Erövrade och förtryckta folk gör uppror mot ockupanterna, civila kolonister dödas, och kolonialmakten slår tillbaka hundrafalt, tusenfalt. Andra kolonialmakter betygar sin solidaritet med den utmanade makten.
Boxarupproret i Kina 1899-1900 slogs ner av en militärkoalition som sträckte sig från USA över Europa till Ryssland och Japan. 200-250 utlänningar dödades och ungefär 100,000 kineser. Hereroupproret i Sydvästafrika 1903-1908 tog 120-150 tyska bosättarliv och 75 000 hereros och namas, av totalt cirka 85 000, inklusive dem som fördrevs att dö av törst och svält i öknen.
Antikoloniala uppror är oftast grymma, men den koloniala hämnden är alltid mångfalt grymmare.
Israel är en klassisk kolonial konstruktion, av det brittiska imperiet för europeiska kolonister –av judisk etnicitet – på erövrad utomeuropeisk mark. Israels Gazakrig följer ett gammalt mönster, och hela den vita koloniala opinionen, inklusive socialdemokratiska makthavare upprepar att kolonialmakten har rätt att försvara sig. Ingen vågar säga: Ockuperade folk har rätt att göra uppror mot sina ockupanter och förtryckta.
När detta skrivs den 15 november har 11 300 civila palestinier dödats av den israeliska militären, varav 4 500 barn. Flera tusen är ”saknade” under rasmassorna. Enligt de senaste israeliska uppgifterna dödades ungefär 900 civila israeler av Hamas’ attack, långt färre än en tiondel av döda palestinier. Men det är bara tiondelen som ska fördömas i Europa och Nordamerika. De andra är på sin höjd ”krigets tragedi”, mördare okänd.
Israels Gazakrig går efter den koloniala regelboken: Förstör upprorsfolkets bostäder och försörjning, byar och städer, stryp deras tillgång till vatten och andra livsnödvändigheter. Bombardera dem, skjut dem. Driv ut de överlevande i öken eller annan vildmark. Israels planer på att driva ut de överlevande från Gaza till Sinaiöknen är offentliga och välkända och har haft USA:s (diskreta) stöd, som försökt locka Egypten med stora skuldavskrivningar om landet går med på det.
Den koloniala solidariteten överbryggar alla politiska skillnader inom den nordatlantiska koalitionen. Israels regering är ju en öppet rasistisk och delvis fascistisk regering med en ökänt korrupt premiärminister, en regim som socialdemokrater som Andersson, Scholz och Starmer eller liberaler som Biden och Macron inte skulle gå nära i vanliga fall. Men nu vallfärdar de till Tel Aviv för att visa sin lojalitet, medan israeliska ministrar uttalar sina innersta önskningar offentligt, att ta bort alla palestinier från Gaza, eller att fälla en atombomb över dem.
Kolonialkrigen har alltid visat på den euro-amerikanska liberalismens moraliska bankrutt. För koloniala övergrepp på utomeuropeiska folk har mänskliga rättigheter ingen giltighet i handling och försvar. ”Israel har rätt att försvara sig” genom att bomba och beskjuta sjukhus, skolor, FN-institutioner, genom att döda hjälparbetare från FN, sjukvårdare, journalister, likaväl som palestinska barn. På sin höjd kan det ”beklagas” och ”vädjas” till rasisterna i Israels regering.
Det enda nya i Gazakriget – förutom dödartekniken – är den geopolitiska konstellationen och dess innebörd. USA har visat sin obegränsade lojalitet med världens sista kolonialvälde, och en märklig blandning av impotens och illusion – eller cynisk lögnaktighet. Biden och Blinken säger att efter kriget ska Gaza styras av palestinier och en väg till en palestinsk stat öppnas. Men dagen efter att Biden sagt att sjukhus måste skyddas, säger den Israeliska krigsmaktens talesman, att Israel nu upphäver allt skydd för sjukhus i Gaza, och tränger in i det redan skadskjutna Shifasjukhuset.
Om USA inte ens kan skydda ett enda sjukhus i Gaza, vem kan då tro att USA skulle kunna, eller rättare vilja, övertala de styrande rasisterna och fascisterna i Israel att godkännas en palestinsk stat? Pratar Biden, Blinken och deras europeiska eftersägare medvetet bara strunt, för att lugna den arabiska opinionen tills Gaza är helt förstört? Eller är det supermaktens impotens som blottas?
Nytt i geopolitiken är också att de före detta hel- eller halvkoloniserade staterna i världen kommer samman i avsky mot krigsförbrytelserna i Gaza.
De svenska politikerna har ställt Sverige på den andra sidan, det krympande men väl befästa läger som försvarar den koloniala rätten att ödelägga 2,3 miljoner människors liv.
