Dmitrij Medvedev vikarierade som president i Ryssland 2008–2012 och innehade därefter posten som landets premiärminister fram till 2020. I oktober 2021 lät Medvedev publicera en historievetenskaplig essä med ett innehåll ännu vämjeligare än vad högste chefen, Vladimir Putin, har lyckats åstadkomma i genren. Det säger åtskilligt. Ämnet var som sig bör Ukraina.

I klartext beskrev Medvedev varje kontakt med Ukrainas dåvarande ledarskap som totalt meningslös. Presidenten, Volodymyr Zelenskyj, påstods vara en ”olycklig gestalt” utan ”tydlig identitet” men ändå ett lydigt redskap för ”Ukrainas mest rabiata nationalistiska krafter”. Det har i Ukraina ”aldrig existerat en ledare”, fortfor Medvedev, ”som har varit villig att offra sig för landets bästa och inte bara utnyttjat sin tid vid makten till att berika sig. Någon sådan ledare tycks heller inte finnas inom räckhåll.”

Fyra månader senare inledde Ryssland sin oprovocerade attack på Ukraina. Precis 38 timmar därefter, klockan 18:00 den 25 februari 2022, tillkännagav Zelenskyj för sina landsmän att Ukraina kommer att försvara sin självständighet och att han själv inte ämnar fly. Dmitrij Medvedev fick äta sina ord.

Den förre presidentens och premiärministerns essäistiska klavertramp återfinns på slutraderna av den ryskfödde journalisten/författaren Michail Zygars 475-sidiga volym Krig och straff: Putin, Zelenskyj och vägen till Rysslands invasion av Ukraina (Ordfront, 2024). Zygars studie är något av det bästa jag läst i den numera ganska så omfattande Ukraina-litteraturen. Med 1600-talet som startfålla arbetar han sig målmedvetet framåt till våra dagar, bekantar sina läsare med okända drag hos giganter som Aleksandr Pusjkin, Nikolaj Gogol, Michail Saltykov-Sjtjedrin, Fjodor Dostojevskij – ”tidens bäst kände imperialist” – och försäkrar att Grigorij Potemkin (1739–1791) uppförde hela serier av (Potemkin)kulisser, när han själv, Katarina II och den tysk-romerske kejsaren Josef II färdades genom Ukraina på väg mot Krim.

Potemkin gravsattes i Katarina-katedralen i Cherson. I oktober år 2022 stals hans kvarlevor av de ryska invasionsstyrkorna på order av gravplundraren Putin.

I Krig och straff behandlas de mest olikartade ämnen. Den av Josef Stalin i början av 30-talet avsiktligt organiserade massvälten i Ukraina – känd som Holodomor –, massakern vid ravinen Babij Jar helt nära Kiev under andra världskriget, nedskjutningen av ”Malaysia Airlines Flight 17” över Ukraina torsdagen den 17 juli 2014 och den ryska underrättelsetjänstens försök att giftmörda Aleksej Navalnyj är typiska exempel. Enbart katastrofåret 1933 dog cirka 2,9 miljoner ukrainare av svält. Under de 99:e och 100:e dygnen av Operation Barbarossa (29–30 september 1941) avlivade nazistiska styrkor 33 771 personer, de flesta judar, i Babij Jar. Det motsvarar nästan tolv dödsoffer varje minut under loppet av 48 timmar. Numera vet vi att Flight 17 på väg från Amsterdam till Kuala Lumpur sköts ner av rysk militär med en s k Buk-robot. Samtliga 298 ombord förlorade livet. Mordförsöket på Navalnyj med nervgiftet Novitjok i augusti 2020, slutligen, ägde märkligt nog rum exakt på dagen 80 år efter att Lev Trotskij mött sitt öde i Mexiko City 1940. En Stalin-agent dödade Trotskij med en ishacka som tillhygge.

Som bekant mördades Navalnyj tidigare i år, låt vara inte av Putin själv men säkert på dennes inrådan.

