LO-borgen, Stockholm. Foto: Holger.Ellgaard [CC BY-SA (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)

Bläcket i namnunderskrifterna till Januariavtalet hade knappt hunnit torka förrän protesterna kom. Flera stora fackförbund, bland andra Byggnads och Pappers ställde sig mycket kritiska till hela 73-punktsprogrammet. LO-ordföranden kallade avtalet för ”jävligt omodernt”. Till och med i den socialdemokratiska idétidskriften Tiden publicerar kritiska artiklar. ”Flera reformer i januariöverenskommelsen kommer från nyliberalismens storhetstid för 30 år sedan”, skrev Ulrika Lorentzi. Hon kritiserade inriktning på att lösa nyliberalismens problem med mer nyliberalism. Ledarsidorna på tidningen Arbetet har varit fyllda av kritik mot avtalet.

Kampen mot Januariavtalet har nu tagits upp till en ny nivå i och med LO-styrelsens debattartikel i Dagens Nyheter 14/2 2020 (artikeln kan läsas på LOs hemsida). LO-styrelsen konstaterat att det är fackens medlemmar som drabbats av privatiseringarna, nedskärningarna och den minskade tryggheten. Den konstatera också att gängkriminaliteten har sitt ursprung i social utsatthet. Man riktar kritik mot inte bara högerregeringar utan också socialdemokratiska regeringar som inte gjort något åt de växande klyftorna i samhället. LO-styrelsen har fem krav. Pensionerna måste öka rejält. Arbetskraftsinvandringen måste göras om så att människor inte utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Nej till försämringar i arbetsrätten och arbetslöshetsförsäkringen. Sjukförsäkringen måste återigen bli en fungerande social försäkring. Mer pengar till kommuner och regioner genom att kapitalskatten höjs.

Det sista kravet är direkt riktat mot kapitalägarna. De rika ska betala mer, skriver LO-styrelsen. Kravet på en fungerande sjukförsäkring är mycket angeläget. Idag liknar systemet rena 1800-talet, då underklassen stod med mössan i hand och bad överheten om allmosor. Systemet inrättades av alliansregeringen, men de socialdemokratiska regeringarna har inte gjort ett dugg för att ändra på det.

Jag är ingen vän av LOs politik i allmänhet. Jag tycker LO är för eftergivna mot arbetsgivarna, och LAS-förhandlingarna med arbetsgivarna borde man över huvud taget inte givit sig in på. Facket bör vara en kamporganisation, i allt från arbetarskydd till lönestrider. Men artikeln i DN är bland det bästa som skrivits under den senaste tiden. De fem kraven är mycket konkreta och de är viktiga för vanliga löntagare. Om de genomfördes skulle det vara början på en ny politik, en politik som är inriktad på att tränga tillbaka det nyliberala kapitalet, inte ytterligare gynna det som Januariavtalet gör. LO kritiserar privatiseringar och nedskärningar. Utmärkt. Man tar inte bara upp rent ekonomiska frågor utan också arbetsrättsfrågor och sjukförsäkringssystemet. Utmärkt.

Som så många gånger tidigare i historien är det arbetarklassen som nu ställer sig i spetsen för en annan politik, för en politik i folkets intresse. Men var står vänstern? Och vad borde den göra? Jag tycker det finns all anledning för vänstern att ställa sig bakom LOs krav. Jag använder mig av Göran Greiders definition av vänster, alltså från vänstersocialdemokrater och vänster ut; Vänsterpartiet, Reformisterna, Syndikalisterna, Kommunistiska Partiet, Kommunistiska Föreningen, Socialistiska partiet, Offensiv, organisationer som Clarté och tidningar som ETC. Skulle det då inte vara betydelselöst om dessa organisationer ställde sig bakom LOs krav? Absolut inte. En folklig rörelse byggs alltid upp med små steg framåt, lika väl som stora. Vänstern kan inte längre isolera sig från den konkreta kampen kring konkreta krav. Fakta i saken är att vänstern under de senaste decennierna i stort sett inte åstadkommit någonting när det gäller konkreta framsteg för vanliga löntagare. Istället har den ena nyliberala reformen efter den andra drivits igenom, med eller utan socialdemokrater. Och Sverigedemokraterna har växt sig allt starkare. Är det inte dags för vänstern att byta taktik? Söka samarbete, alliera sig med den fackliga kampen?

Är då inte LOs krav vanliga reformistiska vallöften som S brukar komma med och sedan svika? Nej, det är de inte. Detta är ingen valrörelse. LOs krav är ett direkt angrepp på den socialdemokratiska politiken, som den utformats i Januariavtalet. Och framför allt; det är mycket bra krav. Stöd till LOs krav är också ett sätt att bekämpa Sverigedemokraterna. Fascister har alltid lierat sig med kapitalet och det gör också SD, och kommer att göra i allt högre grad. Varje steg framåt i kampen mot det nyliberala kapitalet är också ett tillbakaträngande av nyfascismen.           

Peter Sundborg

F d maskinförare på Papyrus och skyddsombud i Pappers (1972-1980)
F d kulturskribent i SIA, Metallarbetaren, LO-tidningen m fl (1980-1987)

Kommentarer   

+1 #1 MargaretaZetterström 2020-02-17 15:07
Viktigt inlägg! Borde inspirera till politisk handling!
Citera

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.