USA:s utrikesminister Mike Pompeo, Cyperns president Nicos Anastasiades, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Greklands f d premiärminister Alexis Tsipras

Parlamentsvalet som nyligen var i Grekland vanns av högerpartiet Ny Demokrati, som kommer få absolut majoritet i parlamentet. De ökade med över tio procentenheter från förra valet till att nu få 40 % av rösterna, som på grund av det relativa majoritetsvalsystemet (”first-past-the-post”) ger dem absolut majoritet. Premiärminister Alexis Tsipras, ledare i partiet Syriza som bildades som en koalition av den radikala vänstern, förlorar därmed regeringsställningen. Hur kan Ny Demokrati, ett högerparti som varit inblandat i massiva korruptionsskandaler och som tillsammans med det likväl korrupta socialdemokratiska partiet PASOK implementerade den mycket impopulära åtstramningspolitiken och utförsäljningarna i landet, komma tillbaka och få 40 % av rösterna och absolut majoritet i landet?[1] [2]. Det är av samma anledning som att över 40 % av de röstberättigade inte röstade: en apati och missnöjdhet av det politiska systemet, inklusive Syriza och Tsipras-regeringen som två gånger förrådde sina väljare och de löften de gav om att inte fortsätta de nyliberala åtstramningsprogrammen. Löften som gav Syriza, ett tidigare litet vänsterparti, regeringsställning. Syrizas ledning och deras förräderi är den internationella vänsterns största skamfläck under 2000-talet. Syriza har efter splittringen 2015 nu transformerats till ett ”regeringsdugligt” parti, ett nytt PASOK, där mitt-vänstern har lämnat partiet medan de personer som har gått med och blivit kandidater i partiet är bland annat Petros Kokkalis, son till oligarken Sokratis Kokkalis som tjänade sina pengar på korruptionsaffärer med PASOK och framför allt Andreas Papandreous regeringar[3]. En liknande process har ägt rum med partiets väljare där de som i huvudsak röstade fram Syriza i det föregående parlamentsvalet, de unga och privatanställda, har i större grad övergett partiet[4]. Här följer viktiga lärdomar för den internationella vänstern och arbetarrörelsen.

Kritiken mot Tsipras-regeringen har hittills avfärdats inom vänstern med myten ”att de var pressade till att gå med på trojkans diktat”. En position som drivits av framför allt Etienne Balibar och har därefter spritt sig av personer som antingen inte är insatta i vad som har skett eller har liknande opportunistisk karaktär som Syrizas ledning[5]. Tsipras och övriga i Syriza-ledningen var inte tvungna att avfärda övriga alternativ framförda av nästan halva deras parti (som därefter splittrades), att inte skatta den inhemska oligarkin eller att själva lydigt implementera de största privatiseringsreformerna vi har sett sedan Tysklands återförening[6]. Privatiseringar som det grekiska parlamentets kommission, Truth Committee on Public Debt, kallade för ”illegitima, motbjudande och olagliga”[7].

Bakgrunden till det mycket aggressiva nyliberala privatiseringsprogrammet i Grekland är den finansiella kollapsen 2008, där grekiska myndigheter och EU-regeringar därefter samarbetade för att den grekiska statsskulden inte skulle omstruktureras. De lån som sedan börjades ge ut till Grekland 2010 var till för att skydda finansiella institutioner och banker som var grekiska kreditgivare samtidigt som massmedia publicerade det som nödlån för den grekiska befolkningen, som därmed fick skulden för Greklands kollaps och som rättfärdigade en bestraffning i form av åtstramningspolitik[8]. Ifall Grekland inte betalade tillbaka lånen skulle kreditgivarna behöva kräva ett andra räddningspaket från andra västerländska stater och deras centralbanker (något väldigt impopulärt redan första gången). Det kom istället via Grekland och med en stor bonus: grekiska offentliga tillgångar till reapris.

Fonden Hellenic Republic Asset Development Fund (HRADF) bildades genom memorandum 3968/2011 för att betala tillbaka den grekiska offentliga skulden med grekiska offentliga tillgångar, och inkluderar bland annat: över 35 hamnar, över tre tusen fastigheter, vattentillgångar, över 40 flygplatser, offentliga tillgångar utomlands, nationella vägar, järnvägar, militära installationer, naturgas, olja, hundratusentals hektar av mark och strand, monument, försvarsindustri mm[9] [10]. Det tredje memorandumet som skrevs under av Tsipras-regeringen 2015 inkluderade en ännu större fond, Hellenic Corporation of Assets and Participations (HCAP), som HRADF hamnade under. HCAP kontrolleras av EU-institutioner som ESM och EU-kommissionen. Livslängden på HCAP är 99 år (jämfört med HRADF som var tänkt att vara sex år), en ekonomisk kontroll över Greklands framtid har därmed getts till EU och de multinationella bolag som dominerar dess institutioner[11].

