Den 15 april 2023 utbryter strider i Sudans huvudstad Khartoum som sedan sprider sig till andra delar av landet. Den civila befolkningen står plötsligt i skottgluggen mellan två generaler och deras respektive styrkor. Clartés redaktionsmedlem Fredrik Lindblå ringde den 19 april upp Fathi Fadul, talesperson för Sudans Kommunistiska Parti, som vid samtalet befinner sig i Khartoum där intensiva strider fortfarande pågår.
Kan du ge en bakgrund och lägesbeskrivning kring vad som sker i Sudan just nu?
Det vi ser nu är en katastrofal militär konflikt som utspelar sig mellan de två generalerna Mohammed Hamdan Dagalo för Rapid Support Forces (RSF) och Abdel Fattah al-Burhan, som representerar den militära ledningen.
Det viktigaste att veta i allt detta är att denna typ av katastrofalt krig inte är till något gagn för landet eller folket och folket har inget att vinna, vem som än går segrande ur striden.
Jag vill betona att den bakomliggande orsaken till den militära konflikten grundar sig på de två generalernas kamp om vem som ska ha inflytande över landet och dess resurser. Det har inget att göra med vad de påstår är en omsorg för landets demokratiska omvandling. De båda undertecknade en formell politisk överenskommelse den 5 december om att inleda en politisk process med slutmålet att dels inrätta en civil regering, och å andra sidan ett försvars- och säkerhetsråd. Regeringen skulle vara civil och rådet skulle utgöras av militären, RSF och polisen, men ledas av premiärministern.
De inrättade också fem kommissioner som skulle hantera fem olika områden relaterade till övergången. Den första hanterar den rådande situationen, den andra om problemen i öst, den tredje är relaterad till Juba-fredsavtalet, den fjärde om övergångsrättvisa och den femte och sista handlar om militären och säkerheten. Det viktigaste här är att de kom överens om punkterna om Juba-fredsavtalet och om övergångsrättvisa, och denna överenskommelse innefattade ett frikännande av några av generalerna från de brott som de begick under perioden mellan april 2019, då Omar al-Bashir störtades, fram till nu.
Beträffande frågorna om försvaret så finns det meningsskiljaktigheter kring hur lång perioden ska vara för sammanslagningen mellan RSF och militären. Militärens generaler har föreslagit två år medan RSF har föreslagit tio år för detta att slutföras. En kompromiss om fem år föreslogs av den civila representanten. Den andra frågan är relaterad till den kommitté som skulle överblicka denna integrering.
Men konflikten är inte relaterad till frågan om RSF:s integrering i armén, utan detta används som en ursäkt från båda sidor för att inte införliva det fredsavtal eller den politiska lösning som de kommit överens om. Vad som egentligen står på spel är vem som kontrollerar Sudans regim och i sista hand dess resurser. Det är häri intressekonflikten består. En annan sak är att båda sidor har sina respektive politiska stöd. RSF har stöd från FFC (Forces of Freedom and Change) så har den andra sidan stöd från rester av den före detta regimen som kallar sig för det "demokratiska blocket" och som på senare tid backas av egyptiska underrättelsetjänsten i Kairo. På det internationella planet står Wagnergruppen, dvs. i praktiken Putinregimen, och Förenade Arabemiraten bakom RSF. Al-Burhans grupp har stöd från USA, i förlängningen EU, samt Egypten.
Det är väldigt tydligt för oss i Sudans kommunistiska parti att huvudmålet är att få ett slut på kriget och samtidigt föra fram kravet att de som är ansvariga för kriget dras inför domstol.
För det andra tror vi fortfarande att de demokratiska patriotiska krafterna - särskilt motståndskommittéerna, fackföreningarna med dess strejkkommittéer och de politiska krafterna varav vilka det sudanesiska kommunistpartiet är en del - behöver fortsätta sitt arbete med att utforma en front baserad på planen att forma en civil demokratisk makt.
Vi efterlyser också internationellt stöd och solidaritet för det sudanesiska folket, särskilt från folkliga demokratiska krafter, för att de ska kunna ta sig förbi den rådande krisen, för att fördöma det pågående kriget mellan generalerna, och särskilt viktigt i detta avseende för att försöka sätta bojor på folkets mördare.
