I en notis* i det senaste numret av Clarté refereras till Walden Bello som tonar ner CIA:s och USA:s roll i kuppen mot Allende. Det var medelklassen som var motorn i revolten, menar han.

Och visst hade medelklassen en roll. De protesterade högljutt mot bristen på bröd, ris, tvål och annat, som orsakades av det brutala ekonomiska krig mot landet som USA och den chilenska eliten förde. Det betydde bland annat långa köer som var en viktig del i propagandan inför militärkuppen. Allendes motståndare skyllde bristen på regeringens ekonomiska politik.

Som av ett trollslag försvann köerna över en natt efter kuppen. Plötsligt var butikerna överfyllda med produkter av alla slag. Det var ett tydligt bevis på att regeringens motståndare aktivt hade hållit undan stora lager av basprodukter som en del i ett propagandakrig.

Men det var inte medelklassen som störtade Allende. Det var Chiles militär med dess USA-utbildade officerskår och CIA-rådgivare.

USA:s inblandning i Chiles ekonomi pratades det om redan under Allendes tid. Men det är först 2011 som hela bilden blivit klar, efter att hemligstämplingen upphört av alla dokument som rör pengar från CIA. Det rörde sig om en bred, kontinuerlig och dold verksamhet som sträcker över hela perioden 1963-1973.

Under Allendes företrädare Frei fick Chile mer pengar per invånare från USA än något land i världen i form av direkt hjälp, lån och subventioner. Syftet var att försöka förhindra att Allende kom till makten.

Under Allendes regeringstid inriktade CIA det ekonomiska stödet på propagandakampanjer och stöd till högertidningen El Mercurio. Den fick också pengar från USA-koncernen ITT som ägde större delen av Chiles telefonbolag. En strejk av lastbilsägare stöddes och finansierade av CIA med 2 miljoner dollar inom ramen för den så kallade "September Plan”. CIA gav också ekonomiskt stöd till Allendes motståndare som organiserade oroligheter för att destabilisera regeringen. Detta till trots ökade stödet till Allende kraftigt i valet till parlamentet i mars 1973.

Ytterligare bevis för USA:s och CIA:s roll kommer direkt från lejonets kula.

1976 sa senatorn Frank Church som ledde den s.k. Churchkommittén (the United States Senate Select Committee to Study Governmental Operations with Respect to Intelligence Activities): “Likt en Caesar som betraktade kolonierna från fjärran Rom, sa Nixon att chilenarnas val av regering var oacceptabelt för USA:s president. Vita Husets attityd verkade vara: Om jag i Vietnamkrigets skugga inte längre kan skicka marinsoldater, så ska jag skicka CIA.”

 