Det var vad Tsipras-regeringen skrev under 2015, att multinationella bolag och andra stater ska få landets offentliga tillgångar till reapris och kontrollera dessa ett århundrade framöver. Den första privatiseringen Tsipras-regeringen genomförde var 14 flygplatser som såldes till reapris till tyska Fraport[12]. Tsipras-regeringen kom de senaste två åren av deras regeringsperiod att få in mer i statliga privatiseringsåtgärder än tidigare regeringar (bild 1), med bland annat utförsäljningar av landets naturgasnät, landets näst största hamn i Thessaloniki, tillgångar i telekommunikationsbolag, Atens tidigare internationella flygplats och dess markegendom mm[13]. De planerade även att sälja över 10 000 historiska arkeologiska platser, museum och monument, men efter protester i januari i år togs ca 2 000 av dem bort från privatiseringslistan (bland annat det minoiska Knossostemplet)[14] [15]. Det är inte förvånansvärt att portföljförvaltare i USA:s största bank JP Morgan har uttalat att Tsipras-regeringen har ”levererat efter förväntningarna”[16].

Bild 1 – Grekiska statens inkomster av privatiseringar (euro) [17]

diagram grekland 01

När det kommer till utrikespolitik har Tsipras-regeringen varit en av de mest högerinriktade sedan militärjuntan på 1970-talet. Grekland har under Tsipras-regeringen närmat sig de högerextrema Trump- och Netanhayu-regeringarna i USA och Israel[18] [19]. Trots den mycket svåra ekonomiska situationen i Grekland så har Tsipras-regeringen även köpt F-16 attackflygplan för $2,4 miljarder[20]. Tsipras-regeringen har dessutom under dessa förhållanden upprätthållit Grekland som en av få NATO-länder som nått dess subventionskrav av den västerländska vapenindustrin, där minst 2 % av landets BNP ska spenderas på ”försvar och säkerhet”[21].

Tsipras-regeringen har även bedrivit en ”företagsvänlig politik” vad gäller miljö- och klimatfrågor. De har haft en mycket svag position vad gäller det kanadensiska gruvbolaget Eldorado, vars verksamheter i Skouries i norra Grekland haft förödande ekologiska konsekvenser och där lokalbefolkningen protesterat i flera år. Det förmodligen sista Tsipras-regeringen gjorde innan valet var att ge ut kontrakt för fossilbränsleexploatering utanför Kreta till oljejättarna ExxonMobil och Total, där Tsipras och miljöministern (!) skrev under kontrakten med USA:s och Frankrikes ambassadörer närvarande[22].

Greklands ekonomi har sedan den stora recessionen rasat med över en fjärdedel, arbetslösheten är fortfarande nästan 20 % (ungdomsarbetslösheten är ca 40 %), nästan en halv miljon har emigrerat för att hitta ett bättre liv (många av dem högutbildade, dvs. en brain drain)[23] och ungefär en tredjedel av befolkningen lever i eller risk för fattigdom med den kleptokratiska nyliberala politiken[24]. Syrizas ledning däremot och flera ministrar i Tsipras-regeringen har haft investeringar i nivån av hundratusentals euro i finansiella institutioner som JP Morgan och Blackrock som varit med och plundrat landet[25]. Tsipras har själv semestrat på en privat lyxyacht ägd av Panagopoulos-familjen, en av Greklands rikaste familjer, som han enligt familjens överhuvud har haft ett väldigt gott samarbete med[26]. Champagnesocialisten och tidigare finansministern i Tsipras-regeringen, Yanis Varoufakis, har efter att han avgått 2015 regelbundet figurerat i västerländsk media om hur EU måste reformeras och hans nystartade parti Mera fick 3 % av rösterna i valet. Han är själv gift med en miljonär, Danae Stratou, från en välbärgad grekisk industrifamilj[27]. Kanske är det hans rika och kosmopolitiska liv som förklarar hans pro-EU inställning, trots att de pressade honom hårt när han var finansminister?

