Lars Vilks. Foto: OlofE, CC BY 3.0 via Wikimedia Commons

Moderna museet har från konstkretsar utsatts för tryck att förvärva Lars Vilks mycket kända verk, "Rondellhunden". Men museets chef har nyligen förklarat att detta inte ska ske: "Jag förvånas över att flera tongivande konstkritiker så tvärsäkert tycker att det är så självklart att inkludera verk som grundar sig på hatisk och kränkande ikonografi" (Örskou SDS, SvD).  

Om den nyligen, plötsligt bortgångne Lars Vilks teorier om konst eller om hans estetiska kvaliteter som utövande konstnär må folk tycka vad de vill. I det följande ska jag inte som Mao (i Jenan 1942) tala och "konst och politik", utan mest om politik enbart, fast med utgångspunkt från Vilks mer eller mindre konstnärliga aktivitet under det senare decenniet . Men först en liten bakgrund:

 decennier har västvärlden under ledning av USA och de före detta kolonialmakterna England och Frankrike - med Sveriges samtycke - fört krig mot ett flertal av Mellanösterns muslimska länder där (endast!) 15 procent av världens muslimer bor. Krigen har inte främst gällt religion, utan fastmer strategiskt läge och kontroll över oljan och transportleder. Krigen har medfört att miljoner människor har dödats eller blivit flyktingar, som till en bråkdel har nått till Europa där de till stor befolkar underklassen.

I nära samband med detta har högernationalismen fått en ny blomstring i Västvärlden. Rasism och främlingsfientlighet, som länge mest fått finnas under ytan, blomstrar nu mer än någonsin. Offren för Västvärldens aggression måste nu ånyo demoniseras för att rättfärdiga Västvärldens övergrepp - det vill säga framför allt mot muslimer och deras länder.

Eurabiateorin är kanske den mest extrema varianten bland en mängd konspirationsteorier, som hävdar att västvärlden är underkastad en process av islamisering . Eurabia har närmast sitt ursprung från den egyptiskfödda britten Bat Ye’ors (vars riktiga namn är Gisèle Littman). Alla tecken på religiös tolerans mot Islam i väst är egentligen, enligt denna syn, bara maskerade bevis på att Islam successivt håller på att få total kontroll över Europa och världen. I konspirationsteorin ryms uppfattningen att Europa styrs av muslimska skuggregimer, vars syfte är att helt islamisera västvärlden.

Vidare: Under 1920- och 1930-talen var det blivande Nato-landet Danmarks Jyllands-Posten en öppet fascistvänlig tidning och stödde den nazistiska regeringen i Tyskland. Ännu vid 2000-talets början uppmärksammandes (och fälldes) tidningen ånyo för sina tidvis rasistiska och främlingsfientliga, främst antimuslimska, skriverier.

Den 30 september 2005 publicerade man en rad karikatyrer av profeten Muhammed med en turban på huvudet innehållande en antänd bomb. Polisundersökningen för att undersöka om teckningen innebar "hets mot folkgrupp" lades snabbt ner. Två av tecknarna mordhotades.

Elva ambassadörer från muslimska länder bad om ett möte med statsminister Anders Fogh Rasmussen. Han vägrade ta emot dem. Det blev en politisk fråga på hög nivå. Elva länders regeringar uppfattar vägran att ta emot ambassadörerna som en direkt förolämpning. De markerar gentemot den danska regeringen genom att kalla hem sina ambassadörer. I flera internationella organ tas frågan upp och organisationen Islamiska kongressen (OIC) fördömer publiceringen.

Vid demonstrationer vållades ett flertal dödsfall , bland annat i Afghanistan, Somalia och Libanon. Först då en bojkott mot den svensk-danska mejerikoncernen Arla inleds träffar den danske statsministern muslimska länders ambassadörer och tar offentligt avstånd från publiceringen av karikatyrerna.

Lars Vilks (f. 1946) var som konstnär självlärd, men hade en fil.dr i konstvetenskap vid Lunds universitet 1987. Han var därefter tillförordnad professor i konstteori vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Han undervisade på Statens Kunstakademi i Oslo från 1988 till 1997 och var sedan professor i konstteori vid konsthögskolan i Bergen fram till 2003.

Han kom tidigt att omfatta en ny postmodern ”institutionell" konstteori, ett konstteoretiskt begrepp som hävdar att konst definieras av etablerade institutioner i "konstvärlden" och inte, som i modernismens konstsyn, av var och en som upplever ett verk:

”Det som gäller i konstvärlden kommer, totalt sett, från en avancerad minoritet med definitionsrätt. Detta är inte särskilt märkligt, samtidskonstens komplexitet, överskridande och diskursformulering lämpar sig inte för den generella konstvärld som innefattar allmänheten.” (Art, Lars Vilks, Bokförlaget Nya Doxa 2011).

Konstnären skall gestalta "koncept", inte sköna bilder eller föremål. Publiken, "allmänheten" ingår inte i "konstvärlden" för Vilks - men hans liv och samhällets reaktioner på hans verk tänktes bli en del av hans "koncept". För att försäkra sig om att detta skulle fungera måste hans olika verk vara vitt iögonfallande eller väcka känslor. I så måtto skulle han under de sista tio-tolv åren av sin karriär genom sitt sista "koncept", där "Rondellhunden " ingår, lyckas långt över hövan.

