Detta är en översättning av en originalartikel från Samidoun Palestinian Prisoner Solidarity Network från 18 mars 2020.

Khaled Barakat, palestinsk skribent och aktivist, kämpar i domstol mot tyska migrationsmyndigheters attacker, det senaste i en lång rad repressiva åtgärder från tyska staten riktade mot palestinska aktivister. Berlins migrationsmyndighet har utfärdat en order om att bannlysa honom från Tyskland i fyra år baserat på hans politiska övertygelser, texter och artiklar; i synnerhet hans avvisande av “Israels rätt att existera” och hans stöd till kampanjen för bojkott, desinvesteringar och sanktioner (BDS).

Samidoun: Varför tror du att tyska myndigheter fortsätter sina attacker mot dig, trots att du inte bor i Tyskland?

Khaled Barakat: Den viktigaste anledningen till myndigheternas beslut att bannlysa mig från Tyskland i fyra år är att tysta och kuva landets palestinska och arabiska gemenskaper. Fallet började med en konfiskering av rätten att tala, i och med det politiska förbudet mot mitt tal den 22:e juni 2019 som stängde ner ett arrangemang organiserat av tre arabiska gemenskapsorganisationer. Mitt planerade tal på arrangemanget var en diskussion om Trumps så kallade “århundradets avtal”, och de fann detta så oacceptabelt att de skickade polisen för att förhindra det.

Det här började som ett angrepp på yttranden och uttryck, och det fortsätter som ett angrepp mot yttranden och uttryck. Tyskland försöker “statuera exempel” med mig, visa att de som motsätter sig israelisk politik och den tyska politiska hållningen till stöd för ockupanten och kolonisatören kommer att utsättas för repression. De vill inte att Israel – eller Tyskland – ska möta den här sortens öppna kritik.

Vidare är de inte bara oroliga över en enskild skribent som skriver och talar. De är bekymrade över styrkan hos de arabiska gemenskaperna i Berlin. De vill undergräva gemenskapernas försök att organisera sig, i synnerhet aktiviteter drivna av palestinska och arabiska ungdomar, som kan bli en verklig maktfaktor ifall de förenar sig, mobiliserar och organiserar sig för rättvisa i Palestina, men också i Tyskland, i kamp mot rasism och all sorts förtryck.

S: I sitt dokument om dig lyfter myndigheterna upprepade gånger att du har uttalat stöd för palestiniers rätt till motstånd mot ockupationen. Samtidigt hävdar de att motstånd mot Israels “rätt till nationellt försvar” är antisemitiskt, så de omfamnar ingen pacifistisk position utan stödjer istället ett israeliskt monopol på vapen och “våld”. Varför anser du att det är viktigt att försvara palestiniers rätt att göra motstånd?

KB: Palestinier har kämpat mot ockupation och kolonisering i över hundra år. De har utkämpat revolution efter revolution. Deras revolution fortsätter; den har aldrig upphört, och den kommer att fortsätta tills landet och folket i Palestina är befriat. Palestinskt motstånd är en rättighet, och den rättigheten tillhör alla palestinier. Denna rättighet legitimeras av vår rättmätiga kamp: Palestinas befrielse och alla flyktingars återvändo. Om och när våra mål har uppnåtts, kommer det inte finnas behov av väpnat motstånd.

Men så länge Palestina är ockuperat, så länge koloniseringen beslagtar våra hem, så länge det finns ett bosättarkolonialt apartheidsystem i Palestina, kommer palestinier att göra motstånd i alla former. Genom folkliga protester, genom att bygga sina folkliga rörelser, och genom att stärka sitt militära motstånd mot ockupationen.

S: Det har gjorts försök att stämpla palestinskt motstånd som “terrorism”, något vi ser i dokumentet trots att det helt och hållet vilar på politiska tal och skrifter. Vad tänker du om denna inramning och varför används den?

KB: Kolonisatören kommer alltid att stämpla det koloniserade folket med olika etiketter när de reser sig och gör motstånd. De har kallat oss vildar, barbarer och nu terrorister. Vi har sett begreppet “terrorist” användas mot ursprungsbefolkningen i Nordamerika, en modern tappning av gamla begrepp, när folken reser sig till försvar av land och folk från bosättarkolonialt våld och exploatering. Allra senast har vi sett detta begrepp användas av högergrupper med syfte att uppvigla rasistiskt hat och hård repression mot försvararna av Wet’suwet’ens landområde och andra som blockerar pipelineprojekt för att skydda ursprungsbefolkningens land.

Precis som begreppet “terrorist” så klart inte tillämpas unikt på Palestina tillhör väpnat motstånd mot kolonialism inte enbart palestinier, även om det kanske verkar så i sioniströrelsens och den israeliska statens retorik, som här har anammats av tyska myndigheter. Många nationella befrielserörelser och revolutioner världen över både var och är just nu baserade på och inkluderar väpnad kamp som en central del av kampen för befrielse. Det algeriska folket vann befrielse genom väpnad kamp, trots det bittra priset på en och en halv miljon martyrer utkrävd av den franska kolonialismen.