Särskilt i huvudstaden Khartoum lever nu ungefär 90 procent av det sudanesiska folket under svåra förhållanden, utan elektricitet och vatten. Sjuka, gamla människor och barn lider. Människor som skadats i striderna har svårt att ta sig till sjukhus för att få vård. Röda halvmånen och läkarnas fackförbund har rapporterat om 200 civila som dödats i huvudstaden. När man räknar in delar av Darfur och Merowe där strider också pågår så kan siffrorna bli mycket högre. Över 3000 har skadats, varav många mycket allvarligt. Brist på medicin är ett av de största problemen som råder på samtliga sjukhus i de drabbade områdena och sjukvården vädjar till det Världshälsoorganisationen och FN:s specialkommittéer efter hjälp med detta.
Detta är i allmänhet situationen såsom den ser ut i nuläget.
Vart utspelar sig de huvudsakliga striderna?
Huvudstriden utgår just nu från Khartoum. Utöver det pågår det strider i fem-sex andra städer. Men här i Khartoum pågår den huvudsakliga striden, och trots att de ibland talar om vapenvilor på sex, åtta och 24 timmar så hålls aldrig dessa, utan man kan hela tiden höra ljuden av skottsalvor eller explosioner här och där, och raserade byggnader ses över hela staden.
Jag frågar om Fathi ser någon koppling mellan generalernas krig och det faktum att den civila regeringen skulle inrättas detta år. Frågan avbryts av ljudet av explosioner och en stunds tystnad innan han ber mig upprepa frågan.
Nej nej, båda sidor har skrivit på det dokument som förkunnar etablerandet av en civil regering, men vad jag vill påpeka är detta: Bortsett allt prat om det politiska ramverket osv. så har de undertecknat det här dokumentet av taktiska och andra skäl. Den stora motsättningen kvarstår, och den är relaterad till vem som kontrollerar staten. Vi har två stridande intressen: USA och Biden-administrationen, vissa inflytelserika delar av EU och särskilt Egypten är väldigt intresserade av en fullkomlig likvidering av RSF. Putinregimen och Förenade Arabemiraten stöttar den andra sidan. Det som står på spel är detta lands naturresurser och landets geopolitiska position. Titta exempelvis på Röda havet och Förenade Arabemiratens och Rysslands försök att etablera hamnar längs den sudanesiska kusten. Detta kontras från USA och EU.
Vi har också den stora etiopiska renässansdammen, där Ryssland och Wagner står på Etiopiens sida med RSF agerande som dess stöttepelare i Sudan, medan Egypten med stöd av al-Burhans styrkor opponerar sig mot byggandet av dammen i Etiopien. Egypten etablerade en militär flygbas i Marowe i norra Sudan och en väldigt nära de östra delarna som gränsar mot Etiopien. Så om man tittar på det så ser man att det finns en internationell och regional intressekonflikt kring Sudans, Etiopiens och generellt Afrikas tillgångar. Man ser också hur Ryssland genom Wagner försöker ersätta Frankrike i Västafrika. Intill Sudan har du även Centralafrikanska republiken där Wagner är väldigt aktiva och där RSF fungerar som deras stödstyrkor.
Så vi har att göra med en sammansättning av olika frågor som alla ligger i samma korg, och just nu är det Sudan som utgör den huvudsakliga arenan för konfrontationen mellan de olika grupperna.
Jag frågar vilka resurser som konflikten huvudsakligen kretsar kring.
Primärt Sudans geopolitiska läge som angränsande en uppsättning strategiskt viktiga länder och Röda havet. Detta utmärker Sudan geografiskt. Sudan är också rikt på bördig jord, och har stora tillgångar guld, uran och koppar, och särskilt guldet ligger mycket till grund för striden mellan RSF och armén.
Hur ställer sig Sudans kommunistparti till allt som händer just nu?
