Ryssland har invaderat Ukraina i strid med internationell rätt. Den ryska invasionen och Putinregimen måste fördömas och de ryska trupperna dra sig tillbaka. Respekten för internationell rätt och staters oberoende måste återupprättas.
Det finns stor risk att konflikten trappas till ett fullskaligt krig, där kärnvapen kan användas. Clartés uppfattning är att den viktigaste uppgiften just nu är att bygga en fredsrörelse mot detta krigshot och att Sverige bör stå utanför alla militärallianser för att kunna bidra till att konflikten löses på diplomatisk väg.
Kommentarer
Jag ser att Pierre Gilly hävdar att denna ståndpunkt får honom att misstänka att vi inte skulle vara beredda att försvara den svenska gränsen när det behövs. Jag för min del är rätt tveksam till om långskjutande USA-artilleri på Gotland - som skulle kunna nå ända ut till Nordstream-ledningarna verkligen är ett försvar av Sveriges gränser. Eller om man bör uppfatta de svenska kapitalisterna och den svenska borgarstaten som fiender till fred och frihet. Enbart intresserade av de högre energi-priser och det ökade utrymme till och med för ny svensk kärnkraft som skapas både av kriget mot Ukraina och sanktioner och hot ägnat att hindra leveranser av den ryska gasen. Det sprids faktiskt sådana idéer. https://www.svd.se/karnkraft-starker-var-sakerhet-pa-lang-sikt
Att skicka vapen gör oss till ett potentiellt mål för den regionala stormakten (Finland som följde Sverige i denna förkastliga politik hänvisade just till det svenska beslutet). Svaret från Ryssland har ju redan kommit, kränkningen av svenskt luftrum.
Folket vill inte skicka vapen. Det visar opinionsundersökningarna. Och Vänsterpartiets väljare är negativa till beslutet i än högre utsträckning (över fyra femtedelar). Eliten resonerar däremot som Gilly, vilken i ett tidigare inlägg menar att förutsättningen för svensk alliansfrihet är att Sverige skaffar sig kärnvapen. Det går inte att tolka annorlunda än att Gilly menar att vi nu bör gå med i Nato, vilket kommer göra oss till ett framtida bondeoffer i USA:s alltmer aggressiva och desperata strävan att behålla sin hegemoni.
Gilly drar försvarsviljan hos oss som inte vill skicka vapen till Ukraina i tvivelsmål och påskiner att vi skulle vara Putins nyttiga idioter. Det är lågt och insinuant och följer knappast de krav på saklighet som denna blogg fordrar.
Peter Fällmar Adersson citerar i Sydsvenskan Ukrainas representant i FN:s klimatpanel, IPCC, Svitlana Krakovska:
“De av människan framkallade klimatförändringarna och kriget i Ukraina har samma rötter – fossila bränslen – och vårt beroende av dem”.
https://www.hd.se/2022-02-28/putin-fick-oss-att-fatta--den-som-lever-fossilt-ar-icke-fri
Branko Marcetic på The Jacobin skriver att
“Västvärldens förmåga att bemöta Putin har från början hämmats av Europas beroende av fossila bränslen” och ett möjligt politiskt alternativ som saknar de risker som är förknippade med militär eskalering är:
“att aggressivt påskynda den gröna energiomställningen”
https://jacobinmag.com/2022/02/russian-war-ukraine-nuclear-nato-putin-fossil-fuels
Dagens ETC skriver idag att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är inne på samma linje:
“ Just nu löper Vänsterpartiet gatlopp för sitt – första – besked att man inte vill sända pansarskott till Ukraina. Men alla andra partier som var oförstående när Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyfte att man genast borde stoppa all import av fossila bränslen från Ryssland, de kanske också borde få några kritiska frågor. Och när om inte nu?”
Att stoppa inte bara import av fossila bränslen utan även uran och att aggressivt påskynda den gröna energiomställningen är ett viktigt slag mot Ryssland.
Strax innan andra världskriget hävdade Jean Giono att han föredrog slaveri framför krig. Tittar man på vem som sedan stödde Vichy och samarbetet med den den tyska ockupationsmakten hittar man väldigt många pacifister. Sartre förklarade fenomenet med att pacifisterna helt enkelt trodde att den tyska armén skulle kunna garantera den fred de själva misslyckats med att bevara med hjälp av propaganda eller undervisning. De bytte medel för att uppnå sitt mål. “Så föddes” skriver Sartre, “en av tidens underligste paradoxer: alliansen mellan de mest hårdföra pacifisterna och soldaterna från ett krigarsamhälle.”
”Alla stater och alla regeringar är inte likvärdiga och förtjänar inte samma respekt.”
Rubriken för artikeln är Rysslands invasion av Ukraina ”Den fria världen måste våga sätta hårt mot hårt”
Samtidigt beklagar professorn att ”… demokratier hämmas ofta inte bara av en teknisk oförmåga, utan också av en ambition att förhålla sig lojal mot de folkrättskonventioner man har skrivit på, att ”följa spelets regler” även när motparten inte gör det. I mötet med skurkstater innebär detta att man måste slåss med ena handen bakbunden, att man återkommande måste utstå förödmjukelser och ultimatum, och att man måste finna sig i att aggression ger utdelning.”
Detta var synnerligen påtagligt när det gällde angreppskriget mot Irak, där de som eventuellt skulle vilja hävda internationell rätt även gentemot USA:s och Englands härskare utan tvekan återkommande måste utstå förödmjukelser och ultimatum, och måste finna sig i att aggression ger utdelning. Samt att sådana otvetydiga brott mot mänskligheten inte ens kan åtalas. ”Alla stater och alla regeringar är inte likvärdiga och förtjänar inte samma respekt.”