Foto © TapTheForwardAssist, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Var stormningen av Capitolium den 6 januari ett otäckt upptåg av förvirrade demonstranter? Eller ett fascistiskt kuppförsök? Har Trump sin klassmässiga bas i vit arbetarklass som lämnats på efterkälken? Eller en rasistisk medelklass som kämpar för sina privilegier? En fraktion av storkapitalet?

Diskussionen lär fortsätta. Den är viktig och handlar inte bara om USA. Hur ska vi ska se på den högerpopulistiska vågen i stora delar världen?

Ett kvalificerat inlägg, som ger mycket att diskutera, gjorde den brittiske journalisten, filmaren och författaren Paul Mason den 12 januari med artikeln ”The Trump Insurrection: a Marxist Analysis”. Mason, som i maj kommer ut med boken, ”How to Stop Fascism,” hävdar – starkt förenklat – att stormningen verkligen var ett kuppförsök, den logiska slutpunkten i en genomtänkt strategi. Trump representerar den fraktion av den härskande klassen som efter katastrofen 2008 vill fortsätta det nyliberala projektet – med privatiseringar, avregleringar, skattesänkningar m.m. - men på nationell, inte global nivå. Den strategin, menar Mason, har många likheter med nazisternas i början av 1930-talet. Han avslutar med att den historiska lärdomen av 1930-talets fascism är att det enda som kan stoppa fascismen är en allians mellan vänster- och mittenkrafter. ”Och vi, vänstern, måste bygga en rörelse underifrån för en demokratisk kultur och demokratiska värden, oavsett hur cyniska vi kan vara om det innehåll det får under folk som Clinton, Obama eller Biden.”

Masons bedömningar är inte givna. Men argumentationen är intressant och nyanserad. Den som vill ta del av de hänvisas till länken ovan. Som aptitretare kommer här några citat i översättning:

”Långt före själva valet var strategin klar. Han [Trump] skulle mobilisera uppskrämda rasister, inklusive miljontals icke röstande, han skulle ogiltigförklara poströsterna, och han skulle bygga en massrörelse som var beredd att gå till handling om han förlorade presidentposten, för att tvinga Högsta domstolen, de lagstiftande församlingarna, svekfulla elektorer eller i värsta fall väpnade styrkor att ingripa för att hålla honom kvar vid makten. Det som byggde rörelsen var sammansmältningen av MAGA-rörelsen (”Make America Great Again”), tillsammans med redan existerande milis- och fascistgrupper med den mycket bredare QAnon-rörelsens konspirationsteori.”

[…]

”Vi vet inte om det fanns en plan eller om det som hände 6 januari var ett ”spontant upplopp” - framdrivet av ombud, med hjälp av mellanhänder och retorik. Men det finns en logik. Om man kan invadera Kapitolium, faktiskt avbryta kongressöverläggningarna, gripa kongressledamöter i nyckelpositioner, så kan man antingen pressa vicepresidenten Pence att vägra skriva på handlingarna, eller stjäla valurnorna (de fanns ju där), och på sått utläsa ett federalt ingripande för att upprätthålla ordningen. Det skulle inte vara en militärkupp, men det skulle öppna för undantagstillstånd i själva DC, under vilket Trump kunde hylla folk på gatorna och trotsa kraven på att släppa ifrån sig makten.”

[…]

”När nyliberalismen bryter samman, efter 2008, så växer det fram en fraktion inom ledarna för näringslivet som inte vill spela på en neutral arena. De vill mångdubbla privatiseringar, avregleringar etc, men de vill fullfölja det nyliberala projektet i nationell, inte global skala. Det är vad Brexit delvis handlade om – bryta upp regelverket för en multilateral global ordning – och det är vad Trumps projekt gick ut på: protektionism, skattesänkningar, kapitalinflation för de rika. Om man ser till vilka som stödde honom från början så är det privatägt monopolistiskt kapital – kasinobossar, hedgefondmäklare som Robert Mercer, små och medelstora företagare, vakt- och säkerhetsindustrin, fossila bränslen. […] Det finns ett betydelsefullt avsteg från den nyliberala ekonomiska modellen: de får Fed att monetarisera statsskulden och de ökar skuldsättningen. Så det är ett skuldfinansierat, auktoritärt, nationalistiskt högerprojekt. De ger upp försöken att upprätthålla en regelbaserad global ordning och återgår till stormaktspolitik.

