De nya länderna i grönt och brunt-gult (förutom Öst-Tyskland i mörkgrönt). Foto: Patrickneil, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons
De nya länderna i grönt och brunt-gult (förutom Öst-Tyskland i mörkgrönt). Foto: Patrickneil, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Det finns ett antal myter om NATO. Första myten: NATO är en defensiv allians utan anspråk på dominans. Men det var NATO som förde ett krig i strid med internationell lag mot Jugoslavien där civila bombades. Det var också NATO som förde krig i Afghanistan i 20 år med hundratusentals civila dödsfall och krigsförbrytelser? Andra försvarsoperationer har också utförts i Libyen, Irak och i Syrien. Kallas detta försvar?

En annan myt är att NATO är en allians av demokratier och baserade på rättsstatsprinciper. Detta är inte sant, låt oss påminna om NATO-medlemmen Portugal med de fascistiska Salazar-regimerna och dess brutala koloniala krig i Afrika eller nu på senare tid Turkiet med dess despot Erdogan. Eller att Georgios Papadopoulos, med militären och USA-s hjälp, genomförde sin statskupp 1967 i Grekland som ledde till att en militärdiktatur i sju år ledde landet.

Den mest pådrivande nationen i NATO är USA som dikterar strategier och handlingar, där USA och dess allierade har bedrivit illegala krig med följden att mer än fyra miljoner människor har mist livet bara under de senaste 20 åren, enligt analysen från det välrenommerade Brown University i USA. Är det så här engagemanget för internationell rätt ser ut?

En tredje myt är att NATO försvarar mänskliga rättigheter. Detta medans fångar i Guantanamo fortsätter att torteras, eller att journalisten Julian Assange står inför 175 års fängelse i USA för att offentliggjort krigsförbrytelser som begåtts av NATO-medlemmen, USA. När NATO med hjälp av EU får igenom lagar som förbjuder inhämtning av källor utanför dess kontroll, t.ex. ryska media. Sverige på sin sida stiftar lagar som förbjuder avslöjandet av internationella samarbeten, som skulle kunna äventyra samarbetet, i sin iver att kvalificera till NATO. Samt begränsar yttrandefriheten med lagar mot stöd till "terrororganisationer" som PKK och YPG (vilken var instrumental för att bekämpa ISIS) och andra organisationer som Turkiet ensidigt utser. Samma lag möjliggör att förbjuda solidaritetsarbete med en mängd andra organisationer som godtyckligt utses som terrororganisationer.

Den som är medlem i NATO deltar i en välfärdsallians som syftar till expansion och trampar på internationell lag och mänskliga rättigheter. Den som är medlem i NATO förlorar sin demokratiska suveränitet eftersom det alltid är USA som hegemoniskt upprätthåller sina intressen.

Benny Andersson bloggartikel "Om NATO och små hundar med stora hundars ambitioner" hävdar att:

"...militära hotet mot Ryssland (från NATO) krymper till ett intet..."

"Mellan 1990 och 2014 minskade NATO-s i särklass viktigaste medlem, USA, sina styrkor i Europa med 85 procent..."

Dessa påståenden är som jag ser att sprida illusioner och förstärka myterna om NATO. Fortsättningen av detta inlägg tar upp fakta om detta baserat på Wikipedia, Världsbanken, "Statista" och andra öppna källor.

Sammanfattningsvis så är det första påståendet extremt, när situationen är det omvända. NATO-s trupper och underliggande ekonomi är många gånger fler än Rysslands. Trupprelationerna i 2023 års siffror (då till NATO-s fördel då bl.a. Polen har utlovat en ökning med 160 tusen soldater) är 5.8 versus 1.3 miljoner soldater/personal, se "Statista: nato-russia-military-comparison" . Det framgår också att Rysslands militära styrka är kraftigt underlägsen NATO utom i avseende på tanks och nukleära missiler.

NATO har dessutom utvidgat sina krafter militärt och finansiellt: De trupper som tillkommer med NATO-s expansion sedan 1999 (till 2020) tillför en soldatstyrka som motsvarar mer än 30 % av Rysslands. NATO har stärkts ekonomisk med minst 10 % (USA bidraget borträknat), se "Defence expenditure of NATO countries (2014-2022)" .

Det andra påståendendet, blir utan att se ett större sammanhang, absurd. Några aspekter är ju att:

Sovjetunionen kollapsade 1991 vilket på ett naturligt sätt då krävde färre NATO-soldater och dämed också färre USA-soldater för att balansera det lägre antalet soldater kvar på motståndarsidan (i Ryssland).

Siffran 85 % minskning utgår från den större mängden soldater 1991 som organistoriskt ingick i USA-s NATOstyrkor som då också inbegriper de 70 tusen som deltog i Gulfkriget/Irakkriget.

