Per Axelson

Förlagsredaktör Per Axelson har avlidit efter en tids sjukdom.

Pelle kom från en genuin arbetarfamilj i Västergötland. Han anslöt sig tidigt till den revolutionära rörelsen och var chefredaktör för Gnistan, KFML/SKP:s tidning, mellan 1971 och 1975.

Men det var den internationella solidariteten som särskilt låg honom varmt om hjärtat. Han anslöt sig tidigt till solidaritetsrörelsen med det vietnamesiska folket i dess kamp mot USA-imperialismens angreppskrig. Han var bl.a. ansvarig för FNL-rörelsens kontor i Göteborg. När Vietnam efter segern bytte fot och invaderade sitt grannland Kampuchea stod Pelle fast i sitt internationella engagemang. Han intog en viktig roll i den nya solidaritetsrörelsen och var en av de ledande organisatörerna av den internationella Kampucheakonferensen i Stockholm 1979. På samma sätt var det självklart för honom att solidarisera sig med palestinierna på den ockuperade Gazaremsan. Hans insatser i Ship to Gaza hade avgörande betydelse för segelfartyget Estelles resa genom Europa för att bryta blockaden mot Gaza.

När undertecknad och Henning Mankell drog upp planerna på att starta Leopard förlag 2001 tillhörde Pelle och Jessica Brogren den innersta kretsen. Pelle sa upp sig från sitt jobb på riksdagsbiblioteket och blev en utomordentlig förlagsredaktör. Hans läslust, idoghet och stora kunskaper på olika områden ledde till många viktiga utgivningar på förlaget. Han var också en ovanlig redaktör på det sättet att han inte bara var författarnas språkliga granskare utan också en samtalspartner som kritiskt betraktade deras tankemönster och slutsatser. Alla var säkert inte överens om allt med Pelle, men det är inget tvivel om att böcker av t.ex.  Mattias Gardell, Pierre Schori, Daniel Suhonen och Lena Sundström Ten Hoopen vann mycket i klarhet och analytisk skärpa genom Pelles arbete. Hans engagemang gick över det yrkesmässiga och han fann själsfränder och knöt vänskapsband med internationella författare som Barbara Ehrenreich och Loretta Napoleoni.

Ända in i det sista var Pelle djupt engagerad i den politiska utvecklingen. Han var djupt oroad över nyliberalismens härjningar, socialdemokratins högersväng och välfärdsstatens upplösning. För honom stod det klart att högerpolitiken bara kunde mötas på ett sätt. Det är genom en motoffensiv från arbetarklassen och en enad vänster, vars bärande kraft måste vara de fackligt aktiva över hela landet. Trots sin svåra sjukdom och in i det sista förde han djupgående diskussioner med bl.a. Reformisternas ledning och vänstern inom socialdemokratin om hur den kampen skulle kunna organiseras.

Så här skriver Pelle i ett brev den 11/7, 2 veckor innan han gick bort: ”Bara arbetarrörelsen kan stoppa fascismen i Europa. Liberalerna såg till att Hitler kom till makten 1932. Dem kan man aldrig lita på. Det är därför jag tjatar om att vi som räknar oss till arbetarrörelsen bör sluta sätta etiketter på varandra eller oss själva. Man bör inte stoltsera med att vara revolutionär eller reformist. Socialdemokrat eller kommunist. Vem vinner på det? Vi bör envist framhålla att vi alla tillhör arbetarrörelsen. Vi bör motsätta oss allt som splittrar. Identitetspolitiken delar in oss i olika kategorier som ställer folk mot varandra istället för att se till vad som förenar. Det är när vänsterns organisationer, medier eller fristående debattörer likställer kön, etnicitet etc. med klass som risken är stor att vi är tillbaka 1932.”

Kommentarer

-1 #2 Sten Brodén 2019-08-14 21:12
En kanske mindre känd del av Pelles arbetsliv är att han arbetade på Volvo Torslandaverken på 1970-talet. Jag vet inte om han tog jobbet av nödvändighet för sin försörjning eller om det ingick i SKP:s proletariseringskampanj vid den tiden. Hursomhelst, han började på löpande bandet i målerifabriken. Senare jobbade han i detaljmåleriet. Där förde han livliga diskussioner med en äldre socialdemokratisk kamrat. Där trivdes Pelle som fisken i vattnet! Självklart deltog Pelle i arbetet för att facket skulle vara en demokratisk och kämpande organisation. I valet till ny facklig styrelse hösten 1978, nominerades han och några andra kamrater ifrån golvet. Socialdemokraterna kände sig hotade av den fackliga oppositionen och bröt den fackliga enheten genom att nominera en partilista. Pelle och vi andra deltog endast på den så kallade stryklistan. Vi gjorde ett mycket starkt val, men nådde inte ända fram utan förlorade med knapp marginal. Vid ett annat tillfälle då en vild stryk brutit ut, minns jag att Pelle vandrade rakt in på fackexpeditionen och punktmarkerade den. Han visste att styrelsen var splittrad inför strejken och han försökte se till så att arbetarna inte förråddes av sina fackliga företrädare. Småningom blev Pelle pappa och livet gick vidare i en annan bana. Pelle gjorde avtryck även på Volvo.
0 #1 Leif Stålhammer 2019-08-13 11:03
Dan, tack för dina minnesord om vännen Pelle! Det blir tomt efter honom. Reste i Pelles och arbetarrörelsens sällskap till Wien och Finland. De tidiga frukostsamtalen med Pelle berikade resorna högst väsentligt.Pelle var det naturliga navet i gruppen. Mvh.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.