Detta är inte fascism. Men om man letar efter den ekonomiska basen för vad som nästa gång, så måste man komma ihåg att en auktoritär, statsstödd kapitalism - i form av Harzburgfronten i Tyskland – är precis vad som skapade Hitler. Hitler tilläts ta makten eftersom när man prövade ekonomisk nationalism med parlament och konstitution, så visade det sig enklare att genomföra det med krossad demokrati och koncentrationsläger.”

[…]

”I basen - och här måste man överge alla marxistiska grundkursteorier från 30-talet – är rörelsen fullständigt frikopplad från kapitalet. Basen drivs, som Wilhelm Reich sa, av något mycket starkare än lojalitet med kapitalet: den drivs av fruktan för frihet. Bekymret nummer ett är Black Lives Matter och möjligheten av svart frigörelse. De betraktar polisen, den tunna blå linjen, med tillåtelse att mörda svarta, som sin sista försvarslinje. Så för dem är tanken också på en moderat liberal regering som ser till att lagarna följs, jordens undergång. Och andra bekymmer är slutet på den fossila bränsle-ekonomin, slutet på patriarkatet och kvinnoförtrycket, slutet på den strukturella rasismen, vita privilegier, äganderätt m.m.”

[…]

”Förtjänar denna massa att kallas fascistisk? Dessvärre är kärnan aktivt och medvetet fascistisk, men precis som med Hitler och Mussolini kommer den övervägande delen av den från en lägre medelklass och en oorganiserad arbetarklass – som är stor i USA – som hyser en reaktionär ideologi och till betydande del är snärjd av konspiratoriska världsbilder.”

[…]

”Så vad gör vi? Det finns en begriplig motvilja mot att stärka statsmakten, dör en har för mycket makt, men amerikansk konstitutionell demokrati är närapå sönderslagen – för konstitutionen utformades aldrig för ett läge där en fraktion av bourgeoisien vill använda stadgandena för att undergräva ett lagenligt styre.

Jag kan förstå den leninistiska positionen: staten är bourgeoisiens redskap, vi vill krossa den, men alla marxistiska partier som under 1900-talet ställdes inför fascismen och fann sig vara utsatta för den insåg a) antifascistiskt våld är otillräckligt – det kan inte stå emot fascistiskt våld med dess offensiva, rörliga, kvicksilveraktiga egenskaper, a) man måste kräva att staten försvarar demokratin och ett lagenligt styre.”

[…]

”I min nya bok framhåller jag med stor kraft att Kominterns tredje period, ”klass mot klass”, som identifierade liberalismen som det samma som fascism, var av avgörande betydelse för fascismens seger. Men i dag kan vi se att delar av vänstern gör samma misstag: de sätter likhetstecken mellan Hillary Clinton och Trump, de vägrar att kräva att polisen gör sin plikt, och de säger att ”vi kanske inte ska brännmärka uppvigling i fall uppvigling är en del också av vårt varumärke.”

[…]

Läxan från Europas 1930-tal är: det enda som kan slå alliansen mellan eliten och mobben är den tillfälliga alliansen mellan mitten och vänstern. Och när den blir av, som i Frankrike och Spanien mellan 1934 och 1936, vinner man inte bara val utan kan skapa en folklig, antifascistisk masskultur.

Det var inte den formella valalliansen mellan liberaler, socialister och kommunister som besegrade den franska fascismen, det var den stora gräsrotsrörelsen som växte fram trots rigida partigränser – och i min bok och några kommande föreläsningar tänkte jag visa hur vi kan göra det i dag.”

