Via Campesina-aktivister vid folkförsamlingen intill stängslet runt Bella Center där klimatmötet hölls i Köpenhamn 2009 under Climate Justice Actions ickevåldsaktion. Foto: Tord Björk
Via Campesina-aktivister vid folkförsamlingen intill stängslet runt Bella Center där klimatmötet hölls i Köpenhamn 2009 under Climate Justice Actions ickevåldsaktion. Foto: Tord Björk

Kan en bonde från det västafrikanska land Burkina Faso storma fossilkapitalets vinterpalats? Den frågan ställde du på ett seminarium i London 2016 med fackföreningar om klimatet. Du sökte efter svaret på frågan vem som är den historiska kraft som kan genomföra en revolution som räddar klimatet, en fråga lika aktuell idag som då.

Svaret blev att det inte är bonden. Visserligen ligger medvetenheten om klimatnödläget på topp i Burkina Faso i studier som jämför olika länder. Landet är drabbat av både förlust av regn och sandstormar samt ökad temperatur. En temperaturhöjning som drabbar kropparna för de som arbetar utomhus i detta jordbruksland och skapar ohälsa eller gör det omöjligt att odla och sköta boskap. Men bonden i Burkina Faso befinner sig för långt bort från maktens boningar sa du till de fackliga aktivisterna i London.

Det är en märklig syn på makt och demokrati som döljer att bönder från hela världen gång på gång stormar globaliseringens palats. Inte minst skedde det i samband med klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Då stormade bönder från hela världen samordnade av Via Campesina tillsammans med fiskare, miljö- och vänsteraktivister i det gemensamma nätverket Climate Justice Action (CJA) stängslet runt Bella Center där klimatkonferensen hölls.

Syftet var att organisera en folklig församling på marken där man brutit sig in. På så sätt ville man bryta med illusionen att vädjan till regeringarna som sätter sig i famnen på storföretagen var en väg framåt. Man ville göra Köpenhamn till en startpunkt för en systemförändring istället för klimatförändring.

Världens starkaste bondeorganisation ansåg att det var dags att lämna samförståndet med storföretagen inom ramen för FN-förhandlingar medan klimatutsläppen bara ökar och ökar. Detta under tiden som storföretagen roffar åt sig den mark som småbrukare behöver för att kyla ner planeten och föda mänskligheten på ett hållbart sätt.

Bara solidaritetsorganisationen Afrikakontakt och danska Attac stödde CJA. Många inom vänstern och även Klimataktion som du varit med om att starta tog avstånd. Formellt organiserade reformistiska och revolutionära vänsterorganisationer i Danmark såg de lösligt organiserade antikapitalistiska aktivisterna i CJA-nätverket som ett hot. De befarade en våldsupptrappning som skulle skada övriga vänstern. De ville inte solidarisera sig med bonderörelsen Via Campesina och massrörelser från Syd som stödde CJA. 

Icke-våldsaktionen organiserad av CJA fick historiskt viktigt deltagande från konferensen av både regerings- och NGO-delegater. Men de blev brutalt stoppade av polisen när de försökte nå folkförsamlingen vilket också de tusentals som kom utifrån blev. Folkförsamlingen kunde ändå ordnas direkt utanför staketet. Ett starkt försök att storma vinterpalatset för att använda din metafor hade genomförts.

Det som saknas i din analys är demokratins verktyg. De vinterpalats du talar om är oljebolagens kontor i Texas och de glimrande tornen i Gulfstaterna. Enligt dig befinner sig den västafrikanske bonden och andra offer för långt från förövarna och dessa palats. Bonden saknar en  daglig relation till fossilkapital för att kunna vara den historiska kraften i den klimatrevolution du anser nödvändig. Att storma den formella demokratins plats i form av parlamentariska byggnader eller FN-konferenser eller ha tilltro till internationella demokratiska folkrörelser där den västafrikanske bonden har en avgörande röst är något som ligger bortanför den syn på makt du ger uttryck för.