I dag, när folket i Filippinerna kämpar för att försvara sina resurser och sina rättigheter och för äkta jordreform och samhällsförändring så har de rätt att ta till vapen. När folket i Namibia gjorde motstånd mot tysk kolonisering och stod inför de invaderande tyska styrkornas massakrer i slutet av 1800- och början av 1900-talet så hade de rätt att ta till vapen och göra motstånd med alla nödvändiga medel.

Det viktiga här är att det koloniserade folket är de som avgör formen för sin kamp, hur och när de använder dessa former, i enlighet med befrielsekampens och folkets behov och påbud, inte kolonisatörernas nycker. Tyskland, USA och krafterna som är ansvariga för att ha skapat det palestinska folkets elände har inget att säga till om det palestinska folkets kamp för befrielse.

S: Dokumentet refererar också återkommande till bojkottkampanjen, BDS. I maj 2019 antog riksdagen en resolution mot BDS som vid tillfället hävdades vara “ej lagligt bindande”. Ändå ser vi nu en person bannlysas från Tyskland i fyra år utan någon annan motivering än hans stöd för palestinsk befrielse: ett tydligt juridiskt angrepp på rörelsefrihet och yttrandefrihet som rättfärdigas genom upprepade hänvisningar till denna resolution. De försöker stämpla BDS som antisemitisk för att rättfärdiga förtrycket mot den, trots att det är ett palestinskt upprop baserat på principer om internationell lag och mänskliga rättigheter. Varför tror du att det är så?

KB: Tyskland och Israel attackerar palestinska och andra röster för att försvara sina intressen i koloniseringen av Palestina. De bryr sig inte om judar i världen, utan om att fortsätta koloniseringen. De hävdar att BDS väcker minnen av nazisternas bojkott av judiska företag, men självklart har BDS ingenting att göra med judiska företag i Tyskland eller någon annanstans, utan med israeliska företag i det ockuperade Palestina och de multinationella bolag som gör enorma vinster på beslagtagandet av palestinska rättigheter.

Faktum är att ett av de multinationella bolag som är ett av BDS-kampanjens större mål är HeidelbergCement, det tyska cementbolaget som plundrar palestinska naturresurser i Västbanken. Det verkar som att det egentligen inte rör sig om tysk skuld över nazisternas brott, utan egennytta i att försvara sina bolag inblandade i stölden av resurser från ett ockuperat, koloniserat folk. På samma sätt ser vi att Tyskland motsätter sig Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion i det ockuperade Palestina; är inte det att försvara tyska företag som tjänar pengar på krigsförbrytelser?

Vi ser idag att sioniströrelsen är tätt lierad med högerextrema, nynazistiska och fascistiska krafter i Tyskland och hela Europa. Det är dessa grupper som utgör ett hot mot judar i Europa – och även mot våra gemenskaper. Å andra sidan blir judar som uttalar sig mot sionism och till stöd för palestinier själva angripna som “antisemitiska”, precis som palestinier, medan fascister får fritt fram.

Vilket parti drev en ännu mer extrem BDS-fientlig motion i förbundsdagen? Alternative für Deutschland, det högerextrema rasistiska politiska partiet fyllt av fascistsympatisörer, som stöd för sin allierade Israel och ytterligare ett sätt att attackera arabiska och palestinska gemenskaper i Tyskland. Och naturligtvis har övriga partier, inklusive SPD och CDU, tillåtit och uppmuntrat den här sortens antipalestinsk agitation, som vi kan se i den här farliga förbundsdagsresolutionen.

Resolutionen och andra officiella antipalestinska attacker, långt ifrån att ta ansvar för nazismens grymheter mot judar i Europa och Förintelsens brott, är försök att flytta ansvaret för dessa brott från europeisk fascism till palestinska och arabiska gemenskaper, särskilt flyktingar som söker asyl och säkerhet. Det är en oerhört rasistisk resolution.

De rasistiska högergrupperna är direkt allierade med Gilad Erdans ministerium för strategiska ärenden i attacken på denna grundläggande uttrycksform för palestinier och deras allierade – att bojkotta israeliska produkter och institutioner. Samtidigt stöds BDS av ett växande antal progressiva röster, fackföreningar, vänsterpartier, den progressiva HBTQ-rörelsen som förkastar pinkwashing, den antikoloniala kvinnorörelsen, befrielserörelser och förtrycka folk över hela världen. Det råder palestinsk konsensus kring BDS. Det finns en folklig arabisk konsensus, även om reaktionära regimer driver en normaliseringsagenda.

