Att objektivt rannsaka sin egen person är som att tända ljuset för att närmare kunna undersöka mörkret. (Okänd frustrerad tänkare)

I snart 75 år har Jan Myrdal verkat som "hjärnarbetare" och aktivist. Minst ett par,tre generationer av progressiva människor har påverkats, och tre generationer reaktionärervredgats, av hans ord.

När den politiska vinden vände under andra delen av 1970-talet började JM 1982, vid sidan av det öppet politiska skriftställeriet, genom sina "jagböcker" upprepat rannsaka sin personliga utveckling för att berätta hur han blev som han blev och, fast i mindre utsträckning, anse det han anser. Efter 30 års skrivande fick JM välförtjänt en vidare läsekrets. Inte bara på grund av sitt ofta strålande författarskap, utan genom att han för första gången tillhandahöll till synes infamt avslöjande interiörer från den socialdemokratiska nomenklaturan vid 1900-talets mitt. Hans föräldrar, Gunnar och Alva, var ledande företrädare för det som kallades den sociala ingenjörskonsten, det vill säga idén att om man gör upp med ovidkommande värderingar går det med hjälp av socialvetenskaper och rationalitet lösa alla samhälleliga konflikter till allas belåtenhet. Jan Myrdals uppgörelse var- samtidigt en reaktion emot, en frukt av och en drivkraft bakom den process, varigenom Sverige förvandlades från ett, synbarligen icke-allierat, blandekonomiskt s.k. välfärdssamhälle under utveckling till ett av de mest ojämlika, mest kapitalistiska och följsamt västallierade inom EU.

Det var ett ämne som han större skala litterärt tangerat redan på 60-talet genom sina Moraliteter, och Samtida bekännelser.., (1964), Confessions (1968) och med filmen Myglaren 1969. Det fortsatte nu genom jagromanerna Barndom (1982) En annan värld (1984), Pubertet (samling utgiven 1988), Tolv på det trettonde (1989), När morgondagarna sjöng (1994), Maj- En kärlek (1998) och Gubbsjuka (2002). I "Ett andra anstånd" (Norstedts 2019; 400 s.) berättar JM nu, vid 91 års ålder återigen samma självupplevda historia som han alltsedan 1960-talet skildrat.

Hans motiv för den aktuella reprisen uppger han vara behovet att gräva djupare i sin livshistoria - denna gång så djupt att det gör verkligt ont. Självfallet förvarnar JM ändå läsaren för att hans minnen ändå kanske inte är mindre lögnaktiga än vad som brukas, då han som här lägger tyngdpunkten på sitt erotiska liv. Det har sagts om filmskaparen Bergmans verk att de till stor del handlar om de talrika kvinnor som han lägrat, skaffat barn med, (bedragit/bedragits av) och lämnat.JM:s senaste roman handlar återigen till stor del om de kvinnor som han under hela sitt vuxenliv, intill det sista året, varit gift med (Nadja, Maj, Gun och Andrea), ibland arbetat med, varit beroende av (d v s tidigare inte minst Nic Waal), jämte andra "knullkompisar", för inte förglömma den ständige följeslagerskan "fröken Höger". I vissa fall anser sig JM behöva ange att han inte varit i säng med en namngiven kvinnlig bekantskap, något som de flesta av oss inte särskilt behöver ange i våra memoarer, ej heller har vi behövt dementera något rykte som "storknullare". Elaka biografer brukar ofta beskylla JM för att anse sig att likt med Konfucii mycket " visa män" ha medfödd kunskap om världen ty: "Blott de visaste och de dummaste ändrar sig aldrig" (Analecta).

Att JM tillhör de dummaste anser ingen. Men om JM talar sant, när han nu uppger sig ha läst minst en och som regel flera betydande böcker per dag utan att under 85 års läsande någonsin sedan c:a 1939 behövt väsentligt ändra sig så måste man ettdera tvivla på hans förstånd - eller hans sanningsenlighet.

Vi är många, som i ett helt liv med stort utbyte har följt Myrdal som skriftställare. Eftersom vi i regel inte tillhört de utvalda allra visaste (eller dummaste) har vi i olika skeden påverkats av honom. JM har sedan länge har hävdat att "arbetet och könet" har varit hans främsta drivkrafter. Då blir man lite besviken han vid 91 års ålder nästan enbart söker framställa sina drivkrafter så, att vi i avsevärd grad låtit oss påverkas av JM:s könskörtlar - inte enbart av hans intellekt.