Samma syn gav du uttryck för när du talade på socialistiska partiet 50 årsjubileum 19 oktober 2019. Där handlade klimatrörelsen enbart om rörelser initierade från USA, Storbritannien, Tyskland eller Sverige. Folkrörelser baserade på landsbygdens eller urbana folkliga klasser särskilt i Syd men också i Nord är osynliggjorda.

Istället för förenande av landsbygdens och urbana klasskampen hänvisar du till Naomi Klein. Hon pekar på att klimatfrågan är så genomgripande att idag varje större social och ekologisk konflikt har med den att göra. Problemet menar du är att när urfolk i USA går till direkt aktion för att stoppa en gasledning ser de inte detta främst som en fråga om en kamp mot fossilkapitalet utan som en kamp om att värna om vatten.

Men en kamp för systemförändring istället för klimatförändring löses inte genom semantiska övningar. Det går inte heller genom att hävda att det är fossilkapitalet som är huvudfienden medan urfolk, bönder eller andra samhällsklasser med bas på landsbygden eller småorter inte förstår vad det handlar om när de inte använder denna begreppsapparat.

Nyligen deltog urfolk i protester i Ecuador där stormning av parlamentet i Quito ingick. Detta för att stoppa regeringens eftergifter till IMF som innebar fortsatta subventioner till storföretag som utvinner olja och andra naturresurser som skulle betalas med fördubblade priser på bensin. Protesterna fick stöd av Ecuadors miljörörelse. På samma sätt ockuperar Gula västarna i Frankrike trafikknutpunkter och städers centrum i protest mot franske presidentens skattesänkning för de rika kombinerad med höjda bensinpriser. På samma sätt som miljörörelsen i Ecuador ser igenom de på ytan sätt miljövänliga bensinprishöjningarna stödjer klimataktivisterna inom franska Attac de Gula västarna.

Det är dags att förena klimatkampen med den kamp folkrörelser baserade i folkets breda lager för. En kamp mot inte bara fossilkapitalet utan också det militärindustriella komplexet, agroindustrin som oupplösligt är förbundna med varandra. Något inte minst bonden i Burkina Faso är mer medveten om än du tycks vara i din syn på hur klimatkampen ska föras skild från andra kampfrågor. En bonde som fått se sitt land invaderas av västlig imperialism för att krossa den regering som valts för att föra in landet på en självständig väg bort från västvärldens samlade förtryck.

Vi som skriver denna kritik är medlemmar i demokratiska internationella folkrörelser som tar avstånd från storföretagens lösning på klimathotet genom att göra naturen till handelsvara. Vi uppmanar alla att se vikten av internationella demokratisk organisering och direkta aktioner för något som enkelt kan sammanfattas med fred på jorden och fred med jorden.

 

Tord Björk, pensionerad medlem av Lärarförnundet, samordnare för Jordens Vänner EU utskott
Joel Holmdahl, bonde och representant för NOrdBruk - La Via Campesina

-------

Andreas Malms syn på västafrikanske bonden och vem som ska genomföra klimatrevolutionen börjar ca 22:30 in i bifogade video: https://climateandcapitalism.com/2016/11/18/andreas-malm-in-conversation-with-trade-union-climate-activists/

-------

De frågor som här tas upp är aktuella i samband med det möte om Marx och klimatet som hålla på ABF-huset i Stockholm med Andreas Malm som talare 26 oktober och Clarté som en av arrangörerna.

MARX 2019, 25–27 okt, Climate change and the end of capitalism med Sonia Guajajara, Andreas Malm, Costas Lapavitsas, Christopher Sellers, Stefania Barca, Aaron Bastani, Kate Soper & Göran Therborn talare. http://abfstockholm.se/evenemang/marx-2019-25-27-okt/

Om Bella Centeraktionen och Via Campesina:

Attac Denmark supports the principles behind the Reclaim power action December 16 http://www.aktivism.info/socialforumjourney/?p=854

A dynamic Via Campesina in the key position http://www.aktivism.info/socialforumjourney/?p=805

{jcomments lock}

Comments for this post are closed

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.