Nyårsbetraktelser är en konstig genre: varför är just 31 december eller 1 januari lämpligaste datum för att överblicka och förstå omvärlden? Jag gör ett litet försök i alla fall. Vad är det viktigaste som hänt under 2021? Vad pekar på väsentliga tendenser om man lämnar det dagliga skummet av pandemitrestriktioner, opinionssiffror, regeringsombildningar m.m? Jag prövar nåra punkter i all anspråkslöshet, även om tonfallet onekligen blir lite pompöst. Ifrågasätt, komplettera och fördjupa gärna!

- Klimatkrisen har fortsatt sin snabba marsch mot katastrof. Det går att finna några hoppfulla tecken. Medvetenheten om krisen har stärkts i många samhällsskikt – klimatförnekarna har inte vuxit i styrka och inflytande. USA har återinträtt i Parisavtalet, och Glasgowmötet var trots allt inte helt resultatlöst. Klimatrörelsen verkar också bli tydligare med att krav på social rättvisa är en nödvändig del av klimatpolitiken. Men framstegen är för små. De överskuggas av att det blir allt tydligare att nuvarande globala samhällsordning, byggd på kapitalistisk konkurrens mellan stater och kapitalistiskt grundade tillväxtmodeller, blockerar grundläggande politiska insatser. Klimatkatastrofer med därav följande regionala krig och flyktingströmmar väntar.

- En annan långsiktig trend är hur motsättningen skärps mellan USA och Kina om global dominans.  Som Göran Therborn påpekar i senaste Clarté kommer den att prägla kommande årtionden. USA:s reträtt från Afghanistan är en seger för antiimperialistiska krafter; misären och förtrycket i Afghanistan till trots. Framför allt är den ett tecken på USA-imperialismens svaghet. Stormningen av Capitolium visade att i det sönderfallande USA är det fascistiska hotet en realitet, även om det är troligt att den formella demokratin (allmänna val med bevarad valhemlighet, yttrande- och föreningsfrihet m.m.) kommer att stå sig.

- I detta internationella läge är det plågsamt att se Sveriges alltmer ensidiga uppslutning bakom USA. Den tar sig uttryck i det ökade Nato-samarbetet med militärövningar med Natostyrkor på svenskt territorium, fördjupat försvarssamarbete med Frankrike, eventuella insatser i Mali, långtgående underrättelsesamarbete m.m. Ett uttryck är rättsskandalen med behandlingen av Julian Assange, det mest upprörande enskilda fallet där Sverige förbrutit sig mot internationella konventioner. I det här ljuset kan man också förstå hur den i sig mycket berättigade kritiken av bristen på demokratiska fri- och rättigheter i Kina och Ryssland ges stort spelrum i regeringspolitik och medier för att blåsa upp ett krigshot som inte finns. Försvar för demokratiska fri- och rättigheter,  i Sverige och utomlands, kommer att vara en viktig uppgift lång tid framöver. Men det måste föras så att det inte blir en bricka i ett imperialistiskt spel.

- Centralt i arbetet för demokratin, i nationellt och internationellt perspektiv, är försvar för asylrätten och en återgång till en flyktingpolitik mer lik den från tiden före 2015. Det är otäckt att se hur ett tyst samförstånd om EU:s och Sveriges nuvarande flyktingpolitik breder ut sig, med acceptans för tillfälliga uppehållstillstånd, språktest och andra redskap för att skapa ett europeiskt underproletariat. Politiken är inte bara omänsklig, den kommer också att fördjupa och kriser.

- Denna politiska inordning under USA, ofta via EU, går hand i hand med en anpassning till en råare kapitalism. Det tydligaste utslaget under 2021 är revisionen av LAS och den urholkade anställningstryggheten, en reträtt för arbetarrörelsen tillbaka till 1960-talet. Arbetarklassen, med en svag och splittrad fackföreningsrörelse, har pressats tillbaka ytterligare på arbetsplatserna. Det finns väl också en del att peka på för den som vill vara hoppfull. Den fackliga organiseringsgraden ökar långsamt för första gången på årtionden, Amazon verkar åtminstone inte än så länge ha klarat att etablera sina arbetsledningsmetoder i Sverige. Barnmorskornas militanta kamp ser ut att kunna nå viss framgång. Inom byggsektorn har kriminellt eller halvkriminellt utnyttjande av gästarbetare fått en sådan omfattning att också arbetsgivare oroas, och en förbättrad lagstiftning är kanske långsamt på väg.

 - Men dessa ljus brinner verkligen i ett mörker. Sverige har utvecklat sig till ett av de länder i Europa där ojämlikheten växer snabbast. Verkningarna ser vi i bland annat ett sönderslaget skolsystem, tilltagande organiserad brottslighet med mycket dödligt våld och tecken på korruption i offentlig sektor. Det måste till mycket starkare folkrörelser än i dag för att driva fram nödvändiga storsatsningar på en återuppbyggd, klassutjämnande välfärdspolitik - i likhet till exempel med socialdemokratins efterkrigsprogram. Dagens politiska partier förmår det inte; de har för svag massbas.  

- En liten framgång i detta sammanhang är ändå att nyliberalismen trängts tillbaka, åtminstone ideologiskt. Motståndet mot en marknadsstyrd välfärdssektor - kanske särskilt i skolpolitiken - har vuxit sig starkare, också bland många som ser sig som borgerliga. Men motståndet har (ännu) inte givit resultat i grundläggande politiska reformer, och kommer kanske inte heller att göra det om inte rörelsen växer sig starkare.

- Man kan, som sagt, bli bekymrad över hur den svenska rättsstaten urholkas. Det handlar sannerligen inte bara om Julian Assange, se ovan. Nya lagar är på väg om avlyssning och registrering av icke brottsmisstänkta medborgare, om kameraövervakning på alla möjliga ställen m.m.  Det mesta ursäktas med behovet av att bekämpa organiserad brottslighet. Och det behovet finns sannerligen, men det som verkligen skulle ha effekt på sikt, det vill säga de stora välfärdssatsningarna, är det inte lika lätt för ledande politiker att enas om. .

Här tänker jag sluta, och som jag förutspådde blev det ju ganska storvulet: en massa ord om allt och inget. Men kanske ändå något att ta fasta på för en mer kvalificerad diskussion än ovan. Avslutningsvis två mycket olika kommentarer. För det första, lägg märke till att jag inte skrivit ett ord om SD – jag tror det sedvanliga pratet om dem ofta blockerar lite längre perspektiv. För det andra hoppas jag att många punkter visar att en annan samhällsordning måste till. En socialistisk ordning löser inte alla problem. Men för riktigt stora framsteg är den nödvändig.

Gott nytt år!

Olle Josephson

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.