Det förekommer klasskamp som enbart gäller positionerna inom medelklassen. Sådant kallas emellanåt i fall det går till våldsamheter revolt och till och med ibland för revolution. Detta i så fall när en ny president avsätter en tidigare etablerad sådan utan omvägen via allmänna val.

Medelklassens klasskamp är ingenting som den härskande klassen direkt gillar. I den globaliserade kapitalismens kärnländer är de härskande kapitalistklassen och i periferin comprador-kapitalster och dessa vill framför allt fortsätta ostört med sin exploatering; business as usual.

Nya presidenter behandlas med förakt som uppkomlingar och deras massbas kan beskrivas som vad som helst. "Basket of deplorables", en korg med beklagliga, är den beteckning som den mera väletablerade presidentkandidaten Hillary Clinton gav Trump:s MAGA-rebeller.

Klasskamp mellan den etablerade medelklassen och dem som strävar efter att ersätta dessa är dock ingenting som behöver oroa den härskande klassen. Det kan bli lite stökigt vid vaktombytet, som med Kristallnatten i nazityskland, men för det mesta är de nya makthavarna mindre fastlåsta i gamla positioner och mottagliga för förslag om effektiviseringar.

Ett sätt att positionera sig som en ny och fräsch och uppåtsträvande instans av medelklass är att som Mats Bergh, före detta rättspolitisk talesperson för det liberal-konservativa partiet Medborgerlig samling och Robert Mathiasson, enligt egen utsago kommunist, beskriva skiljelinjen i samhället som mellan företrädare för den gamla etablerade medelklassen och alla oss andra. Detta tillsammans med att avfärda den etablerade höger-vänsterskalan innebär en slags garanti för att det inte handlar om några radikala strävanden efter något slags social revolution, utan bara ny rollbesättning på den politiska teatern.

Bergh och Mathiasson har i sin gemensamma debattartikel också presenterat en i detta sammanhang mycket användbar klassanalys. De skriver ”Politikerna har utvecklats till en egen klass”. Detta är givetvis oriktigt vetenskapligt sett. Politikerna går inte att definiera som någon egen klass. När det gäller riksdagsledamöterna vilka är de enda som Bergh och Mathiasson går in på i detalj, ges de genom sin ställning tvärt om villkor som helt klart placerar dem i medelklassen. Möjligen kanske övre medelklass med inkomster motsvarande vad en dollarmiljonär kan ta ut i ränta och utdelning. Men samtidigt är inkomsterna för riksdagspolitikernas del inte helt arbetsfria och inkomstkällan är en slags statlig anställning, inte deras egendom.

Avgörande inom en vetenskaplig klassanalys är dock vad den undersökta klassen producerar. Och när det gäller riksdagspolitikerna är detta ganska klart. De producerar legitimitet för det kapitalistiska samhällssystemet och klassamarbete på den härskande klassens villkor. Samtidigt är riksdagspolitikerna långt ifrån ensamma om detta. Även Bergh och Mathiasson, undertecknarna till debattartikeln i Nyheter idag med rubriken Politikerklassen har våldfört sig på det arbetande folket, (https://nyheteridag.se/debatt-politikerklassen-har-valdfort-sig-pa-den-arbetande-befolkningen/) positionerar sig inom det nya småborgerskap som Marx och Engels beskrev redan i det Kommunistiska partiets manifest. Ett småborgerskap som svävar mellan proletariatet och bourgeoisin, och som ständigt bildas på nytt som en kompletterande del av det borgerliga samhället, men vars medlemmar oupphörligt genom konkurrensen slungas ned i proletariatet…

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.