Vi har gett två uttalanden hittills där vi för det första kräver eldupphör så att befolkningen kan röra sig, att samhällelig service kan återupptas, att tillgången på elektricitet och vatten kan återställas och att säkra vägar kan öppnas, övervakade av läkarnas fackförbund, för skadade att kunna få tillgång till vård. Detta är den humanitära sidan av vad vi kräver.
Politiskt kräver vi mer rum för krafterna för radikal förändring som vill ha ett omedelbart stopp på kriget och som vill presentera alternativet för ett civilt demokratiskt styre i landet. Detta grundar sig på ett samarbete och enat agerande mellan Sudans kommunistparti, motståndsrörelsen och landets fackliga rörelse.
Hur ser kommunistpartiets inflytande i landet ut?
Jag kan inte påstå att vi har ett avgörande inflytande. Vi har inflytande men låt oss uttrycka det på ett bättre sätt: De demokratiska krafterna och särskilt det sudanesiska kommunistpartiet och dess medlemmar arbetar tillsammans med motståndsrörelsen. Dessa krafter jag syftar på är de som frontat kampen mot det Muslimska brödraskapet sedan 1989 fram till nu, och det är dessa som de senaste fyra åren har dragit i trådarna för att organisera motståndet mot militärväldet i landet. Det är därför vi kan säga att denna allians varit av avgörande betydelse, men vi kan inte säga att det varit ett verk av en enda enhetlig organisation.
Det motståndskommittéer som funnits under den folkliga revolutionen i Sudan, som tvingade Omar al Bashir från makten 2019, är de aktiva i dagens läge?
Den 25 oktober 2021 försökte militären att vinna hela regeringens stöd genom att utföra en kupp. De kunde inte gå längre än så och det var tack vare proteströrelsens kamp, som leds av motståndsrörelsen, det kommunistiska partiet och landets stora fackföreningar. De kunde inte bilda en regering och det är därför de retirerade tillbaka till att försöka finna en politisk lösning i form av ramavtalet, vilket i sin tur också förkastas av kommunistpartiet och de stora politiska krafterna, i synnerhet motståndskommittéerna. Det här är vårt huvudspår just nu och känslan är att det kan ta lite tid men att det kommer lösas till folkets fördel.
Vad tror du kommer bli utfallet av denna konflikt inom militären?
Vem som än vinner är en förlorare. Jag menar att båda sidor är helt och hållet vanryktade i det sudanesiska folkets ögon. Inga, absolut inga förutom några korrupta politikers fickor stödjer den ena eller den andra sidan. Ingen som har pratat på radio eller i TV har visat sitt stöd för den ena eller den andra sidan, utan alla kräver ett slut på striderna. Jag betvivlar starkt att någon kommer få överhand i denna situation utan vad som än blir resultatet så kommer det mötas av en mur av folkets motstånd.
Ser du några särskilda risker i det rådande läget?
Risken är att den militära konfrontationen fortsätter med fler förlorade liv, mer ekonomiska förluster Tänk dig, vi går in på krigets femte dag och folk gör sitt bästa för att försöka överleva i den här fruktansvärda situationen. Det normala vardagslivet är som bortblåst för dessa människor. Så riskerna berör hälsa, ekonomi och på det hela taget folkets levnadsvillkor.
Vad står de fackliga organisationerna inför för uppgifter?
Vi talar om att störta en regim. Det är huvuduppgiften. De fackföreningar som redan formats och de strejkkommittéer som håller på att formeras verkar för att arbetarnas, böndernas och de professionellas generalförsamlingar byggs upp så att vi har en fullkomligt utvecklad facklig rörelse i landet. Detta skulle hjälpa för att kunna bereda och föra en politisk generalstrejk med målet att störta regimen. Om vi kan skapa ett nätverk för att koppla samman fackföreningsrörelsens och motståndsrörelsens aktivister så skulle detta hjälpa oss att organisera den politiska strejken och bereda en civil olydnad för att paralysera landet och vrida makten ur händerna på militären. Detta är planen för landets progressiva krafter.
Har du några sista ord du vill tillägga?
Det bästa som världens folk och det svenska folket kan göra är att kräva ett omedelbart slut på det pågående kriget.
