andra organisationer. Han är samordnare för nätverket Medicinare för Kuba.
Kommentarer
Svenska företag på Kuba:
Till dessa hör handelshuset Elof Hansson International (representerar bl.a. Atlas Copco vad gäller nickel- och stålindustri och Alfa Laval i olje-, socker- och livsmedelsindustri), Volvo Construction Equipment AB (maskiner till nickelindustrin och byggnadssektorn), Ericsson AB Branch Cuba (telefoni, GSM- nätutbyggnad), De Laval (utrustning till mjölkproduktion), Tetra Pak (förpackningsindustrin) och Sandvik International AB (maskiner och utrustning till gruvindustri och byggnadssektorn).
Svenska företag som vill exportera till riskländer använder EKN, Exportkreditnämnden. För närvarande uppgår Kubas skuld till svenska företag på 1,8 miljarder.
2017 så betalade Kuba 26 miljoner kronor av sin skuld, jag känner inte till på vilket sätt eller med hjälp av vilka banker betalningen skedde. Som artikeln foreignpolicy.com/.../how-to-bring-capital-to-cuba
nämnde så är det främst ett problem med transaktioner i amerikanska dollar USD eller via amerikanska banker. På motsvarande sätt så straffar Kuba den som försöker föra in USD i landet med en 10% straffavgift.
Den här artikeln är från 2016, så sanktionerna har blivit hårdare (och inte lättare som artikeln säger) sedan när Trump tillträdde som USAs president.
'While there has been an easing of restrictions on banking, a range of U.S. banking are still prhibited for Cubans'.
foreignpolicy.com/.../how-to-bring-capital-to-cuba
svensk-kubanska.se/.../
Kuba tvingas - av USAs blockad - alltså till kontanta betalningar. Det är inte någonting som de avsiktligt vill.
För att man skall kunna importera krävs det att man får inkomster från exporten. T.om turismen hade kunnat vara en bättre affär om man inte varit tvugna att importera huvuddelen av maten som turisterna konsumerar. Samtidigt som c:a 60% av jordbruksmarken ligger oanvänd, övervuxen av ett ogräs man importerade från Afrika av någon idiotisk anledning som jag glömt.
USA trodde på 1990-talet att när kontrarevolutionen hade ägt rum i Sovjetunionen skulle även Kuba falla.
I en kapitalistisk värld, med sanktioner, är det mycket svårt för ett litet land att klara sig. Även Iran har drabbats, även om än inte lika hårt. Det är faktiskt kubanerna själva som väljer vilket ekonomiskt system som de vill han. En stormakt som USA borde inte kunna, utan att bestraffas internationellt, ställa som villkor till ett annat mycket litet land att ändra sitt ekonomiska system för USAs egna kapitalistiska intressen.
Jag undrar - om vi i Sverige hade drabbats av lika hårda sanktioner och blockader, hade vi då inte haft en lika stor fattigdom som Kuba (eller ännu värre)? För trots allt, vi är beroende, om vi vill det eller inte, av vår omvärld på alla områden.
USA har sedan den kubanska revolutionen ägnat sig åt propaganda mot Kuba, även en kulturell propaganda. Så jag kan förstå Kubas försiktighet när det gäller att godkänna och framföra ny musik, etc på Kuba.
www.amazon.com/.../1876175095
Orsaken till att Beatles förbjöds på Kuba kan kanske vara att de 1965 fick MBE orden (Members of the order of the British Empire). Vissa medlemmar, t ex Lennon lämnade tillbaka orden 1969, på grund av britternas inblandning i världens krig (men möjligtvis också på grund av kärleken till Yuko Uno, som var en stor fredsaktivist).
www.thebeatles.com/.../beatles-mbes-awarded-queen
Som någon skrev på en hemsida: 'But in those days, cubans had more serious concern than imagining a yellow submarine when the real ones were just 12 miles avway'.
Besökte Lennon-skulpturen i Havanna för ett par veckor sen. Kubanerna ser den som en stor seger för ett friare kulturliv sedan den invigdes år 2000. Tidigare var Beatles förknippat med imperialismen och förbjudna. T.om Silvio Rodriguez, Kubas hovtrubadur blev avskedad från sitt jobb för att ha spelat Beatles-covers. Som tur är har den politiken ändrats men att påstå att kulturlivet varit fritt under 60 år är ingen liten överdrift. Till kulturen hör också utbildnings-sektorn. I artikeln påstås det att:
”I vårt land ser vi aldrig barn som tigger på gatan och är hungriga”, förklarade hon ”alla barn går i skolan”."
Bortsett från att barn och vuxna faktiskt tigger i dagens Kuba så är utbildningen, Kubas stolthet, i kris. Förklaringen är landets otroligt korkade valuta och lönepolitik som gör att servitörer, guider och taxichaufförer tjänar per halvtimme vad en lärare eller läkare tjänar per månad. Följden har blivit att både lärare och läkare flyr sina yrken. Dessutom är det allt vanligare att de unga inte vill studera. Varför slösa tid på en lång utbildning för att tjäna 200 kronor i månaden som lärare eller 400 kronor som läkare när man kan tjäna samma belopp per halvtimme inom den privata, kapitalistiska sektorn där c:a 30% av Kubas arbetskraft nu arbetar?
Från partiets sida har jag nu hört i minst 3 år att man skall ändra på systemet med dubbla valutor men inget sker. Samtliga jag pratade med under mitt besök nyligen pratar öppet om att de vill ha en förändring så kubanerna blir alltmer orädda att uttrycka sina åsikter. Många ifrågasätter också hur oberoende Kuba varit sedan revolutionen. Som en kubansk vän uttryckte det: "först sög vi på Sovjets tuttar och sen på Venezuelas, när skall vi bli självständiga på riktigt"? Oron går inte att ta fel på, i december t.ex fanns inget bröd att få tag på och Venezuelas kris märks på fler och fler områden. Samtidigt så tvivlar fler och fler kubaner på att den s.k blockaden är ensamt ansvarig för de ekonomiska problemen. Varför blomstrar de privata företagen inom hotell, restaurang och taxibranscherna medan de statliga företagen och jordbruket är på ruinens brant?
RSS-flöde för kommentarer på denna post