Varningarna om Tsipras och den övre medelklasskonstellationen i Syriza kom tidigt. Redan 2012 uttalade sig Tsipras i New York Times att de hade pressat Merkel att följa samma taktik vad gäller skuldkrisen som Obama-regeringen i USA[28]. Dvs. att rädda, benåda och skydda de kriminella finansiella aktörer och svindlare som orsakade den största finansiella kollapsen sedan den stora depressionen, och ge dem mer pengar för att fortsätta hålla igång ekonomin[29].

Syrizas öde måste bli en viktig läxa för den internationella vänstern och arbetarrörelsen för att det inte ska upprepas på annat håll. Varningssignaler måste uppmärksammas tidigt av de som är vänster och inom arbetarrörelsen och inte låta liknande opportunister och kontrollerade oppositionsfigurer att få ledarroller i sina organisationer. Det kräver uppmärksamhet, kritiskt tänkande och aktivt deltagande. Demokrati handlar inte om att vara en supporter, det handlar om att vara en delaktig individ i en större kollektiv process och att representanter är ansvariga inför de som de representerar. Detta är varje demokrats plikt och ansvar.

Slutligen bör följande frågor ställas: varför har personer som varit ovilliga att bedriva vänsterekonomisk politik och istället bedrivit högerekonomisk politik haft ledarpositioner inom ledande mitt-vänsterpartier (t.ex. Francoise Hollande, Tony Blair, Göran Persson, Alexis Tsipras mm)? Varför är dessa personer inte med och aktiva inom högerpartier? Om man vill få stopp på den 40 år långa högersvängningen så är det just det som måste ske.

Referenser

[1] Lena Mavraka och Vasilis Papatheodorou (2012), Forgiving Siemens: Unraveling a Tangled Tale of German Corruption in Greece, https://corpwatch.org/article/forgiving-siemens-unraveling-tangled-tale-german-corruption-greece.

[2] Jörg Schmitt (2010), How German Companies Bribed Their Way to Greek Deals, https://www.spiegel.de/international/europe/complicit-in-corruption-how-german-companies-bribed-their-way-to-greek-deals-a-693973.html.

[3] Stathis Kouvelakis (2019), Syriza’s Failure Has Hurt Us All, https://www.jacobinmag.com/2019/06/syriza-greece-elections-tsipras-varoufakis.

[4] Panagiotis Koustenis (2019), Ενα απότομα γερασμένο κυβερνητικό κόμμα, https://www.efsyn.gr/politiki/197972_ena-apotoma-gerasmeno-kybernitiko-komma.

[5] Etienne Balibar (2015), Europe: moment destituant, moment constituant, https://blogs.mediapart.fr/etienne-balibar/blog/010816/europe-moment-destituant-moment-constituant.

[6] Eleni Portaliou (2016), Greece: A Country for Sale, https://www.jacobinmag.com/2016/09/greece-tsipras-memorandum-privatization-public-assets/.

[7] Truth Committee on the Greek Public Debt (2015), Définition of illegitimate, illegal, odious and unsustainable debts, http://www.cadtm.org/spip.php?page=imprimer&id_article=11662.

[8] Truth Committee on the Greek Public Debt (2015), http://www.cadtm.org/Executive-Summary-of-the-report.

[9] Eleni Portaliou (2016), Greece: A Country for Sale, https://www.jacobinmag.com/2016/09/greece-tsipras-memorandum-privatization-public-assets/.

[10] Hellenic Republic Asset Development Fund, http://www.hradf.com/en.

[11] Eleni Portaliou (2016), Greece: A Country for Sale, https://www.jacobinmag.com/2016/09/greece-tsipras-memorandum-privatization-public-assets/.

[12] RTE (2017), Greece completes sale of 14 airports, https://www.rte.ie/news/business/2017/0412/867195-greek-airports-sold/.

[13] Paul Tugwell (2018), Are Greek Leftists Really ‘Stepping Up’ the Privatization Drive?, https://www.bloomberg.com/news/articles/2018-08-22/greek-progress-on-privatizations-seen-as-key-to-post-bailout-era.

[14] Keep Talking Greece (2018), Historical Monuments and Museums Transferred to Greece’s Privatization Fund, https://www.keeptalkinggreece.com/2018/09/20/greece-privatization-cultural-heritage-chania/.

