Artikelförfattaren vid Fidel Castros grav.

Jag bläddrar i senaste Clarté. Fastnar direkt för Benny Anderssons notis om Kuba. Jag instämmer i det mesta. Men det som väcker min reaktion är "Det är sant att Kuba inte är någon demokrati." Påståendet återkommer flera gånger. Det slår han fast lika kategoriskt som vilken borgerlig skribent som helst. Ett påstående rakt ut som jag inte förväntat mig läsa i Clarté. Är det så självklart att Kuba skulle vara odemokratiskt? Accepterar vi helt okritiskt det etablerade tolkningsföreträdet? Är det inte just det, att Kuba är en diktatur, som Arena, Jennishe & Co. slår fast gång på gång på gång?

Är flera partier definitionen på demokrati, ja då har Benny rätt. Är definitionen på demokrati parlamentarism har han också rätt.

Men finns det andra former av folkstyre? Hur är det med deltagardemokrati? Hur står sig den nya kubanska grundlagen, framdiskuterad på tusentals möten innan en folkomröstning som antog den med stor majoritet, mot "demokratiska" grundlagar? Hur står sig de kubanska medborgarnas möjligheter att påverka landets styre jämfört med "demokratierna"? I vilka ”demokratiska” länder genomför man folkliga rådslag inför alla större beslut, vilket man gör regelmässigt i Kuba?

Hur är det med demokratin i länder som Sverige, där ett litet fåtal har den ekonomiska makten; där anställda är mer eller mindre rättslösa; där politiska diskussioner förbjuds på jobbet; där media ägs av samma lilla fåtal? Vad har vi haft att säga till om vinster i välfärden, privatskolor, NATO-anslutning osv 

Kuba påstås vara den enda diktaturen i Latinamerika. Är det så? Har vanligt folk i övriga Latinamerika större rättigheter än kubanerna? Tillåt mig att bestrida det. Om Kuba inte är en demokrati, vad är det då enligt Benny?

Inte ens jag är så blåögd att jag påstår att allt är frid och fröjd. Men en av de saker som kännetecknat de senaste åren är ambitionen att öka det folkliga deltagandet och inflytandet. Det visas också i den nya grundlagen som jag nämner ovan. 

För övrigt: Jag kanske inte behöver tillägga att jag instämmer i kritiken av Arena, som gjort Erik Jennisches och CRD:s rabiata Kubahat till sitt. Dessutom är jag väldigt nyfiken på Bennys recept för det kubanska jordbruket. Att det är stora problem är ingen som nekar till, allra minst kubanerna. Men lösningar letar många efter. Att upprätthålla ett socialistiskt system med planekonomi, men tvingas införa vissa marknadsmekanismer, är en svår balansgång om inte Kuba ska gå samma väg som de gamla öststaterna.

-------

Kommentar från Clartés webbredaktion:

Benny Anderssons text som skribenten hänvisar till, finns i avsnittet "Hängt & ohängt" i det senaste numret av tidskriften Clarté.  Benny har också publicerat en mer omfattande text i samma ämne på Clartébloggen. Dessutom hänger denna artikel samman med en senare bloggartikel av Benny Andersson, där en diskussion förts i kommentarsfältet som kan läsas parallellt med kommentarerna nedan.

Kommentarer

0 #1 Henrik Skrak 2020-11-24 14:30
Jag vill också avsluta och ska försöka göra det utan svepande polemik. När jag skrev att Sverige ”knutits upp” till USA:s politik menade Sveriges utrikespolitik i allmänhet sedan murens fall och särskilt sedan inträdet i EU. Om man tolkar mig som Benny Andersson gör – och jag medger att den tolkningen bjuder jag slarvigt in till – så är det ju fel att vi genom EU knutits upp till USA:s Kubapolitik. Efter det att Kuba våren 2003 arresterade ”dissidenter” (finansiellt understödda av USA) kom ju EU att samordna sin Kuba-politik under namnet ”gemensam ståndpunkt”. Sverige har sedan varit det EU-land (tillsammans med Tjeckien) som varit mest följsamt USA:s hårda Kuba-politik. När Obama lättade på denna politik var Sverige det sista EU-landet att överge den gemensamma ståndpunkten. Så visst kan Sverige vara USA-följsamt utan EU och dessutom spela en negativ roll inom EU. Men även om EU alltså inte går i USA:s ledband så har EU heller aldrig protesterat mot denna USA:s hårdföra politik. Men är då inte EU-medlemskapet positivt när det gäller Sveriges Kuba-politik? När vårt land intar en ytterlighetsposition bland EU-länderna är det väl bra att EU påverkar Sverige i rätt riktning? Här resonerar jag som ekonomen Birgitta Swedenborg resonerade då hon menade att de som drev ett ja till EMU hade en dold agenda att sänka skatterna och att krympa den offentliga sektorn. Skattesänkning och krympning av den offentliga sektorn var reformer som Swedenborg visserligen såg som ”angelägna och viktiga” men hon menade att det ”vore att underkänna den demokratiska processen i Sverige om vi måste gå vägen via EMU för att genomföra dem.” Det handlar till syvende och sist om demokrati och självbestämmande.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.