Montage. Charolaistjuren lånad av Wilfredor, CC0, via Wikimedia Commons.

Under senare år har jag ägnat en hel del fritid över att meditera över de så kallade eviga frågorna, i synnerhet inom politiken.

Alla som har försökt vet att detta ingalunda är någon sinekur, utan kräver såväl tankeskärpa som andlig disciplin och ideologisk medvetenhet för att inte mynna ut i ett intet. Som det till exempel sker då man dyker i havet djup i syfte att fånga dess blåa färg för att vid återvändandet till ytan besviket konstatera att det enda man fann var några ynka, stundom förorenade, bleka vattendroppar som snart förflyktigas på de skrynkliga fingertopparna.

Frihet har jag bland annat tänkt mycket på. Det tycker jag är en väldigt fin sak, som vi snarast borde införa. Men eftersom vi envisas med att organisera samhället i hierarkier, så blir det ju dåligt med friheten för de stackars 95 procenten som inte finns överst. Nej, vi människor borde alla vara bröder (och systrar, förstås). Men för att broderskap mellan människorna skall kunna bestå, måste det ju finns jämlikhet, ty att vara bror eller syster med en som jämt viggar pengar till hyran av en är ju i längden ganska krävande.

Så långt tyckte jag att allt gick bra med mina tankeövningar. Sedan mediterade jag följaktligen mest över jämlikheten. Jag läste mycket (mest Smålandsposten), lyssnade på tv till vad våra ledare säger om jämlikheten, och intervjuade folk i min omgivning om deras uppfattning tills de nästan började undvika mig. Jag måste så småningom dock inse att jag kört fast.

Tills häromdagen, då jag var ute och promenerade i de naturfagra omgivningarna kring fädernesgodset i Småland och plötsligt blev stående i djupa tankar – det kan vara svårt att tänka stort och promenera samtidigt – bredvid Hektor, grannens stora charolaistjur. Hektor stod som vanligt och gned sig mot stättan och tänkte med all sannolikhet liderliga tankar.

– Vad säger du om jämlikheten som grundläggande värde, du Hector? frågade jag, egentligen mest för mig själv.

– Muuuh, sade Hector.

– Ja, min vän, precis detsamma säger vår statsminister och partiordförande, utbrast jag, och erfor samtidigt en känsla av befrielse.

Ty när två av varandra oberoende auktoriteter kommit till samma slutsats, bör man sluta att fundera och packa sig därefter.

Så nu har jag slutat att meditera över jämlikheten.

Jag har fått frid.

(1998)

 

Detta lilla påhopp är, som alla inser, inspirerat av den orädde liberalen (ty sådana fanns en gång) Henrik Bernhard Palmærs (1801–1854) giftiga angrepp mot en bekant svensk biskop. Göran Persson var då inte ens påtänkt.

På många håll i vårt land plitas det på värdegrunder. Många fina saker brukar räknas dit. Till exempel jämlikheten. Men vad är den värd egentligen? Hans Isaksson tillfrågar tjuren Hektor.

Antligen livets mening webBoken Äntligen! Livets mening är ett urval av Hans Isakssons bästa texter. 304 sidor plus ett index som omfattar allt från Ingmar Bergman och Annie Lööf till Arga snickaren, Dallas och Carola.

Varje dag i en vecka har Clarté publicerat sammanlagt sju artiklar ur boken. Vi började på midsommarafton 25 juni, samma dag som Hans Isaksson fyllde 80 år.

Boken har legat undangömd för den breda publiken sedan den kom ut 2013. Nu kan du beställa den genom att överföra 40 kronor till Clartés swishkonto 1236203517. Det går också att sätta in motsvarande belopp på Clartés plusgirokonto 251780-3. Glöm inte att ange namn, adress och postadress. Det underlättar betydligt.

Leveransen kan dröja lite. Men när sommaren nått sitt slut kan du räkna med att äntligen i någon mån också få svar på frågan om livets mening.

/ Mikael Nyberg

Övriga artiklar i serien:

En marknadsaktörs tillblivelse (25/6)

När Stikkan vände vinden (26/6)

Vision vid demonstrationen den fjärde oktober (27/6)

Om heliga kor (28/6)

När jag var död (29/6)

DDR i våra hjärtan (1/7)

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.