I Hängt & ohängt-kommentaren "Bello visar vägen" av Tord Björk / Webbred:s anm

Kommentarer   

0 #8 Kerstin Eldh 2020-11-17 17:24
Frågan om varför så många vällovliga vänsterprojekt misslyckas är något helt annat än påståendet att medelklassen var motorn i kuppen i Chile och att den kapitalistiska världsmaktens roll inte var så viktig, vilket var det jag reagerade på i kommentaren i tidskriften.
Varför vänsterprojekt misslyckas trots bästa avsikter är en stor och svår fråga att besvara. Jag kan ha tankar om det men känner mig inte kapabel att ge något uttömmande svar.
Det handlar om hela det kapitalistiska världssystemet. De kanske mest utmanande misslyckandena för vänsterprojekt är Vietnams kapitalistiska utveckling och hur Kina under Xi Jinping alltmer utvecklas till att ta över USA:s mantel som dominerande imperialistisk makt.
Det senaste steget som stärker Kina är det s.k. handelsavtalet RCEP (Regional Comprehensive Economic Partnership.) Det undertecknades nyligen i Vietnam och omfattar de tio medlemsländerna i den sydostasiatiska organisationen ASEAN plus Kina, Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland. Förutom tullar omfattar det upphovsrätt, patent, varumärken samt kunskap, erfarenhet och goodwill, alltså sådant som kapitalismen i sin nuvarande fas omvandlar till varor.
När det gäller kuppen i Chile, ville jag påpeka att det är viktigt att inte bara se orsakerna i åren under Allende. Och det gäller inte bara det faktum att USA pumpade upp den chilenska ekonomin under Frei för att sabotera när Allende tagit över.
Något som också har betydelse är Chiles roll i det kapitalistiska världssystemet och de ekonomiska strukturerna och beroendena i ett längre perspektiv. Andre Gunder Frank hade liksom Chicago Boys studerat för Milton Friedman men dragit helt andra slutsatser. Hans epokgörande bok om utvecklingen av underutvecklingen, Kapitalism och underutveckling i Latinamerika, baserade sig på studier av Chile och Brasilien från koloniseringen.
Citera
0 #7 Fred Torssander 2020-11-13 14:25
Såvitt jag minns förekom det organiserat motstånd mot Allende av samma typ som i Venezuela mot Chavez, från så kallad medelklass. Vad marxister brukar kalla småborgare. Dessutom var även Chile beroende av export - fast av Koppar - men även detta beroende av USA. Kopparn nationaliserades och "This "act of sovereignty" was the espoused basis for a later international economic boycott, which further isolated Chile from the world economy, worsening the state of political polarization that led to the 1973 Chilean coup d'état." Enligt Wikipedia. en.wikipedia.org/.../... Sedan hade vi sabotaget från åkarna. Et sabotage av en grupp småborgare som lät sig köpas av proletariatets och den formella liberala demokratins fiender - även fast detta innebar landsförräderi. Quisling var inget undantag.
Citera
-3 #6 Sven Andersson 2020-11-13 10:14
Kerstin Eldh, jag baserar mina intryck på både chilenare i Sverige, och berättelser från chilenare i Chile som upplevde kuppen och tiden före som jag träffat under c:a 10-20 resor från södra till centrala delen av Chile. Dessutom är en stor del av min släkt chilenare och var närvarande vid kuppen. Jag är mer intresserad av lärdomar än skuldbeläggning. Varför misslyckas så många vällovliga vänsterprojekt? Jag är inte ett dugg förvånad när imperialismen agerar som imperialister. För mig är det närmast självklart att USA skulle reagera på hot om nationalisering av deras viktigaste företag. Frågan är varför så många vänsterregeringar (och vänsteranhängare) verkar bli förvånade när så sker. Och frågan är varför många regeringar inte är bättre förberedda (t.ex ekonomiskt). Nu har vänstern gråtit i snart 50 år och enbart pekat ut USA och Pinochet. Men det räcker inte.
Varför är det t.ex så många vänsterregimer som sköter sin ekonomi så katastrofalt att bara den formella inbjudan till imperialismen fattas? Jag
Jag har läst de flesta av de arkiv om Chilekuppen som Clinton släppte fria för c:a 20 år sedan (tillsammans med dokument om kuppen i Guatemala) så jag tror att jag känner till USAs roll hyfsat väl. Men senare forskning visar på att flera aktörer var inblandade bl.a Brasiliens militär. Även MIR:s roll diskuteras men som provokatörer. Läs gärna den här boken "Allende’s Chile and the Inter-American Cold War (The New Cold War History)". Och som sagt den svenska marxistiska ekonomen Stefan de Vylder har mycket att tillföra debatten när det gäller Allendes katastrofala ekonomiska politik (ev. brist på en sådan). Han var närvarande i Chile under hela tiden före och under kuppen och har presenterat intressant ekonomisk statistik. Från 1971 t.ex sjönk BNP årligen med över 5 %. Det motsvarar ungefär den stora depressionen 1929. Matpriserna ökade vissa månader med 120%. Reallönerna ökade första året med 50% men nästan kollapsade sedan 1972 och 1973. Alldeles för sent avskedade Allende finansministern Pedro Vuskovic Bravo som stod för en politik som senare blivit känd som makroekonomisk populism.
Citera
+1 #5 Kerstin Eldh 2020-11-11 14:44
Sven Andersson, låt oss bortse från chilenare i Sverige och dina chilenska bekanta. Låt oss istället betrakta hur Henry Kissinger analyserade vad han påstod var Allendes hot mot USA och hur han diskuterade olika strategier för hur Allende kunde undermineras utan att världsopinionen vände sig mot USA. Det kan vi läsa om i det här dokumentet som tillhör de som inte längre är hemligstämplade.
www.ciperchile.cl/.../Allendeinaug1.pdf
Ytterligare dokument, vars hemligstämpel tagits bort finns på den här hemsidan som stöds av bl.a. Ford Foundation och Rockefeller Foundation:
nsarchive2.gwu.edu/NSAEBB/NSAEBB470/
Att inte blunda för vad USA gjort, kan inte beskrivas som att vi “ bara förmår skylla på USA”.
Citera
+1 #4 Kerstin Eldh 2020-11-09 20:39
Jag har lite svårt att förstå vad Tord Björk anklagar mig för. Jag känner inte till “vänsterns interna motsättning mellan antiimperialister och de som vill bekämpa auktoritära regimer när de inte vill lösa miljöfrågan i allians med liberaler”, som han refererar till.
När det gäller frågan om “på vilket sätt man bör förhålla sig till medelklassen ”så räknar jag mig som pensionerad lärare som tillhörande denna klass, även om jag växte upp i arbetarklassen, och undrar vem “man” är som ska förhålla sig till oss.
Innan jag pensionerades jobbade jag fackligt. Efter det har jag aktivt arbetat med frågor som rör medelklass och arbetarklass som utsätts för New Public Management. T.ex. var jag för ett år sedan med och ordnade ett möte mellan olika välfärdsarbetare där det i inbjudan stod:
“Vi ser kraftiga protester från olika yrkesgrupper men knappast något samarbete mellan dem. Även om det handlar om olika typer av arbetsuppgifter så kan vi se stora likheter i den tvångströja som pressar de anställda inom välfärdsyrkena. Vi tror att ett samarbete eller åtminstone ett samtal skulle gagna alla grupper.”
Frågor som diskuterades var:
Vilken roll spelar yrkesetiken?  
Vad betyder privatiseringarna?
Vad betyder ekonomi och finansiering?
Vilken roll har AFS 2015:4 ?  (Arbetsmiljöverket har pekat ut stress som den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade dödsfall)
Deltagarna kom fram till att det finns många gemensamma problem. Förutom de ständiga nerskärningarna betonades det också att frågan om de anställdas erfarenhet och kunskap om vad som är ett väl utfört arbete är något som kan ligga till grund för enad kamp mellan olika klasser och skikt. Fackligt samarbete över yrkesgränserna och förutsättningar för samarbeten lyftes.
Mötet framhöll de här yrkena inte förstör klimatet. Välfärden har väldigt liten påverkan på klimatet.
Citera
-2 #3 Sven Andersson 2020-11-09 14:49
Rekommenderar den svenska ekonomen Stefan de Vykders bok:
Stefan de Vylder
Allende's Chile: The Political Economy of the Rise and Fall of the Unidad Popular (Cambridge Latin American Studies, Series Number 25)
Första året efter Allendes maktövertagande gjorde ekonomin ett glädjeskutt som de följande åren ledde till överhettning, flaskhalsar och hög inflation. Unidad Popular kom till makten med 36% (om jag minns rätt) och stödet minskade sedan pga kaoset. Givetvis spelade USA också en stor roll men senare forskning har visat att USA ofta agerade via Brasilien. Chile blev ett delat land och är fortfarande ett delat land vilket knappast framkommer om man utgår från exilchilenarnas bild av Chile. Jag har varit i Chile mellan 10 och 20 gånger och det är häpnadsväckande hur många man träffar som har en mindre svar/vit bild än man får i vänsterlitteratur. Vänstern i Chile var också ganska splittrad, t.ex mellan UP-partiernas lite försiktigare politik och MIR:s försök att provocera fram en omedelbar väpnad revolution. MIR som var Kuba-inspirerade fick t.om lugnas ner av Fidel Castro som själv hade lagt värsta vänsterismen bakom sig. Jag tror helt enkelt att framtida försök att skapa regimer med vänsterprägel måste lära sig av Allendes och Maduros misstag inom den ekonomiska politiken. Misslyckas den så lägger man själv grunden för sitt fall. En vänster som i någon slags moralisk upprördhet bara förmår skylla på USA gör inget för att framtida progressiva regimer skall lyckas.
Citera
0 #2 Fred Torssander 2020-11-09 10:48
Det finns flera orsaker att studera och kritisera den så kallade medelklassens - eller arbetararistokratins? - funktion i bland annat Latinamerika. I fallet med kuppen mot Chavez i Venezuela deltog som bekant Accion Democratica och facket vid oljebolaget PDVSA agerade för att krossa Chavez redan tidigare. Det kan tänkas att alltför mycket av ansvaret för sådant har placerats hos den USAmerikanska staten och dess myndigheter som till exempel CIA, när det egentligen härrör från en självständig analys av bland annat USAmerikansk arbetarrörelse, som AFL-CIO. counterpunch.org/.../...
Citera
0 #1 Tord Björk 2020-11-08 22:29
I en kort notis tog jag upp Walden Bellos syn på varför både liberaler och vänstern har svårt att hantera högeruppsvinget i världen. Han vill lyfta fram behovet av att se till medelklassens roll och avvisar enkla analyser som tolkar det som sker som populism eller i första hand påverkan utifrån.

