Debatten om det faktiska hotet från NATO mot Ryssland slutar här (Benny A. första , Dan J. replik, BA. genmäle, DJ replik2 och BA genmäle2). Vi är eniga om imperialistiska ambitioner hos Ryssland och NATO. Men hur viktig de politiska oenigheterna är i NATO om hur Rysslands imperialism ska bemötas är omöjligt att besvara fast otaliga exempel finns på både enighet och splittring. Hela NATO projektet är ett uttryck för den politiska enigheten. Samtidigt krävs det mycket innan NATO-s militära resurser engageras i en direkt konfrontation med Ryssland. Samtidigt hävdar jag att alla analyser måste presentera och diskutera runt grundläggande fakta. Om inte det görs blir det bara tomma argument som förs fram.
Lyfter man blicken från just denna diskussion inser man att en djupare beskrivning och analys av imperialismen i vår tid skulle klargöra mer av dessa skeenden och dessutom göra det möjligare att se vad som kommer härnäst.
Imperialistmakterna, Ryssland, USA, de gamla kolonialländerna i Europa och Kina verkar på olika sätt. USA har en lång tradition av alla varianter: statskupper, invasioner, ekonomiska medel via bl.a. med embargo. Frankrike har på senare tid förlorat det mesta av sitt inflytande över Sahel, senast med Niger och Burkina Faso, och nyligen också med kuppen i Gabon, med allt mindre handlingsfrihet som följd. Storbritannien har kvar en del av sina gamla band till länder i det gamla imperiet. Kina arbetar främst med sina ekonomiska muskler och etablerar sig via utvecklingsprojekt (t.ex. byggnadsprojekt) och subsidier till länder i tredje världen. Dessa olikheter och likheter skapar just de motsättningar som vi ser globalt, där imperialister försöker tillskansa sig inflytande och makt i jakten på mer vinster.
En sådan studie skulle behöva omfatta en analys av de ekonomiska, territoriella, geopolitska aspekterna och en genomlysning av militära interventioner versus mjuk politisk kontroll för att bli riktigt användbart.
Benny senaste artikel har en del påståenden som bemöts här:
- detta hot var mycket litet vid tidpunkten för Rysslands invasion av Ukraina
Från mina undersökningar av NATO's styrkor och resurser framgår det att NATO växte och expanderade under de senaste decennierna. Med sin utvidgning m.a.p. militär personal motsvarande 30% av Ryssland militär och oerhört mycket mer pengar investerade i NATO-ländernas militär jämfört med Rysslands investeringar (som är mindre än Tyskland, Frankrige och Storbritanien tillsammans om man dessutom tillåter Rysslands militära investeringar justeras uppåt en faktor tre p.g.a. eventuella billigare inhemska inköp) är det just tvärtom, NATO-hotet hade ökat kraftigt år 2022. Samt att då och nu har NATO åtminstone ett militärt övertag med en faktor tre m.a.p. personal.
- två exempel på argument som inte passar in i DJs raster och som enligt min mening ger ett starkt stöd för min tes.
1....politiska viljan...
2. USA eller övriga Natostater har inte kunnat förse Ukraina med tillräckligt mycket artilleriammunition... Det argumentet räcker för att väga upp DJs alla beräkningar av antalet soldater.
En diskussion om den politiska viljan att NATO eller USA ville just år 2022 inlåta sig i en direkt konflikt med Rysssland är intressant. Jag har bara hävdat att USA-s och dess organ NATO agerar i världen i hög grad för att driva sina imperialistiska intressen. Samtidigt kan jag instämma i att USA-s fokus under de senaste åren är att bekämpa Kinas ekonomiska ambitioner, drivet mycket av USA's kraftiga nedgång som producent och utvecklare av bl.a. kommunikationsteknologier. Några exempel är att nu bara en mindre del av datachipsproduktionen sker idag i USA, från att ha haft huvuddelen inom landet för nåt decennium sen. Ett annat exempel är produktionen av mobiltelefoner samt 5G utrustning som år 2020 höll på att övertas av Kina. Det senare var upptakten till det utökade handelskriget med Kina och likvideringen av Huawei, se min artikel om detta - "Huaweihistorien - Handelskrig eller kinesiskt säkerhetshot".
Ett annan uttryck av NATO-s imperialistiska politik är att det är tänkbart att om Ryssland gör en begränsad aktion mot en av de mindre NATO-länderna som Lituaen, låt säga för att utöka sin Kalingrad bas i området så kanske inte NATO ingriper med större kraft. Ett exempel på detta är nu Rumäniens motvilja att erkänna att ryska drönare som angriper ukrainska sädesförråd har kommit in på rumänskt område. Merparten av NATO-medlemmarna tycker då att det blir för dyrbart att ingripa militärt och nöjer sig med andra åtgärder. Däremot om Ryssland gick in och ockuperade Polen eller Rumänien så är det sannolikt att det blir ett storkrig.
Den begränsade tillgången av artilleriammuntion i Ukraina har varit känd sedan 2018 men inte åtgärdats av Ukraina. Det var till en del en överraskning att så mycket som två salvor per minut skulle användas i snitt. Initiativ finns som löser detta på kort sikt. Huruvida artilleriammunationen inte räcker till beror inte i första hand på att Ukraina saknar NATO ammunition med en diameter på 155 mm, trots tillförseln av dessa från USA (april 2023) med ca. 1.5 millioner granater och 160 st howitzer (artilleripjäser). Merparten av Ukrainas fjorton artillerisystem är från sovjettiden och har andra dimensioner på ammunitionen rapporterar RUSI (Royal United Services Institute, en brittisk forskningsinstitution sedan 1860 på uppdrag av kungahuset). Med detta i bakhuvudet så kan man undra om skriverier om detta från april i år och framåt är en del av en propaganda om NATO-s förmenta svagheter.
I nuvarande läge med Ukrainas offensiv så kan man dessutom undra om det är det ukrainska artilleriet som är avgörande då möjligheten att slå ut posterade militärer i de grävda dikena är mycket små. Ett typexempel för en tillräckligt bra träff mot sådana värn med ett standard 155 mm artilleri är så låg så att det behövs 15 tusen granater riktade mot målet [RUSI]. D.v.s. artilleri har bättre framgångar defensivt för att skydda mot framryckande enheter och är optimalt i samverkan, återigen, med andra vapensystem.
En annan fråga är att länder som ska bidra med ammunition till Ukraina trots allt måste alltid se till att de själva har tillräckligt kvar i sin lager för att bibehålla sin militära kapacitet. Sådant är normalt försvarshemligheter.
- .Däremot tror jag inte att sådana moderniseringar ( rörliga enheter, samverkan och modern teknologi) kan uppväga stora neddragningar i de väpnade styrkornas storlek.
Återigen argumenterar Benny att NATO är nedrustat visavi Ryssland, vilket inte stöds av redovisade fakta för speciellt 2022 och även från 1999 tills nu. Han glömmer att Rysssland blev också militärt en mycket mindre makt med Sovjetunionens upplösning och att nedrustning också gjordes i Ryssland efter 1989. Att värdera de militära moderniseringarna kvalitativt är svårt, men NATOs överlägsna ekonomiska muskler borde ge en stor skillnad i slagkraft tekniskt sett för alla vapenslag. T.ex. med artillerisystem som Himars som förra året var överlägset ryskt artilleri: "What are Himars missiles?" . Betydelsen av tekniskt övertag är avgörande trots att Ryssland i detta fall lyckades på kort tid ta fram system som kan vara lika slagkraftiga: Russian himars . Ett svar från USA och NATO är säkert på väg.