Kommentarer   

0 #6 Fred Torssander 2021-02-05 10:18
Kominterns tredje period och parollen Klass mot klass är en hatfavorit bland medelklassens självutnämnda marxister. Samtidigt visar Paul Mason hur analysen av framgångarna för enheten center-vänster måste läggas tillrätta efter den önskade slutsatsen. Han skriver om samverkan mellan vänstern och centern att när sådant inträffar vinner man inte bara valen “… when that happens, as in France and Spain between 1934 and 1936, you don’t only win elections” men tvingas sedan faktiskt att tiga om Spanien. Fast han fortsätter med det inlindade påståendet att Frankrikes fascister besegrades av samverkan mellan vänster och center i politiken, att enhetsfronten besegrade den Franska fascismen ” … defeated French fascism …”.
Som bekant för den mera påläste besegrades den spanska republiken - med hjälp av blockad från ”demokratierna” och militärt stöd till Francofascisterna från Italien och Tyskland. Även Folkfrontsregeringen i Frankrike besegrades. Fast med fredligare medel. Framför allt med hjälp av borgarklassens kontroll över ekonomin. Och den franska fascismen fick efter kapitulationen upprättelse i att ansvara för den icke ockuperade delen. Vichy-Frankrike.
Det som Komintern däremot lyckades vinna genom bland annat genom sitt överraskande linjeskifte, var att de så kallade demokratiska, liberala eller socialdemokratiskt regerade staterna inte gick in i kriget mot Sovjetunionen på Tysklands och Italiens sida, utan måste besegras och ockuperas för att ländernas borgarklass skulle kunna ge sitt bidrag till Antikominternpaktens målsättning.
Den politik som Komintern förde, både i den tredje perioden och den föregående och de senare byggde dock på förhållanden som inte alls är aktuella idag. Till exempel att Ryssland var socialistiskt - en inte oviktig detalj - samt att det fanns en internationell proletärt socialistisk rörelse med förankring i arbetarklassen i de flesta av världens länder. Vad som idag skulle kunna gå att åstadkomma med hjälp av politiken och överraskande politiska linjebyten är inte helt jämförbart med då.
Citera
+2 #5 Kerstin Eldh 2021-02-05 10:11
Paul Mason är mycket intressant. Hans bok Postkapitalism drev tesen att datorteknologin har lett till att kapitalismen har nått gränsen för sin förmåga att anpassa sig och resonemangen bakom boken är mycket tankeväckande. Men hans vision av det postkapitalistiska samhället var torftig.
Ändå är boken ett utmärkt diskussionsunderlag för vänsterfolk. Ta bara hans påstående ”Det är frånvaron av ett tydligt alternativ som förklarar varför de flesta proteströrelser aldrig vinner”
I texten som Olle Josephson länkar till skriver Mason att den nyliberala ideologin har kollapsat. Han skriver också:“Som Reich sa, medan nazisterna gapade om blod och jord, läste vi upp ekonomisk statistik för folksamlingar med arbetslösa människor som visste att kapitalismen var i kris och ville ha ett svar, inte en analys.”
Frågan är varför vi inte har ett svar, ett tydligt alternativ när nyliberalismens myter så tydligt avslöjats. Varför har fascisterna framgångar bland många av nyliberalismens offer? Varför har det dröjt så länge innan den kriminella, lönedumpande arbetskraftsinvandring, som Tobias Billström lurade Maria Ferm att ställa sig bakom, har uppmärksammats? Hur kan vi ha en debatt som inte klargör skillnaden mellan asylsökande som flyr från krig och förtryck och de som luras hit till praktiskt taget slaveriliknande arbetsvillkor? Att inte göra den distinktionen förvirrar dem som drabbas av lönedumpningen och spelar SD i händerna.
Att studera historien är viktigt och stimulerar analysförmågan, Men historien kan inte ses som ett facit för nutid eller framtid. Mason skriver att det enda som stoppade alliansen mellan eliten och mobben på 1930-talet var folkfronten i Spanien och Frankrike. Han nämner inte att fascismen aldrig fick genomslag i Sverige, eller att nazismen tog makten i Norge och Danmark genom militär invasion.
Det är stor skillnad mellan trettiotalets Tyskland och USA eller Sverige idag. Tyskland sökte “Lebensraum” för sin starka expanderande industri. USA är en ledande imperialistmakt på dekis, som importerar en stor del av sin varukonsumtion från Kina, Sverige är ett samhälle där välfärden underminerats och är på väg att falla ihop.
Mason förespråkar ett center-vänster samarbete. Frågan är vad det skulle betyda. Ett exempel på när det var rätt var den amerikanska vänsterns kampanj för röstning på Biden, även om han inte är mer progressiv än Reagan.
På samma sätt kan vi i Sverige se Vänsterpartiets samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna när det gäller bl.a. Arbetsförmedlingen. Men vi kan inte nöja oss med det. Det är viktigt att ständigt analysera samhällssituationen och försöka få fram krav som stärker den antifascistiska sidan.