Slutligen också så verkar den faktiska antalet US soldater stationerade i Europa 2023 vara betydligt högre än det som då ges med Benny påstående om 85 %. Enligt Statista så är ca. 75 tusen Amerikanska NATO anställda 2022 (varav minst 60 % är soldater), se "Statista: us-troops-europe-country" . Det ska jämföras med Wikipedias siffror att det lägsta antalet USA-soldater enligt 2013 års planering som skulle ingå i NATO skulle bli 30 tusen.

Skulle man utgå från lite mer hyfsade siffror så hade USA ca 120 tusen soldater 1992 som reducerades till drygt 40 tusen 2022, d.v.s. en minskning med 67 % (faktor 3 i.stf. en faktor 7).

Det är också inte längre lika meningsfullt att jämföra antalet soldater i vapen mellan krigförande parter. Krig bedrivs utifrån andra förutsättningar som t.ex. hur högteknologiska resurser finns och hur man kan samverka alla vapengrenar. Samt att underättelse blir allt mer avgörande - var finns fienden och vad för vapenslag används och hur kan man komma åt denna. Det ska då också nämnas här att antalet europeiska soldater tillgängliga för NATO har minskat kraftigt sedan trettio år tillbaka, då i samband med Sovjetunionens upplösning. För de ursprungliga medlemmarna i NATO så kan det vara upp till två tredjedelar som försvunnit, men skulle man jämföra med en minskning från år 1999 så ser det mycket annorlunda ut - med betydligt mindre minskningar.

Även andra nya teknologier har blivit mer relevanta som t.ex. drönare, avancerade missil/artillerisystem, informationskrig, hybridkrigföring samt cyberkrig. Noterar att för närvarande så går Ukrainas offensiv ganska dåligt, då Ryssland har övermakten både i luften och med underrättelseinformationsinhämtning enligt uttalande av ukrainsk militär.

Hur man ska utvärdera styrkorna i alla avseenden är också nytt, att inte bara räkna mantal, artilleripjäser/missiler och flygvapen, vilket kräver nya utvärderingsstekniker.

NATO-s utveckling

Period efter kalla kriget (1991-1999):

I och med Sovjetunionens kollaps 1991 förändrades den strategiska miljön i Europa avsevärt. NATO inledde en process av anpassning och omvandling, vilket minskade det totala antalet trupper och baser i Europa. Flera NATO-länder minskade sina militära styrkor, vilket resulterade i att vissa baser stängdes och trupper flyttades till sina hemländer.

NATOs utvidgning (1999 och framåt):

NATO utökade sitt medlemskap till att omfatta flera före detta östblocksländer. Denna expansion ledde till en ökning av NATO-trupper i Europa, eftersom nya medlemsländer bidrog med styrkor till alliansen. Länder som Polen, Tjeckien, Ungern blev NATO-medlemmar 1999. NATO formaliserade sedan processen att gå med i organisationen med "Membership Action Plans", som hjälpte anslutningen av sju länder i Central- och Östeuropa strax före toppmötet i Istanbul 2004: Bulgarien, de baltiska staterna, Rumänien, Slovakien och Slovenien. Två länder vid Adriatiska havet – Albanien och Kroatien – anslöt sig den 1 april 2009 före toppmötet i Strasbourg–Kehl 2009 följt av Montenegro (2017) och Nordmakedonien (2020). Polen, Tjeckien, Ungern samt baltländerna blev också värdar för roterande utplaceringar av trupper från andra medlemsländer, delvis som en ersättning för USA-s minskade trupper stationerade i Europa samt de nya strategierna för NATO. De kan också ses som framskjutna NATO baser visavi Ryssland. En översikt av expansionen illustreras i följande bild från Wikipedia, med de nya länderna i grönt och brunt-gult (förutom Öst-tyskland i mörkgrönt).

NATO har också ändrat inriktning på verksamheten med två nya initiativ, Enhanced Forward Presence (EFP) och NATO Response Force (NRF):

EFP: Som svar på Rysslands annektering av Krim 2014 och dess aggressiva agerande i Östeuropa, implementerade NATO initiativet Enhanced Forward Presence 2017. Inom ramen för detta satte NATO ut multinationella stridsgrupper till de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen) och Polen för att öka avskräckningen och visa solidaritet med dessa allierade. Dessa styrkor består av trupper från olika NATO-medlemsländer på rotationsbasis.

NRF: NATO Response Force är en multinationell styrka som snabbt kan sättas in för att svara på säkerhetsutmaningar. Den omfattar land-, luft-, sjö- och specialstyrkor. Sedan starten 2002 har NRF genomgått flera iterationer och anpassningar för att säkerställa dess beredskap och effektivitet.