Sannolikt i fullt medvetande om vreden i den krigshärjade muslimska världen försöker Vilks i juli månad 2007 ställa ut teckningar, där han porträtterar profeten Muhammed som rondellhund. Hunden är för många muslimer lika "oren" som svinet är det för rättrogna judar - och tydligen för Vilks. Teckningarna refuseras med hänsyn till säkerheten (?) på en konstutställning i Värmland och senare även från konstskolan Gerlesborg i Bohuslän . När Vilks samma år tecknade även "Judesuggan" var det enligt honom å andra sidan ”en parodi på en karikatyr, den är så övertydlig. Jag förstår (sic!) att själva bilden i ett annat sammanhang blir dynamit. Men jag är inte är någon antisemit. Då hade jag ju inte skrivit den text som hör till, om hur muslimer får ge sig på judar på det grövsta sätt utan reaktion därför att man inte vill angripa muslimerna" (SvD).

vilks judendomen web

Vilks påstår att Judesuggan egentligen bara är ett (alltför?) subtilt angrepp mot muslimerna, men medger att han inser att Mohammed som hund också är kränkande och splittrande. Detta måste ha varit hans avsikt.

I mitten av augusti 2007 publiceras en av Vilks teckningar i Nerikes Allehanda mot bakgrund av att Vilks blivit nekad att ställa ut sina teckningar. Den artikeln leder till demonstrationer i Örebro och flera internationella officiella protester. Vid en demonstration i Pakistan bränns den svenska flaggan samt en docka föreställande statsminister Fredrik Reinfeldt. Några av journalisterna på Nerikes Allehanda blir hotade och så även Lars Vilks. De får polisskydd.

Flera organisationer, som samlar muslimer i Sverige, bland annat Sveriges muslimska råd, fördömer hoten samt manar till lugn. Den 7 september tar statsministern emot ambassadörer från tjugotvå muslimska länder för att diskutera saken. För att lugna ner situationen ytterligare besöker Reinfeldt Stockholms moské och tackar då organisationerna för att de manat sina medlemmar till lugn för att inte sprida konflikten ytterligare.

Under resten av sin levnad förblev Vilks i stora delar av den muslimska världen en symbol för västvärldens förakt och aggression mot islam. I synnerhet bland de hundratusentals flyktingar från islamska länder, som under decennier drabbats av imperialistiskt övervåld och rasism. Han fick av islamisterna ett pris på sitt huvud och utsattes för mordförsök och mordbrand. Han fick under mer än tio år ständigt, tyvärr sannolikt välmotiverat, polisskydd. (Att historiens tragedier tenderar att upprepa sig, fast i farsform , bekräftas åter när den extremt stryktäcke och högerpopulistiske crewfundjournalisten Joachim Lamotte uppträdde i TV samtalssoffa iklädd skottsäker väst.)

 Vilks tycktes aldrig fråga sig huruvida de applåder han inhöstade främst gällde hans i vår del av världen mycket spridda islamofoba, rasistiska tendens - och inte hans föregivna, eventuellt självupplevda, demokratiska martyrskap. Därför riskerade han alltför villigt att bli ett vapen i imperialisternas angrepp på de muslimska länderna och folken.

Å andra sidan fick Vilks en oumbärlig hjälp med sitt "projekt" av aningslösa islamister i världen genom deras fatwor. De vill ha hämnd för de övergrepp som muslimer ännu drabbas av. Att från en minoritetsställning utöva terror, ens mot obehagliga individer, och ens av religiösa skäl, är dock inte en väg framåt - förutom att det är ett brott. Detta vet även 98 procent av alla muslimer.

Vilks fick sympatier från alla i väst som delade föreställningen om "hotet från islam" - vilket han dock själv inte ansåg sig göra: "Jag ser inte islam som något stort hot mot väst" (SR 7/8 2012). Även om Vilks härvid skulle ha talat sanning hindrade detta inte honom från att turnera hos islamofoba grupper och hjälpa till att spä på hatet mot muslimer - till exempel hos Stop Islamization of Nations (SION: s) som började i Danmark 2007.

Dessutom fick Vilks sympatier från dem som såg honom som en martyr för yttrandefriheten . Detta utnyttjade han - till ett högt pris - och tycktes, likt många intellektuella, omedveten om att det inte är överhetens eller majoritetens åsikter och yttranden som framför allt behöver försvaras. Jan Myrdal försökte någon gång (till exempel Faurisson, Nya Tider), med dålig framgång, inta en liknande roll. Han satsade dock på "fel" fråga , det vill säga mot den rådande hegemonin för USA och mot dess klientstat Israel och vållade däremot inte stor skada som Vilks hann att göra.

Islamhatet kommer säkert ett tag fortgå även sedan Vilks är borta och sedan hans infantilt provokativa rondellhund är bortglömd. Man kan från rasisternas och deras hyenasvans sida emotse en serie nya konspirationsteorier kring Vilks bortgång - och man kan lätt gissa mot vilka dessa blir riktade.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.