Egentligen hade jag ju inte behövt svara Benny Andersson. Var och en som läst min text kan ju se att Benny Anderssons referat av vad jag skrivit är djupt missvisande. Men när nu Benny Andersson öppnar en ny tråd för sina angrepp och när Clartébloggens redaktion släpper igenom detta, som så uppenbart bryter mot bloggens grundläggande regler, blir jag ju tvungen.
Vi skulle verkligen behöva en diskussion om Rysslands krig mot Ukraina men en sådan diskussion tycks vara tabu i Clarté, åtminstone i papperstidningen. Tag Benny Anderssons text om Ukraina i förra numret och lägg den bredvid Mikael Nybergs text i senaste utgåvan. De går inte ihop. De är icke-kompatibla. Här borde finnas en grund för ett meningsutbyte som skulle kunna föra framåt men det kommer inte till stånd eftersom de båda herrarna väljer att uppträda som vore de professorer på Historiska institutionen i Lund. Där tycker den ena professorn si och den andra professorn så. Men de bemöter aldrig varandra.
Och när det gäller min egen artikel stänger Benny Andersson för all form av seriös debatt. Jag måste ägna mig åt värja mig. Jag gör det nedan genom att återge de mest flagranta citaten ur Benny Anderssons text för att i tur och ordning kommentera dem.
BA: “Henrik Skrak (HS) invänder: skulden bör läggas på USA, Ryssland agerade defensivt och försökte bara förhindra ett ukrainskt medlemskap i NATO.” Kommentar: Har jag inte skrivit. Däremot har jag skrivit att USA:s roll varit destruktiv och drivande och att Benny Anderssons skrivning att det är ”sant att USA strävar att göra kriget till ett instrument för sina intressen” framställer USA som alltför passivt.
BA: “De uttalanden jag anförde (från Putin, RIA Novosti, Dimitrij Medvedev och Sergej Karaganov) avfärdas med det enda argumentet att de antyds vara ´ryckta ur sitt sammanhang`” Kommentar: Jag har inte avfärdat några uttalanden. Jag konstaterar att Andersson påstår att “Putin /.../ vid ett flertal tillfällen uttryckt åsikten att Ukraina saknar existensberättigande och egentligen utgör en del av Ryssland." Jag har skrivit att Mearsheimer avfärdar detta som en myt. Benny Andersson kunde ju genom ett adekvat Putin-citat visa att Mearsheimer har fel.
BA: “Skrak upplyser oss emellertid inte om vilka dessa sammanhang är och på vilket vis citaten skulle vanställa dem.” Kommentar: Alldeles riktigt. I min ursprungliga text som fick kortas återger jag däremot ett av de flitigast använda Putin-citaten (bland annat i svensk television) som Mearsheimer menar har misstolkats: “Ukraina är helt och hållet en skapelse av det bolsjevikiskt-kommunistiska Ryssland.” Putins uttalande är naturligtvis nonsens men det är knappast ett uttryck för att Ukraina skulle sakna existensberättigande. I en senare del av intervjun – som inte citerats lika flitigt – erkände Putin Ukrainas suveränitet: “Naturligtvis kan vi inte ändra på historien”. Men Andersson har kanske ett mer konkret uttalande av Putin som gör Anderssons referat mera rimligt och sanningsenligt.
BA: Jag “frikänner Ryssland från ansvar och lägger skulden för kriget på USA” Kommentar: Detta är en direkt förolämpning. Snudd på förtal. En sådan anklagelse hade inte varit förvånande om den kommit i Sydsvenskan eller DN. Men i Clarté!
BA: “Det är oklart om Mearsheimer anser att detta rättfärdigar Rysslands anfall på sin grannstat, men hos Skrak och andra som använder Mearsheimer för att frikänna Ryssland från ansvar råder ingen sådan oklarhet” Kommentar: Se föregående kommentar.
