Kuppledaren överste Paul Henri Sandaogo Damiba. Foto © Lamine Traoré (VOA), Public domain, via Wikimedia Commons

Efter Blaise Compaorés – förrädaren som deltog i avsättandet och avrättandet av Thomas Sankara – mångåriga styre, när han 2014 frivilligt avgick efter påtryckningar, tog Marc Christian Kaboré över presidentposten efter landets första fria val i november 2015. I slutet av januari 2022 avsätts Kaboré efter en militärkupp ledd av översten Paul-Henri Sandaogo Damiba. Kuppens motiv uppges vara Kaborés oförmåga att hantera och stävja de våldsamheter och attacker som sedan 2015 har spillt över i synnerhet från grannlandet Mali, varifrån grupper kopplade till ISIS och Al-Qaida har expanderat. Den av Damiba ledda armén, som kallar sig MPSR (Le mouvement patriotique pour la sauvegarde et la restauration), deklarerade den 24 januari sitt övertagande, att Burkina Fasos gränser har stängts, att nattligt utegångsförbud införs m.m.

Kuppen är en av många i Västafrika under 2000-talet, och liksom många andra ledare för dylika kupper är även Damiba USA-skolad. Uppgifter har framkommit att Damiba deltagit flertalet övningar som letts av USA:s Afrikakommando (AFRICOM), som sedan 2007 ansvarar för USAs militära operationer i Afrika (exkl. Egypten). Det är trupper som fått sin militära träning, och koloniala skolning, genom AFRICOM som legat bakom nio av kupperna på den afrikanska kontinenten under den tid organisationen varit verksam. Organisationens självutnämnda mål är att stärka försvaret, motverka kriser och transnationella hot för att säkra amerikanska nationella intressen och verka för stabilitet, säkerhet och välstånd i regionen. Men dess första biträdande befälhavare Robert Moeller förkunnade mer trubbigt under en konferens 2008 att AFRICOM handlar om att säkra det fria flödet av naturresurser från Afrika till den globala marknaden, samtidigt som han adresserar terrorism, störningar i oljeutvinningen och Kina som de största hindren för USA:s intressen.

AFRICOM som strategisk utpost faller inom ramen för vad som kallats ”flytande krigsföring”, där kängor på marken ersätts med en kombination av drönarattacker, specialstyrkor, avancerade system för spionage och informationsinsamling, säkerhetsföretag och M2M-övningar (militär-till-militär). Denna strategi gör det svårare att spåra ansvar och underliggande maktrelationer. Därför undflyr det stora delar av världen men också den inhemska befolkningen att det i delar av Afrika pågår en imperialistisk krigsföring i högsta grad orkestrerad av USA, eftersom det synliga våldet utförs till största delen av inhemska styrkor, medan det amerikanska kommandot agerar bakom kulisserna. En förädlad form således av den av Kwame Nkrumah skisserade neokoloniala militära strategin att utan egen militär territoriell intervention ändå knyta ett militärt och säkerhetsmässigt inflytande till sig genom exempelvis politik, finansiering eller ”bistånd”.

Det är inte konstigt att stora delar av Burkina Fasos befolkning välkomnade och firade militärens övertagande den 24 januari. Man är trött på den instabilitet och det våld som härjar i landet sedan flera år. Men utan en socialistisk kraft, utan en Sankara, kommer man förbli fast i en rävsax mellan å ena sidan en utsugande imperialistisk makt och den klass av upproriska militärer som bildats av den,  å andra sidan fundamentalistiskt reaktionära grupper.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.