JM redogör sällan för innehållet i de många "diskussioner" han uppger sig ha haft med mer eller mindre framstående tänkare eller andra bekanta blir de svåra att värdera. Som någon har anmärkt innebär alltför ofta denna dialektikers "dialog " att samma refraktäre JM både frågar och svarar. De beskyllningar som i recensioner av Ett andra anstånd riktas mot författaren JM för pornografi, extrem snaskighet och förtal av avlidna ger vi å andra sidan inte mycket för - i regel yttras de av folk som redan av politiska skäl avskydde honom.

JM:s enligt egen utsago entusiastiskt bedrivna, lite förpubertala, underlivsskådande är nog dessutom inom normala gränser, men i regel ter det sig mera som gynekologi än pornografi. Att JM ibland fnyser år begreppet "personlig integritet" skall man inte ta bokstavligt - en sådan torde för de flesta av oss omfatta långt mer än erotiken och frisyr och struktur i namngivna damers pubishår. För en villig eller motvillig JM-beundrare hade det varit mera lärorikt att få ytterligare en inblick i den politiska utveckling som JM har genomgått även efter den han presterade i sina Rapporter och Confessions på 60-talet - uppgörelsen med euroentrismen, eurokommunismen och den då existerande sovjetiska varianten av socialism. T ex 70-talets kinainspirerade teori om de tre världarna - gäller den ännu - eller någonsin? I vad mån tillhör JM nu den svenska vänstern med/utan citationstecken? Finns vänster och höger, d v s klasskamp överhuvudtaget längre? Innebär "yttrandefrihetsfundamentalism" för en kommunist att man för dess skull måste delta i fascisternas hittills legala publikationer , till exempel Nya Tider. Innebär detta att proletariatets diktatur är obsolet? Vad innebär kommunism idag? Är det värdigt och produktivt för en kommunist att framför allt vilja häckla småborgerliga intellektuella?

JM är och förblir, med vårtor och allt, en mycket stor progressiv skriftställare. För att bli än större och mera nyttig måste han nog rannsaka sig på långt större fält än vad han gör i "Ett andra anstånd".

Kommentarer   

-5 #2 Kerstin Stigsson 2019-05-23 17:20
Sven Andersson, tack för länkarna!

För övrigt, är det inte dags för er - Benny Andersson, Romelsjö, Stefan Lindgren och med flera, f d KFML/SKPare - att ta itu med ert 'mörka' förflutna? Vem vill gå vidare med skräp i bagaget bara för att man skäms för det? Nostalgi eller är det för att man fortfarande verkligen tror på den 'Tre Världars'-ideologin, förutom att man inte talar om den ideologin idag (utan om en multipolär värld)? Detta skräpet påverkar hur många f d KFML/SKare ser på dagens värld, t ex det som Sven Andersson skriver i hans kommentar.
Jag har läst debattartiklarna på Marxistarkivet som skedde på 70-talet mellan KFML/SKP och trotskisterna. Faktum är att jag ger trotskisterna rätt.

Så jag uppmanar till ett ordentligt åskoväder, för att luften ska bli renare!
Citera
-5 #1 Sven Andersson 2019-05-22 15:38
"uppger sig ha läst minst en och som regel flera betydande böcker per dag utan att under 85 års läsande någonsin sedan c:a 1939 behövt väsentligt ändra sig så måste man ettdera tvivla på hans förstånd - eller hans sanningsenlighet"
Sanningsenlig är han inte, det står klart. Snarare en vingelpetter som med en ström av citat från böcker som han hittat på antikvariat i Paris lyckas dölja sitt vinglande från yttersta vänster till yttersta höger under en spärreld av citat som ingen kan kolla. Eller hur var det nu med frågan om NATO? Om han aldrig ändrat sig står frågan är han för eller emot?
google.com/.../...

janmyrdalsallskapet.se/.../...

Samma sak när det gäller anti-fascismen där han ena dagen är fascismens svurna fiende och andra dan försöker använda Dimitrov som stöd för att förorda en folkfront MED fascismen. I mitt tycke har den mannen mest skadat vänstern åtminstone sedan Vietnamkrigets slut. Hans underlivsbetraktelser har jag inte läst och kommer aldrig att läsa så där uttalar jag mig inte, det är kanske stor litteratur, vem vet?
Citera

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.