BA: “Resonemanget påminner om domarens, som frikänner misshandlaren därför att den sönderslagna hustrun upprepade gånger ´provocerat´ honom.” Kommentar: Med denna analogi slår Benny Andersson ett bottenrekord och blir riktigt osmaklig. 75 000 kvinnor utsätts för våld varje år här i landet i nära relationer. 15 av dem överlever inte. Att så lättvindigt använda sig av denna liknelse är också att förminska det enorma samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor innebär. Helt oacceptabelt.
BA: “Men han har inget att säga om USA:s Kissingerstyrda framfart i Latinamerika under 1970-talet (kupperna i Chile, Argentina och Brasilien)” Kommentar: Jo, det har jag och jag säger det (visserligen på en hög abstraktionsnivå): “En realistiskt präglad amerikans utrikespolitik skulle förvisso inte vara god” samt “Omläggningen av utrikespolitiken i realistisk riktning betydde inte att USA blev passivt men att medlen för att hävda de ekonomiska och strategiska intressena blev annorlunda och målsättningarna mindre omfattande.” I en tidigare variant av min artikel som ju fick kortas i omgångar inför en tänkt publicering i papperstidningen hänvisar jag i sammanhanget till John Perkins Confessions of an Economic Hit Man (2004) och Vincent Bevins The Jakarta Method (2020), böcker som bland annat just dokumenterar ”USA:s Kissingerstyrda framfart i Latinamerika”.
BA: “Med samma slags argument som Henrik Skrak använder för att rättfärdiga Rysslands överfall på Ukraina /.../” Kommentar: Hur kan bloggens redaktion släppa igenom detta? Redaktionen hävdar att inlägg måste vara sakliga och icke-kränkande.
Kommentarer
Skrak tycks inte förstå att Mearsheimers realistiska argument om stormakters ”rätt” till säkerhets-zoner i sitt närområde också kan tillämpas för att förklara USAs kontrarevolutionära aktiviteter i Latin- och Centralamerika.
Henrik Skrak påstår också att jag vanställt talet där Putin hävdar att Lenins erkännande av Ukrainas rätt till nationellt avskiljande var ett historiskt misstag. I slutet av talet verkar Putin nämligen ändå acceptera Ukrainas självständighet. Men Skrak missar att Putin samtidigt förnekar att ukrainarna utgör ett eget folk: "Släktskapen mellan oss har överförts från generation till generation. Den finns förankrad i våra hjärtan och minnena hos dem som lever i dagens Ryssland och Ukraina, i de blodsband som förenar miljontals familjer. Tillsammans har vi alltid varit, och kommer alltid att vara, mångdubbelt starkare och framgångsrika. För vi är ett folk.”
Skrak fortsätter också, begripligt nog, att tiga om de uttalanden från andra ledande talesmän för den ryska regeringen jag anförde, där de klart deklarerar att målet för Rysslands anfall är att återförena Ukraina med Ryssland (Dimitrij Medvedev, RIA Novosti, Sergej Karaganov). Rysslands sätt att föra kriget pekar entydigt åt samma håll. De misslyckade försöken att annektera östra Ukraina vittnar knappast om defensiva avsikter och begränsade krismål. Mearsheimers påstående att Ryssland ändrat sina mål under krigets gång stinker efterhandskonstruktion lång väg.
Ukrainska sociologer har börjat intervjua de människor som tvingats leva under rysk ockupation. De förhörsfrågor som avgjorde om man skulle ”avnazifieras”, dvs utsättas för tortyr, eller inte handlade inte om NATO. De handlade om synen på en separat ukrainsk nation. Finns det ett ukrainskt språk? Finns det en ukrainsk nation? Ett ukrainskt folk?
Slutligen påstår Skrak att Mikaels Nybergs artikel i senaste Clarté och min från numret innan ”drar åt olika håll” och att vi borde diskutera detta offentligt. Jag har svårt att se en sådan oenighet. Så här skrev jag på den interna gamla redaktionslistan sedan jag läst Nybergs utkast: ”Bra artikel… I en artikel som handlar om NATO är det rimligt att tyngdpunkten läggs på USAs agerande”.