Sanningen är att de är oroliga eftersom BDS håller på att bli ett verktyg för att höja medvetandet hos den tyska allmänheten. Den avslöjar relationen mellan Tyskland och Israel, en allians för kolonisering och exploatering. Tyskland tillhandahöll gratis kärnvapenkapabla ubåtar till Israel och fortsätter sälja dessa krigsfartyg till ockupationsmakten. Det är välkänt att dessa ubåtar utrustas med kärnvapenstridsspetsar. Detta är endast en del av Tysklands roll i att militarisera och destabilisera vår region. Vi vill inte ha Israels kärnvapen i vår region!

Inte bara militariserar Tyskland Israel och försvarar ockupationen från all sorts press och ansvarsskyldighet, det håller också på att bli känt som en fiende bland folket i regionen för den rasism och det förtryck som riktas mot arabiska och andra flyktinggemenskaper i Tyskland.

S: De säger också att det är oacceptabelt att du inte “erkänner Israels rätt att existera”, vilket de verkar vilja etablera som en förutsättning för alla palestinska yttranden eller politiska uttryck. Vad svarar du på det?

KB: För palestinier innebär erkännandet av “Israels rätt att existera” inte bara förräderi utan också ett utraderande av vår sanning, vår historia och vår kamp. Det är också ett rättfärdigande av Nakba och brotten mot vårt folk.

Stater har ingen “rätt att existera”. Bara människor besitter rätten att leva. Inte stater, inte politiska system och framför allt inte koloniala projekt och apartheidregimer. Det är också ett påstående om att det är omöjligt att tänka sig alternativ till Israel. Och vi säger att alternativet till Israel faktiskt är möjligt: ett demokratiskt, sekulärt Palestina.

Vi kämpar för att bygga vårt samhälle, ett befriat samhälle, inte staten. Vi kämpar för människan. Detta är kärnan i vår kamp. Palestinier kommer segra inte bara genom att göra slut på kolonisering och apartheid i Palestina, utan också genom att erbjuda ett genuint alternativ till alla människor i Palestina: att leva på en jämlik grund oavsett deras religion, hudfärg, kön, sexuella läggning och så vidare.

S: Varför anser du att det är viktigt att utmana dessa åtgärder?

KB: Vi utmanar detta juridiskt och politiskt eftersom vi vill tydliggöra att vi inte kommer backa och låta oss tystas av skrämseltaktiker. Vi kommer använda alla tillgängliga juridiska kanaler för att fortsätta denna kamp. Det är nödvändigt att göra motstånd för att inte göra det lättare för dem att göra så här i framtiden.

Om vi inte utmanar dessa attacker, hävdar våra rättigheter och säger “nej”, vad kommer att hända? De kommer att förtrycka och försöka skrämma fler människor. Vi måste belysa förtrycket vårt folk möter för sin roll i kampen för Palestinas befrielse.

Naturligtvis vill de distrahera oss från våra huvudsakliga mål, skapa hinder, och göra vägen till befrielse ytterst svår. Men vi kan också vända detta till en möjlighet att informera allmänheten om sanningen om Israel och den palestinska frågan, för att inte nämna kampen som förs av invandrare, flyktingar och alla som utsätts för rasism i Tyskland och Europa.

Det är viktigt att människor inte bara stödjer mitt fall, utan de underliggande principerna, inklusive vår rätt till yttrandefrihet. Sådana prejudikat begränsas inte till enbart palestinier och araber; de tyder på en avsikt att tysta röster för rättvisa som hotar hela samhället.

Palestinier i diasporan, särskilt den unga generationen, måste återta sin roll i kampen. Palestinska kvinnor, i synnerhet, måste återupprätta sin ledande och centrala roll i rörelsen, roller som slets bort i och med Oslo och dess följder. De palestinska folkliga klasserna måste resa sig mot alla förutsättningar för likvidering av vår fråga och vår identitet.

Det enda sätt vi kan göra detta på är att förena vårt folk och säkerställa att palestinier i diasporan tar sitt ansvar gentemot sig själva och gentemot Palestina. Våra palestinska gemenskaper i Nordamerika, Europa och Latinamerika har strategiska roller att spela i att stödja varandra, stödja flyktinglägren, stödja vårt folk där hemma och skapa en ny dynamik där vi övervinner Oslo-stadiet där vi har suttit fast i över 25 år. En hel palestinsk generation har fötts sedan förstörelsen från Oslo, med potential att rita upp en ny och återupplivad väg för vår kamp.

Vilka är de nuvarande uppgifterna för palestinier i allmänhet och palestinier på utsidan? Det är frågan som kolonisatörerna inte vill att vi svarar på tillsammans. Det är därför de försöker distrahera oss och skapa hinder genom juridisk krigföring och liknande attacker.

För palestinier så vet vi att detta är en lång väg av kamp och motstånd. Vi förväntar oss inte att vi kommer befria Palestina i morgon. Vi vet att vi möter väldigt mäktiga krafter. Men vi vet med en djup övertygelse att vi en dag kommer att befria Palestina.