Andra anpassningar till en ny verklighet och de nya mer offensiva inriktningen är arbetet de senaste åren med att möta de nya säkerhetsutmaningarna, inklusive hybridkrigföring, cyberhot och terrorism. Alliansen har ökat sin betoning på underrättelsedelning, gemensamma övningar och förbättrat samarbete mellan medlemsländerna (redan ett fokus under 90-talet). Som tidigare nämnts inbegriper det att NATOs styrkor har varit engagerade i olika internationella operationer i bl. a. Afghanistan och att bekämpa ISIS i Syrien och Irak.

Ekonomin och militär styrka

Genom NATO-anslutningen av nya länderna blev det ett kraftigt tillskott med trupper och pengar för NATO-s del. Räknar man samman enbart Polen, Bulgarien, Rumänien, Ungern, Slovakien och Sloveniens tillskott m.a.p. trupper och ekonomi så får man:

Att truppstyrkorna ökade med 385 tusen soldater och att NATO-s budget ökade med ca. 29 miljarder USD. Se i slutet i denna artikel för mer detaljer runt de nya ländernas resursbidrag till NATO.

Ekonomisk utveckling för USA-s militär.

Nedan visas utvecklingen av USA och Ryssllands försvarsbudgetar. Notera att de verkliga värdena kan skilja då det är upp till respektive land att välja vad man vill visa offentligt. Källan till "följande tabell" inkluderas.

ÅrtalUSA Miljarder USDÄndringRysslandÄndring
1999 298 6.5
2010 758 58.7
2020 778 6% 61.71 -5.35%
2021 801 2.86% 65.91 6.8%

USA Styrkor i EU

United States Forces, European Command (USEF) kommandot krympte från 213 tusen soldater 1990 till 122 tusen år 1992, vilket huvudsakligen berodde på att styrkor som tidigare utplacerades till Irakkriget/gulfkriget INTE återgick till att vara en del av USA:s styrkor i Europa (USEF). Mellan 1990 och 1993 hanterade USEF-kommandot 42 utplaceringar, som involverade totalt 95 579 personal (Dan J: ej soldater märkligt nog enligt "Wikipedia" ). ... Under 2013 tillkännagavs ytterligare minskningar av amerikanska styrkor i Europa, vilket skulle minska U.S. Army Europe till 30 tusen soldater.

NATO-anslutningen av nya länderna

Polen: I enlighet med Homeland Defense Act (17 mars 2022) avser Polen att ungefär fördubbla storleken på de väpnade styrkorna till 300 tusen personal och att spendera minst 3 % av BNP på försvarsbudgeten 2023. Detta inkluderar att öka storleken på stridsvagnsflottan genom att lägga till cirka 1 tusen nya stridsvagnar och lägga till 600 nya haubitsar till Polens markstyrkor. Polen planerar att spendera 33 miljarder USD på sin militär 2023.

Bulgarien: Under 2018 uppgick den bulgariska försvarsmakten till cirka 33 150 soldater, 73 flygplan, 2 234 fordon inklusive 531 stridsvagnar och 29 marintillgångar. BNP 2021 var 84 milj USD (Världsbanken).

Rumänien: Från och med 2022 har försvarsmakten 71 500 aktiv personal och 55 tusen reserver. Landstyrkorna har en rapporterad styrka på 35 800, flygvapnet 10 700, sjöstyrkorna 6 600 och Joint Forces 16 500, 2020. De totala försvarsutgifterna står för närvarande för 2,02 % av den totala nationella BNP, vilket motsvarar cirka 5,7 miljarder US-dollar.

Redan år 2007 inkluderade de nya väpnade styrkorna 64 500 militärer och av dess var ca. 35 800 de rumänska landstyrkorna, 

Ungern: 2020 hade de väpnade styrkorna 22 700 personer i aktiv tjänst. 2019 var militärutgifterna 1,904 miljarder dollar. 2016 antog regeringen en resolution där den lovade ... och antalet aktiva anställda till 37 650 år 2026.

Slovakien: Från 2006 förvandlades armén till en helt professionell organisation och den obligatoriska militärtjänsten avskaffades. Slovakiska väpnade styrkor uppgick till 19 500 uniformerade personal och 4 208 civila 2022. BNP 2021 var 116 milj USD (Världsbanken).

Slovenien: Sedan 2003 är den organiserad som en fullt professionell stående armé. Ministeriet, inklusive den slovenska försvarsmakten, sysselsätter cirka 8 900 personer. Budgeten för 2006 uppgår till 1,7 % av BNP (nominell BNP 2023 är 68,108 miljarder USD).

Mest läst av skribenten

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.