Montage. Bakgrund (c) Julien Harneis, CC BY-SA 1.0 via Wikimedia Commons

I dag, den 5 juni, är det Danmarks nationaldag, Grundlovsdagen. I förrgår, den 3 juni, antog det danska Folketinget en lag som ska omöjliggöra asylinvandring. Den flykting som söker asyl i Danmark ska hänvisas till ett mottagandecenter utanför Europa; Rwanda har särskilt nämnts. Beviljas asyl gäller den mottagandecentrets land. Talespersoner för den danska regeringen framhåller att de flyktingpolitiska resurserna ska läggas på bistånd till flyktingar i mottagningsläger eller andra läger utanför Europa.

I dansk historieskrivning framhålls gärna hur 7 000 danska judar i september 1943 hjälptes att undkomma Förintelsen. Danska myndigheter såg högst medvetet mellan fingrarna när judarna anlitade flyktingsmugglare (fiskare och andra småbåtsägare som ibland tog hutlöst betalt) för att skeppa dem över Öresund till Sverige. "Det lyckades det lilla och utsatta Danmark att sätta sig upp mot Tredje riket och förneka själva grundlaget för den nazistiska ideologin", heter det i Bo Lidegaards standardverk Landsmän (2013).

Ja, en fin stund i Danmarks historia. Och Sverige tog emot de danska judarna, välvilligt och välorganiserat - det var ju ändå hösten 43 och Hitler var rökt. Gjorde Sverige fel? Skulle man ha hänvisat de danska judarna till mottagandecenter i Polen, Ungern eller Nederländerna? Och lagt pengarna på försändningar av mat och kläder till Dachau och Bergen-Belsen?

Visst, jämförelsen haltar. Men den är helt relevant.