Kerstin Eldh motsäger sig en aspekt i notisen utan att sätta sig in i Bellos analys och än mindre bidra till en diskussionen om hur vänstern interna motsättning mellan antiimperialister och de som vill bekämpa auktoritära regimer när de inte vill lösa miljöfrågan i allians med liberaler.

Bello utvecklar sitt synsätt i dessa poddar:

therealnews.com/.../

www.tni.org/my/node/23199

Mot populistiska analyser sätter Bello kontrarevolution som centralt begrepp för att förstå vad som sker. En kontrarevolution där medelklassen mot sina egna intressen med överklassen mot de landvinningar folkmajoriteten gjort. Det leder honom till följande:

"The reality, however, was that, contrary to the prevailing explanations of the coup, which attributed Pinochet’s success to US intervention and the CIA, the counterrevolution was already there prior to the US destabilization efforts; that it was largely determined by internal class dynamics; and that the Chilean elites were able to connect with middle-class sectors terrified by the prospect of poor sectors rising up with their agenda of justice and equality.

In short, the US intervention was successful because it was inserted into an ongoing counterrevolutionary process."

thenation.com/.../...

Kerstin Eldhs avfärdande av Bello cementerar den klyfta olika delar av vänstern skapat åt sig. Det går att göra något annat genom att till sig det Bello säger. Börja sätta frågan om klassallianser och på vilket sätt man bör förhålla sig till medelklassen i centrum av debatten.
Citera