Det här analysen av situtionen i USA skiljer sig delvis från Masons.
jacobinmag.com/.../...
Citera
0 #4 Sven Andersson 2021-02-04 17:16
Trump, konspirationsteorier och vaccinet
Varning för vaccinationsmotståndarna. Som SVT visade i dokumentären "Vaccinkrigarna" så har en del av vaccinationsmotståndarna en dold agenda. Det är bra att vara kritisk mot vaccin, media, myndigheter och vetenskap men inte till priset av att okritiskt hoppa i säng med allehanda galna konspirationsteorier. Bakom en del av dessa finns ibland en ohelig allians av religiösa fanatiker, ockultism och organiserad nazism. De sprider just nu sina sjuka teorier över hela världen, teorier om Clintons barnprostitution via pizzerier, vaccin med chips kontrollerade av Bill Gates, att förintelsen aldrig ägde rum m.m. I den spanskspråkiga världen är en ledande figur katoliken Chinda Brandolino som presenterar sina sjuka teorier på konferenser tillsammans med bl.a tyska nazister. Man kan fråga sig vilken gemensam nämnare alla dessa teorier har. För de ledande nazisterna under 30/40 talet t. ex Himmler var det inget problem att kombinera antisemitism, teorier om Atlantis, att arierna härstammar från Plejaderna 400 ljusår från jorden, asatro och ockultism. Enligt mitt sett att se det är det en form av ideologisk terrorism, genom att så misstro och förrvirring mot läkare, vetenskap, politik, institutioner och media hoppas de kunna presentera sin egen auktoritära, rasistiska agenda. Det är sunt att vara skeptisk mot makten men inte till priset av att okritiskt acceptera teorier som har ett ännu mörkare syfte. Högerterrorismen spränger ibland bomber med mängder av oskyldiga offer för att skapa kaos (vänsterterrorismen brukar rikta sig mot mer konkreta måltavlor). Konspirationsteoretikerna spränger ideologiska bomber med samma syfte.
svtplay.se/.../...
mobile.twitter.com/.../1263132239379992583
Citera
0 #3 Fred Torssander 2021-02-04 13:02
Den högerpopulistiska vågen anser jag bör betraktas som att medelklassen - framför allt den nya småborgerlighet som Marx beskriver i det Kommunistiska Partiets manifest - har fått se sitt antal minskat och sina privilegier kringskurna. Speciellt påtagligt har detta varit i USA och Sverige. Orsaken till detta är knappast någon egenskapad omsvängning av småborgarnas ideologi, utan är ett resultat av kapitalismens globalisering. Samt att profitkvotens fallande tendens nu nått en sådan omfattning att det enda sättet att uppnå tillräcklig lönsamhet för den privata monopolkapitalismen, är att de får sina vinster som gåvor från statens insamlade skatter.
I detta läge ser småborgerligheten ingen framtid för sin metod för försörjning vare sig som klass eller enskilt. Som Marx skriver om den småborgerliga socialismen: ”Till sitt positiva innehåll vill emellertid denna socialism antingen återställa de gamla produktions- och samfärdsmedlen och med dem de gamla egendomsförhållandena och det gamla samhället, eller också vill den med våld spärra in de moderna produktions- och samfärdsmedlen inom de gamla egendomsförhållandenas ram, som av de förra sprängts och måste sprängas. I båda fallen är den reaktionär och därtill utopisk.”
