Fotografi: Ewa Stackelberg. Skannat ur boken.
Fotografi: Ewa Stackelberg. Skannat ur boken.

Hon stod allena,
behagfullt lutad
stod hon allena
klockan två på eftermiddagen

Klockan två på eftermiddagen,
just när Antonia
tagit till orda
och vi alla gladdes
att skönhet, snille och
rikedom
ej alltid går hand i hand
såg jag henne.

Från den stunden såg jag
inget annat
än henne, hon
som stod allena,
behagfullt lutad
i sidenturban,
kappa från MEA,
klockan två på eftermiddagen

Klockan två på eftermiddagen
- Lill-Babs väntade alla på -
men jag gick hem.
Jag hade sett henne.
Känslan var enorm.
(Sex var det inte fråga om.)

Nu drömmer jag bara om
henne
som stod där i kylan
den fjärde oktober
i kappa från MEA,
sidenturban,
värmande kupongklipparfingrar
i nappavantar
från NK,
behagfullt lutad,
bidande sin tid.

Sannerligen säger jag eder,
dessa människor kommer
icke att lägga fingrarna
emellan.

(FiB/K nr 7-82)

En kväll på åttiotalet var jag hemma hos Hans Isaksson på Markvardsgatan i Stockholm. Jag jobbade på Folket i Bild med en skrift riktad mot Arbetsgivareföreningens försök att stöpa om landet. Skrattar bäst som skrattar sist hette den.

Vi hade en bild som vi gärna ville ha med, ett fotografi från 4 oktober-demonstrationen mot löntagarfonderna taget av Ewa Stackelberg. Jag frågade Hans om han kunde skriva något om damen på bilden. Det kunde han. Vi hade just ätit. Jag tog disken, och när disken var klar hade han fullbordat verket.

Övriga artiklar i serien:

En marknadsaktörs tillblivelse (25/6)

När Stikkan vände vinden (26/6)

Om heliga kor (28/6)

När jag var död (29/6)

Hektor och jämlikheten (30/6)

DDR i våra hjärtan (1/7)

{jcomments lock}

Comments for this post are closed

Mest läst av skribenten

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.