Samtidshistorikern Kjell Östberg diskuterar vad om hände under 1960 och 1970 talen i sin ”1968 när allting var i rörelse” (2018). Det var en omvälvande tid och vi som var med kan med fog säga att det har påverkat våra liv.

Man har nog olika minne från den tiden, för en del var det de nya revolutionära organisationerna som växte fram, för andra var det musiken och festerna, för andra var det kampen mot kolonialismen, för andra var det kvinnornas frigörelse eller kampen mot atombomben.

Men den tiden är inte bara en erfarenhet, det är också en arena för forskning som kan beskrivas och förstås på olika sätt.

Sextiotalet var en tid då tron på den gamla tidens löften om en bättre framtid började svikta. Orättvisorna sågs som starka och överflyglade den tidens välfärdssamhälle. Förändring skulle ske och det genast! Upprorslustan spelade på den kritik som sedan slutet av sextiotalet började riktas mot folkhemmet och välfärdsstaten.

Östberg beskriver det i mångt och mycket som individualismens triumf. Men man skulle också kunna hävda att det var solidariteten och det kollektiva ansvaret för samhället och jorden som bröt fram.

Östberg beskriver också att historiska förändringar sällan sker genom språng, då en epok under kort tid ersätter en annan. Istället vävs sociala och kulturella mönster samman och samexisterar samtidigt som nya utmaningar ersätter det gamla. I korthet kan det beskrivas om att senmodernitet utmanar moderniteten.

Men denna samexistens ledde inte till att den nya ungdomsradikaliseringen bröt igenom totalt och formade samhället i socialistisk riktning. Paradoxalt var det nyliberala högerprojektet som sakta och säkert skaffade sig hegemoni.

Östberg tecknar tidsandan på ett trovärdigt sätt och som ett till stor del lustfyllt händelseförlopp. Men en viktig fråga är naturligtvis hur utvecklingen gått sedan dess och vad finns att bygga vidare på. Många av de organisationer som fanns då har upplösts eller lever kvar som hårt knutna kamratföreningar.

Östbergs ”1968 när allt var i rörelse” är en bra introduktion till en viktig del av samtidshistorien samtidigt som det blir i en reflektionspunkt att bygga vidare idag när vi ser en ny radikaliseringsvåg som överträffar 1968 i intensitet. En ny generation unga ser klimatkampen som sin fixpunkt för radikalisering.

När ungdomar formerar sig i sociala rörelser som bryter fram och utmanar partiväsendet visas folkrörelsernas kraft inte bara politiskt utan även som en källa till lärande om samhället och samhällsförändring. Klimatrörelsen och Gretarörelsen utmanar partier från höger till vänster.

Skulle socialism och marxism kunna bryta igenom och upprätta den starka position den hade på den radikala arenan? En möjlighet ger ekosocialismen som ett löfte om ett annat samhälle som innebär ett brott med nyliberalism och kapitalism och istället förenar marxism, socialism, folkrörelser och globaliseringskritik.

Första upplagan kom 2002. I den nya är sista kapitlet omskrivet och uppdaterat. Layouten har blivit mycket snyggare och boken har fått illustrationer från de radikala åren annat av Hillersberg och den tidens ledande satiriska tidskrift Puss.

Boken är också illustrerad av fotografen Lars Göran Hedström som ger en bild av tidsandan. Gemytliga demonstrationsbilder fulla av tillförsikt medan de svenska poliserna i sina uniformer radar upp sig på sidorna.

Bokfakta

Östberg, K (2018) 1968: när allting var i rörelse. 2 uppl. Johanneshov: Bokförläggarna Röda Rummet.

{jcomments lock}

Comments for this post are closed

Mest läst av skribenten

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.