Idag är första maj, normalt en dag då många av oss går i demonstrationståg. Demonstrationståg fyllda av paroller om jämlikhet och rättvisa. I år blir det på grund av pandemin inte så.
Pandemin har fått kapitalismen att kastas in i en akut kris. Tendenser till nedgång fanns redan innan. Nu är krisen här. Staterna satsar miljarder i stimulanspaket för att rädda företagen, miljarder som nyss inte fanns när vi krävde satsningar på välfärd och miljö. Återigen visar det att den ekonomiska politiken inte är en fråga om naturlagar, utan om politisk vilja och styrkeförhållandena i klasskampen.
Covid-19 har lett till stora mänskliga lidanden, en stor del av dessa hade kunnat undvikas. Vad den här krisen visar är att den nyliberala kapitalism som härskar över strängt taget hela jordklotet är människofientlig. I Sverige har det visat sig att vår gemensamma välfärd är plundrad av kapitalister, även den verksamhet som formellt är offentligt ägd styrs ofta av kapitalistiska principer. När Kommunal krävde skyddsstopp på äldreboendet Serafen i Stockholm så myglade Sveriges kommuner och Regioner med Arbetsmiljöverket och drev ärendet i domstol.Hur många liv som slutade i förtid för att Stockholms Stad inte ansåg sig ha råd att köpa in skyddsutrustning till de anställda vet man inte. Krisen visar på nödvändigheten av en demokratisk, planerad ekonomi där produktionsmedlen är i händerna på det arbetande folket.
Dit kommer vi inte av oss själva. Det kräver mödosam kamp och organisering. Kraven vi ställer måste grundas i klasskamp. Endast på så sätt bryts den nuvarande förlamningen. Prata er samman på arbetsplatser, vid matbordet, på krogen, på fackklubbsmötet, i olika solidaritetsrörelser. Vilka krav är viktiga att driva? Så ses vi i framtida förstamajtåg, stärkta av rörelsen underifrån.