Hur ska det danska folketingsvalet tolkas? Under de senaste åren har en stark och bred upprorsrörelse utvecklats i vårt grannland. Stommen i rörelsen är de fackliga och arbetsplatsrelaterade aktionerna. Danmark har den näst största strejkfrekvensen i Europa, det är bara i Frankrike det strejkas mer. Det är framför allt de offentligt anställda som går till aktion; busschaufförer, järnvägsanställda, lärare och förskollärare är några aktiva grupper. Strejkerna och demonstrationerna gäller inte bara lönekrav och arbetsförhållanden, många fackliga organisationer vänder sig mot den nyliberal politik som präglat landet under många år.
Det har utvecklats en stark solidaritet mellan olika grupper av anställda. Man stöder varandra med uttalande, insamlingar och blockader. När till exempel byggnadsarbetare vid ett bygge protesterade mot undermåliga löner och dåliga arbetsförhållanden fick de stöd av en rad offentligt anställda grupper, bland annat lärare och andra pedagoger. Det förekommer även andra typer av solidaritetsaktioner. En avdelning av 300 renhållningsarbetare anordnade en solidaritetsfest till förmån för barnen på ett lokalt flyktingcenter.
Danmarks förskolläraruppror har fått ett enormt genomslag. Den 6 april i år demonstrerade mellan 80 000 och 100 000 förskollärare, föräldrar och andra mot de pågående försämringarna inom barnomsorgen. Strax före valet genomfördes ytterligare demonstrationer i 30 danska städer.
Den nya danska hyresgäströrelsen Almen Modstand uppstod till följd av regeringens ”getto”-märkning av 30 bostadsområden och regeringens planerade åtgärder mot områdena, bland annat rivning, privatiseringen och tvångsflyttning av hyresgäster. ”Getto”-märkningen är till sin karaktär rasistisk eftersom den bland annat bygger på frekvensen av invandrare i bostadsområdena. Almen Modstand är anti-rasistiskt och tar kamp både mot regeringens åtgärder och mot ”getto”-märkningen över huvud taget, istället vill man slå vakt om hyresgästerna och stärka deras inflytande. Under valrörelsen konfronterade Almen Modstand bland annat politiker från Socialdemokraterna och Socialistisk folkeparti. Båda dessa partier står bakom ”getto”-märkningen. Socialdemokraternas immigrationspolitik är ingenting annat än en total katastrof. Partiet har bland annat röstat för slöj- och burkaförbud, möjlighet att konfiskera smycket från flyktingar och att samla asylsökande i isolerade läger. Almen Modstand är uttalat utomparlamentariska, vilket är begripligt med tanke på att det är knappt något parlamentariskt parti de kan lita på.
Demonstrationsaffisch från den nya danska hyresgäströrelsen Almen Modstand.
Har upprorsrörelsen då haft någon betydelse i det nyligen avgjorda folketingsvalet? Det högerextrema Dansk folkeparti tappade stort, de gick från 21 procent vid valet 2015, till 8,7 procent i detta val. Både Radikal venstre och Socialistisk folkeparti gick starkt framåt. Enhedslisten backade något. Socialdemokraterna låg stilla. Det nuvarande regeringspartiet, Venstre, gick tillbaka. Socialdemokraten Mette Frederiksen kunde utropa sig till valets segrare, inte på grund av egna framgångar, utan på grund av Radikale venstres och Socialistisk folkepartis framgångar. I de svenska kommentarerna har valresultatet inte tolkats som en vänstervåg. Inte heller har man i svenska medier lagt märke till den upprorsrörelsen som präglat utvecklingen i Danmark under senare år. Ledarskribenten Daniel Swedin på Aftonbladet har dock uppmärksammat att Socialdemokraterna har ”gjort en vänstergir i frågor som rör ekonomi och fördelning. Partiledaren Mette Frederiksen har kampanjat på löften om förbättrade pensioner och att folk med slitsamma arbetaryrken ska få gå i pension tidigare än tjänstemän. Lönedumpningen i låglöneyrken ska bort, kapital- och arvsskatter ska höjas, välfärden byggas ut och skola, vård och omsorg ska inte längre drivas enligt marknadslogik.”
Under valrörelser förekom det mängder av folkliga aktioner och demonstrationer. Historikern Knud Holt Nielsen säger till tidningen Arbejderen att han inte kan påminna sig något tidigare folketingsval då det varit ”så mange brede protestbevägelser på banen samtidig.” Den 25 maj var det klimatmarscher i 12 danska städer. I Köpenhamn deltog omkring 40 000 personer. Några dagar tidigare var det en stor anti-rasistisk demonstration som fyllde Rådhuspladsen till bristningsgränsen. Den 28 maj var det en stor facklig demonstration mot nedskärningar och för en satsning på välfärden. Bland annat talade Lizette Risgaard, ordförande i Fagbevägelsens Hovedorganisation.
Att den danska upprorsrörelsen har påverkat folketingsvalet är högst troligt. Misstron mot regeringspartiet och den nyliberala regeringspolitiken kan vara orsakat av upprorsrörelsen. Likaså nedgången för Dansk folkeparti och framgångarna för partier till vänster om mitten. Samtidigt är det helt klart att upprorsrörelsen är till sin karaktär utomparlamentarisk. Inget parlamentariskt parti kan omfatta den i hela sin bredd. I den danske tidningen Arbejderens valanalys heter det att ”grundläggende set er der tale om et oprör mod den nyliberlistiske nedskärningspolitik, der er blevet presset ned over hovedet på danskerne i årtier.” Att danskarna blev av med högerregeringen betyder inte per automatik att det blir en bättre politik. Utvecklingen bestäms av upprorsrörelsen möjligheter och framgångar.
