Fackföreningar, folkrörelser och institutioner i Iran publicerade den 14 februari manifestet Kvinna, liv frihet. Det kräver att politiska fångar friges, åsikts-, yttrande- och tankefrihet, avskaffande av dödsstraff lika rättigheter för män och kvinnor, religionsfrihet, arbetstrygghet, löner som går att leva på och upplösning av de institutioner som utövar förtrycket.
Clarté återger här några korta utdrag ur manifestet i översättning samt hela manifestet på engelska. Efter listan på undertecknare finns en kort presentation av fyra av de första undertecknarorganisationerna.
Kvinna, liv, frihet
På 44-årsdagen av 1979 års revolution befinner sig Irans landets ekonomiska, politiska och sociala grundvalar indragna i en virvel av kris och upplösning. Det går inte att se någon tydlig och realiserbar lösning för hur man ska göra slut på krisen inom ramen för det befintliga politiska systemet. Därför har Irans förtryckta folk, däribland kvinnor och ungdomar som söker frihet och jämlikhet, förvandlat gatorna över hela landet till centrum för en historisk och avgörande kamp för att få slut på de omänskliga förhållandena. Trots regimens blodiga förtryck har de inte ett ögonblick hållit sig stilla sedan fem månader tillbaka, den 16 september 2022.
[…]
Denna rörelse syftar till att för alltid göra slut på maktutövning uppifrån, och att vara början på en modern, human, social revolution som befriar människor från alla former av förtryck, diskriminering, exploatering, tyranni och diktatur.
Vi, fackföreningar, civila organisationer och institutioner som har undertecknat detta upprop, eftersträvar de social rörelsernas enhet och sammanlänkning och att stärka kampen mot den nuvarande omänskliga och destruktiva situationen, och ser de följande minimikraven som en första prioritet och som ett resultat av det iranska folkets massiva protester. Vi ser dem också som grunden för att bygga ett nytt, modernt och humant samhälle i landet. Vi uppmanar alla som värdesätter frihet, jämlikhet och emancipation att resa dessa minimikrav i fabriker, universitet, skolor, stadsdelar, på gatorna såväl som på den globala scenen. Tillsammans kan vi uppnå det höga målet frihet.
1. Den omedelbara och ovillkorliga frigivningen av alla politiska fångar […]
2. Obegränsad yttrande-, tryck, - åsikts-, mötes- och föreningsfrihet […]
3. Det omedelbara avskaffandet av dödsstraff, liksom alla typer av psykisk eller fysisk tortyr […]
4. Omedelbart införande av lika rättigheter för män och kvinnor på alla politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och familje-nivåer […]
5. Religionen ska vara en privat fråga för den enskilda […]
6. Garantier för en trygg arbetsmarknad och omedelbara lönehöjningar för arbetare, lärare, tjänstemän och pensionärer […]
7. Lagar och tänkesätt som grundar sig p natiomnell och religiös diskriminering och förtryck måste upphävas […]
8. Repressiva institutioner avvecklas, regeringsmakten begränsas, ett direkt och bestående deltagande av folket i landets styre genom lokala och nationella rådsförsamlingar. […]
9. Konfiskering av all egendom från privatpersoner, juridiska personer, regeringen, regeringen närstående eller privata institutioner som skaffat sin egendom och förmögenhet från det iranska folket genom plundring eller regeringskontrakt […]9
10. Slut på miljöförstöringen och införandet av en grundläggande politik för att återställa den ekologiska infrastruktur som förstörts under de senaste hundra åren […]
11. Förbud mot barnarbete och garantier för att alla barn får tillgång till utbildning och ett liv fritt från ekonomiskt och socialt armod […]
12. Normalisering av förbindelserna med utlandet på högsta nivå med alla stater, grundat på rättvisa relationer och ömsesidig respekt, med fördömandet av kärnvapen och strävan efter fred i världen.
…
Undertecknare
- Coordinating Council of Trade Union Organizations of Iranian Teachers
- Independent Iranian Workers Union
- Union of Student Organizations of United Students
- Center for human rights defenders
- Syndicate of Workers of Haft Tappeh Cane Sugar Company
- Council for Organizing Protests of Contract Oil Workers
- House of Iranian Teachers (Khafa)
- The call of Iranian women
- The independent voice of Ahvaz National Steel Group workers
- Labor rights defenders center
- Kermanshah Electrical and Metal Workers Union
- Coordinating committee to help build labor organizations
- Pensioners Union
- Council of Pensioners of Iran
- Organization of progressive students
- Council of Freethinking Students of Iran
- Painters Syndicate of Alborz Province
- Committee to follow up the establishment of labor organizations in Iran
- Council of Pensioners of Social Security Organization (BASTA)
Om några av undertecknarna
- Coordinating Council of Trade Union Organizations of Iranian Teachers är en samarbetsorganisation för Irans lärarfackföreningar aktiv sedan mer än två decennier och över hela Iran. Dess historia har präglats av kamp för rätten till organisering och har periodvis kunnat utöva aktiviteter med regimens goda minna.
- Independent Iranian Workers Union. Den fria fackföreningen för iranska arbetare är en iransk arbetsorganisation vars medlemmar är fast eller tillfälligt anställda (eller arbetslösa) inom alla produktions-, tjänste- och industrisektorer. Organisationen bildades 2006. Några centrala krav som den driver är ”att ena och integrera arbetarna från olika produktionsområden i deras pågående kamp för att uppnå sina krav i en rikstäckande dimension”, etablera en minimilön och anställningstrygghet.
- Center for human rights defenders grundades 2008 och är ett juridiskt centrum som verkar utifrån tre uppgifter: försvar av politiska fångar, bevaka kränkningar av mänskliga rättigheter, stödja fängslade politiska aktivisters familjer. En av grundarna är Shirin Ebadi som fått Nobels fredspris.
