Den historiska parallellen med skattehöjningarna i slutet av den långa depressionen – till upprustning inför första världskriget – har inte undgått SvD:s Birgitta Forsberg https://www.svd.se/striden-kring-bankskatten-har-bara-borjat

Däremot kopplar hon till skillnad från undertecknad inte vidare till det omfattande svenska bankengagemanget i Baltikum och till behovet av stabilitet och lojalitet med de svenska långivarna. Som det mycket försiktigt noteras i presentationen på DN debatt ”… Sveriges militärstrategiska läge i en allt mer viktig Östersjöregion …”: https://www.dn.se/debatt/forsvaret-far-5-miljarder-extra-ar-2022/

Det har uttalats tydligare i andra sammanhang. Till exempel under rubriken ”Baltikums sak är vår” av SNB:s (SNB hette tidigare högerns nyhetsbyrå) Greger Ekman: https://www.affarsliv.com/asikter/ledare/baltikums-sak-ar-var-om4790106.aspx

Och förre statsministern Carl Bildt har i Dagens Industri redogjort för det politiska stödet när den svenska affärsvärlden etablerade sig i de nybildade baltstaterna: https://www.di.se/debatt/carl-bildt-svenska-banker-i-baltikum-bra-for-sakerheten/

En mera kritisk och mycket mera detaljerad bild gavs av Birgitta Forsberg i Affärsvärlden. I ingressen står bland annat att Lettlands befolkning sattes på svältkur för att rädda Swedbank och SCB: https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/operation-baltikum-6696724

Att Sverige skall försvara sina bankers tillgångar i Baltikum även militärt har faktiskt framförts som ett extra-argument för att gå med i NATO. Medan andra menar att svenskt territorium kommer att utnyttjas i alla fall. En låst DN-artikel som finns upplagd som PDF.

Inte heller konstateras i diskussionen om bankskatten att bankernas kunder – givetvis även mindre välbemedlade sådana – genom en eventuell bankskatt kommer att få bidra till att utrusta försvaret av bankernas finansiella verksamheter. Verksamheter som främst gynnar de allra mest kapitalstarka. Sådana som gör kapitalvinster bland annat med hjälp av bankerna.

Förutom att upprustning givetvis gynnar rustnings – förlåt försvarsmaterielindustrin och dess underleverantörer och möjligen också skapar jobb.

Det avgörande för varje svensk regering torde dock vara att budgeten oberoende av konjunkturläget inte får underbalanseras och att de enda som har bärkraft att betala högre skatter till ökade statsutgifter är svenska banker och de enskilda kapitalisterna. De enskilda kapitalisterna kan dock fritt flytta sitt kapital. Återstår bankerna.

Förutsättningen för att någon del av kapitalistklassen ska låta sig beskattas är dock - förutom långvarig stagnation i ekonomin och att skatterna används till att lösa detta – att det förstärker statens repressiva förmåga, i första hand med militära utgifter.

Annars kan man räkna med kapitalstrejk. Något som drabbade både den första delen av New Deal och Hitlers Wirtschaftswunder. Och som krossade den franska Folkfrontsstaten. Michal Kalecki drog slutsatserna i sin ”Political aspects of full employment”: https://mronline.org/2010/05/22/political-aspects-of-full-employment/

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.