Det som tidigare brukat ske i sådana lägen är att överklassen, när protesterna från den småborgerlighet som fått hårdare villkor blivit så pass omfattande att de stör överklassens sinnesfrid, har dragit upp någon slags nya gränslinjer - till exempel utgående från ras eller religion - och skapat utrymme för en ny fast mindre generation småborgerlighet inom dessa nya gränser. Den del av den förut etablerade småborgerligheten som hamnar utanför gränsen deklasseras och den del som uppfyller de nya kraven medverkar tacksamt till att vältra över eländet på dessa. Kristallnatten i Tyskland var ett utmärkt exempel. Speciellt som förutsättningarna skapades genom lagstiftningen; Nürnberglagarna. Ett tidigare exempel på sådan ras eller religionsbrukande statsvetenskap (”härskarteknik”?) finner man vid läsningen av kilskrifter från ur-tiden i Mesopotamien. I Antrahasis-eposet www.livius.org/.../104-106-the-epic-of-atrahasis nedtecknat någon gång ca 1700 år före vår tideräkning. Liksom i det ännu äldre om Enki och Nimah. etcsl.orinst.ox.ac.uk/section1/tr112.htm
Alternativet, vilket indirekt framgår även av berättelserna i kilskrift, är revolution. Att avskaffa överklassen och i stället bygga ett klasslöst samhälle. Denna lösning tilltalar dock inte vanligtvis medelklassen. Vilket Marx noterade: ”Om de är revolutionära, så är de det med hänsyn till sin förestående övergång till proletariatet, så försvarar de icke sina nuvarande utan sina framtida intressen, så lämnar de sin egen ståndpunkt för att ställa sig på proletariatets.”
Och idag är medelklassens intresse för den proletära socialismen och kommunismen synnerligen obetydligt. Då det inte framstår tillräckligt påtagligt att denna är framtiden. Däremot vill de väldigt gärna att den tidigare etablerade underklassen, proletärerna, skall ställa upp bakom de protester som kan störa överklassen och samtidigt är så pass begränsade att de är ämnade att skapa utrymmet för en ny småborgerlighet.
Citera
0 #2 MargaretaZetterström 2021-02-02 20:26
Mycket förnuftig analys! Men hur åstadkommer vi denna allians mellan mitten och vänstern?
Citera
0 #1 Kerstin Stigsson 2021-02-02 16:29
Precis som vad liberalism (hit räknar jag även socialdemokraterna) och konservatism, så är nazism och fascism ideologier inom det kapitalistiska ekonomiska systemet. Inga av dessa ideologier vill förändra det kapitalistiska ekonomiska systemet som skapar klasser, ojämlikhet och rasism. Tvärtom. Det kapitalistiska ekonomiska systemet är beroende av ett ojämlikt samhälle där rasismen existerar.
Den största rasismen har skapats av liberalerna (borgerligheten) själva, när de har försett kapitalet med lagar och regler som gör att en nations arbetare är mindre värdefull än den andra. Är man en polack så får du en mindre lön än vad en svensk arbete får av samma utförda arbete. Detta skapar en splittring i arbetarklassen vilket föder nazismen och fascismen. Liberalismen och kapitalismen kan inte existera utan nazismen och fascismen.
Det här är en intressant artikel. Om man är en kapitalist så kan du inte vara en ickerasist. och vice versa.
democracynow.org/.../...

Dessutom så vill liberaler av alla de färger inte veta av oss kommunister. De anser att vi kommunister är samma skrot och korn som nazisterna. Och detta är en medveten taktik, d v s jämföra kommunismen med nazismen. Som sagt var, liberaler vill inte få bort nazismen eller fascismen.
Citera

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.