- Haftpeh Sugarcane Cultivation Workers Union har genomfört många framgångsrika strejker sedan bildandet år 1974 och är aktiv även idag. Organisationen och dess medlemmar har trakasserats under alla år med fängelsestraff. Senast under 2019 släpptes en del ledare ut ur fängelset där de hamnat för deltagande i demonstrationer 2017.
Uppropet i fullständig version, på engelska
The Manifesto for minimum demands of independent trade union and civil organizations of Iran
February 14, 2023
Greetings, noble and free people of Iran!
On the 44th anniversary of the 1979 Revolution, the economic, political, and social foundations of the country have plunged into a vortex of crisis and disintegration. No clear and attainable vision can be imagined to end it within the framework of the existing political system. It is for this reason that the oppressed people of Iran, including women and young people who seek freedom and equality, have turned the streets all over the country into the center of a historic and decisive struggle to end the inhumane conditions and despite regime's bloody suppression, they have not rested for a moment since five months ago (16 September 2022).
Today, these massive protests, the flag of which has been raised by women, students, teachers, workers, those seeking justice, artists, queers, writers, and all oppressed people of Iran in every part of the country from Kurdistan to Sistan and Baluchistan and has received unprecedented international support, is a protest against misogyny, gender discrimination, endless economic insecurity, labor slavery, poverty, misery, class oppression, as well as national and religious oppression. It is a revolution against any form of religious or non-religious tyranny that has been imposed on the Iranian people throughout the last century.
These massive protests happen in the context of large and modern social movements and the emergence of an invincible generation that is determined to put an end to a century-long history of backwardness and fight for a modern, prosperous and free society in Iran.
After the two great revolutions in Iran’s contemporary history, the leading social movements – including the labor, teachers’, and retirees’ movements, the women’s, students’, and youth’s equality seeking movements, as well as the movement against death penalty – have now gained a historical and decisive influence in shaping the political, economic, and social structures of the country from a grassroots level and in mass dimensions.
Thus, this movement aims to permanently end the formation of any power from above and to be the beginning of a modern, humane social revolution that frees people from all forms of oppression, discrimination, exploitation, tyranny, and dictatorship.
We, the unions, civil organizations, and institutions that have signed this charter, while focusing on the unity and interconnectedness of social movements as well as on struggling against the current inhumane and destructive situation, see the following minimum demands as the first orders and as a result of Iranian people's massive protests and also as the foundation for building a new, modern, and humane society in the country. We call upon all those who value freedom, equality, and emancipation to raise these minimum demands in factories, universities, schools, neighborhoods, in the streets as well as in the global scene. Together, we can achieve the lofty goal of freedom.
1. The immediate and unconditional release of all political prisoners, an end to the criminalization of political, union, and civil activities, and the public trial of those responsible for suppressing mass protests.
2. Unrestricted freedom of opinion, expression and thought, press, political parties, local and national union and mass organizations, gatherings, strikes, rallies, social networks and audio and video media.
3. The immediate abolishment of all types of death penalty, execution, and retribution, as well as the prohibition of any type of mental and physical torture.
4. Immediate declaration of equal rights of men and women on all political, economic, social, cultural and family levels; unconditional abolition of discriminatory laws and forms against sexual and gender identities and tendencies, recognition of the rainbow society of "LGBTQIA+", decriminalization of all gender belongings and tendencies and unconditional adherence to women's rights over their bodies and destiny and preventing patriarchal control.
5. Religion be recognized as a private matter of individuals and should not be involved in the political, economic, social, and cultural decrees and laws of the country.
6. The guarantee of work safety, job security, and an immediate increase in the salaries of workers, teachers, employees, and all working and retired individuals, which should be determined with the presence, involvement, and agreement of elected representatives from their independent and national organizations.
7. The laws and attitudes based on national and religious discrimination and oppression must be abolished. The government should create proper support infrastructures and ensure fair and equal distribution of its facilities and resources to promote culture and art in all regions of the country. Furthermore, it should provide necessary and equal facilities for learning and teaching all common languages spoken in the society.
8. Dismantling the organs of repression, limiting the powers of the government, direct and permanent involvement of the people in the administration of the country's affairs through local and national councils. The dismissal of any government and non-government official by the voters at any time should be among the fundamental rights of the voters.
9. Confiscation of the property of all individuals, legal entities, government, semi-government and private institutions that have obtained the property and social wealth of the Iranian people through direct looting or government contracts. The wealth obtained from these confiscations should be immediately used for modernizing and reconstructing education, pension funds, environment, and meeting the needs of those regions and segments of the Iranian people who were deprived of equal opportunities and facilities during the two regimes of the Islamic Republic and the monarchy.
10. Ending environmental destruction, implementing fundamental policies to restore the environmental infrastructure that has been destroyed over the past hundred years, and preventing the privatization of public resources (such as pastures, beaches, forests, and foothills), which denies the people their rights to access and use them.
11. Prohibit child labor and ensure that all children have access to education and a life free from economic or social hardship, regardless of their family’s status. Establish public welfare programs that provide unemployment insurance and strong social security for all working-age people, as well as free education and healthcare for everyone.
12. Normalization of foreign relations at the highest levels with all countries of the world on the basis of fair relations and mutual respect, banning the acquisition of nuclear weapons and striving for world peace.
From our point of view, the above minimum demands can be realized immediately, considering the existence of potential and real natural wealth in the country and the existence of an informed and capable people and a generation of young people who have a lot of motivation to enjoy a happy, free and prosperous life.
The demands outlined in this manifesto include the general axes of the demands of the signatories, and obviously we will deal with them in more detail in the continuation of our struggle and solidarity.
