Idag känner jag en stor glädje över att Nobelpriset i litteratur har tilldelats en författare publicerad av en av ”de våra”. Henrik Celander har från och till varit medlem i Clarté sedan sent 60-tal.
Likt de flesta andra litteraturförståsigpåare har jag inte läst Abulrazak Gurnah, men jag litar obetingat på Henriks omdöme och smak. Jag ser verkligen fram emot att få ta del av Gurnahs litterära värld och lovar att återkomma i Clarté med en recension. Tills dess nöjer jag mig med att citera Akademiens motivering :”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.
Gurnah är den tredje författaren från den afrikanska kontinenten som inte är vit. Det har gått 33 år sedan Naguib Mahfouz och 35 år sedan Wole Soyinka fick priset. Om valet av Gurnah innebär ett brott mot den inskränkta litteratursyn som varit Akademiens återstår att se. Invalet av bl.a. Jila Mossaed kan tyda på det, men hittills har det inte varit ledamöterna som präglat Akademien utan tvärtom. Att ha personliga privilegier och makt över Litteratursverige brukar som bekant få minst sagt obehagliga konsekvenser.
Kommentarer
Extra roande är att se hur de stora tidningarnas kulturredaktioner nu formligen tävlar om att hylla en författare som de, i de flesta fall, struntat i att ens recensera. Våra svenska kulturredaktioner har ju, när de väljer vilka böcker de ska uppmärksamma, oftast en benägenhet att prioritera de stora förlagens utgivning – på de mindre förlagens bekostnad. Och detta oavsett böckernas kvalitet och ämne! Så grattis Henrik till en välförtjänt framgång!