[15] TNH Staff (2019), After Protests, SYRIZA Exempts Museums, Historic Sites from Privatization, https://www.thenationalherald.com/227719/after-protests-syriza-exempts-museums-historic-sites-from-privatization/.

[16] Kate Allen (2019), Greek bonds: the long way back towards investment grade status, https://www.ft.com/content/b0bafae2-4a27-11e9-bde6-79eaea5acb64.

[17] Paul Tugwell (2018), Are Greek Leftists Really ‘Stepping Up’ the Privatization Drive? https://www.bloomberg.com/news/articles/2018-08-22/greek-progress-on-privatizations-seen-as-key-to-post-bailout-era.

[18] Tony Barber och Kerin Hope (2019), Alexis Tsipras: ’We need more reforms’, https://www.ft.com/content/b797dea2-4a27-11e9-bde6-79eaea5acb64.

[19] Ekathimerini (2018), Tsipras meets Netanyahu, visits cyber security center, http://www.ekathimerini.com/235897/article/ekathimerini/news/tsipras-meets-netanyahu-visits-cyber-security-center.

[20] Kerin Hope (2017), Greek PM defends decision to buy US-made fighter jets, https://www.ft.com/content/b16bc236-bae6-11e7-9bfb-4a9c83ffa852.

[21] Niall McCarthy (2018), Defense Expenditures of NATO Member Visualized [Infographic], https://www.forbes.com/sites/niallmccarthy/2018/07/10/defense-expenditure-of-nato-members-visualized-infographic/#674f0a2414cf.

[22] Agonas tis Kritis (2019), Με Τσίπρα και Σταθάκη πέφτουν την Πέμπτη οι υπογραφές για τις εξορύξεις υδρογονανθράκων στην Κρήτη, http://agonaskritis.gr/%ce%bc%ce%b5-%cf%84%cf%83%ce%af%cf%80%cf%81%ce%b1-%ce%ba%ce%b1%ce%b9-%cf%83%cf%84%ce%b1%ce%b8%ce%ac%ce%ba%ce%b7-%cf%80%ce%ad%cf%86%cf%84%ce%bf%cf%85%ce%bd-%cf%84%ce%b7%ce%bd-%cf%80%ce%ad%ce%bc%cf%80/?fbclid=IwAR3xx4xFUQP2KPeiwDyNRKtoMH4uHKcDLKsFL7TRI_C9n2oLWNDNif8UHUk.

[23] Kerin Hope (2018), Greece brain drain hampers recovery from economic crisis, https://www.ft.com/content/24866436-9f9f-11e8-85da-eeb7a9ce36e4.

[24] Nick Kampouris (2018), One In Three Greeks Lives In Danger Of Poverty, Data Show, https://greece.greekreporter.com/2018/10/17/one-in-three-greeks-lives-in-danger-of-poverty-data-show/.

[25] Epikaira (2013), Επενδύσεις σε JP MORGAN και BLACK ROCK έχουν οι Τσακαλώτος-Σταθάκης, http://epikaira.gr/article/ependuseis-stis-JP-MORGAN-kai-BLACK-ROCK-exoyn-oi-tsakalotos-stathakis.

[26] Iefimerida (2019), Η Κατερίνα Παναγοπούλου επιβεβαιώνει: Στο σκάφος μας έκανε διακοπές ο Τσίπρας,

https://www.iefimerida.gr/politiki/panagopoyloy-sto-skafos-mas-ekane-diakopes-o-tsipras.

[27] Hannah Roberts (2015), That’ll help pay off your debts! Greece’s ‘champagne socialist’ finance minister puts luxury holiday home up for rent for €5,000 A WEEK, https://www.dailymail.co.uk/news/article-3003951/That-ll-help-pay-deficit-Greece-s-champagne-socialist-finance-minister-puts-luxury-holiday-home-rent-5-000-WEEK.html.

[28] Rachel Donadio och Liz Alderman (2012), Rising Greek Political Star, Foe of Austerity, Puts Europe on Edge, https://www.nytimes.com/2012/05/19/world/europe/tsipras-greek-political-star-puts-europe-on-edge.html?mtrref=www.google.com.

[29] Glenn Greenwald (2013), The Untouchables: How the Obama administration protected Wall Street from prosecutions, https://www.theguardian.com/commentisfree/2013/jan/23/untouchables-wall-street-prosecutions-obama.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.