Utan tvivel lägger Zygar stor vikt vid enskilda individers politiska göranden och låtanden. Hans person-kännedom är fenomenal. Uppskattningsvis 400 ukrainska aktörer och lika många ryska hinner passera revy i hans skildring, och ett namnregister hade definitivt försvarat sin plats. De senaste decenniernas ukrainska portalgestalter – Kravtjuk, Kutjma, Jusjtjenko, Julia Tymosjenko, Janukovytj, Porosjenko och, naturligtvis, Zelenskyj – presenteras utförligt, kanske någon gång på gränsen till det indiskreta: den 19 januari 2001 ”får Ukraina i Tymosjenko sin egen hetsiga 2000-tals Jeanne D’Arc. De som bevittnar, hur Tymosjenkos karriär utvecklas säger att hon är en häxa”…

Redan 1961 beslutade det statsbärande partiet i Sovjetstaten på en av sina sista ordinarie kongresser att kommunismen skulle vara slutgiltigt genomförd i det väldiga landet 1980. Så blev det förvisso inte. I stället upplöstes unionen för gott i december 1991 med gränslösa marknadsekonomiska experiment i vitala delar av federationen det kommande decenniet. Våren 2005 konstaterade Vladimir Putin med en välkänd, och ofta citerad, fras att Sovjetunionens kollaps var ”den största geopolitiska katastrofen” under hela 1900-talet. Det uttalandet innehöll en antydan om hans politiska ambitioner för de år som stundade.

Vi har goda skäl att fråga oss vilket slags samhälle dagens Ryssland egentligen är.

På tre helsidor i Dagens Nyheter argumenterade historikern Peter Englund (3 juni) övertygande för att landet, med Putin i dubbelrollen som ideologisk vägröjare och envåldshärskare, numera är fascistiskt. Mycket talar för att Zygar är av samma mening, även om han inte säger det explicit. I gengäld betonar han att Putin-Ryssland är imperialistiskt med koloniala aspirationer. Så gör också hans äldre landsman Michail Sjisjkin, som i fjol gav ut den temperamentsfulla studien Krig eller Fred (Fri Tanke), där Sjisjkin, reservationslöst, ber om ursäkt för det veritabla ukrainska helvete som han själv och alla andra ryssar, enligt honom, bär det yttersta ansvaret för. Även Zygar menar sig stå i skuld. Han vidgår att en av hans ukrainska väninnor upplät sitt hem i Butja åt honom för ett antal år sedan men i dag beskriver honom som ”imperialist” och därför har sagt upp bekantskapen.

En tragedi i det mindre formatet men likafullt en tragedi.

Det var i Syrien-kriget 2015 och de närmast följande åren, som den ryska militären lade sig till med de brutala vanor man senare kommit att ge prov på i Ukraina, skriver Zygar. Han syftar naturligtvis på den totala likgiltigheten inför civila offer och föreställningen om att man ostraffad kan begå vilka krigsbrott som helst.

Kommentarer

0
Sven-Eric Holmström
2 weeks ago
Då var det alltså dags igen att torgföra den här lögnen som ursprungligen kom från Nazi-Tyskland: "Den av Josef Stalin i början av 30-talet avsiktligt organiserade massvälten i Ukraina – känd som Holodomor."

Nej, det var ingen avsiktligt organiserad svält som för övrigt drabbade flera andra delar av Sovjetunionen. Svälten hade naturliga orsaker vilket är klarlagt sedan länge. Till och med en del västliga kallakrigs-historiker som Conquest har fått backa på den punkten. Det är skrämmande att påstådda vänstermänniskor fortsätter föra fram den här lögnen. Det är skrämmande att påstådda vänstermänniskor fortsätter föra fram lögnen om en avsiktligt svält.

Holodomor är Ukrainas motsvarighet till polackernas Katyn, nämligen ett politiskt vapen där den historiska sanningen bara är i vägen.
Like Like like 1 Citera
0
Sven Andersson
3 weeks ago
"Under de 99:e och 100:e dygnen av Operation Barbarossa (29–30 september 1941) avlivade nazistiska styrkor 33 771 personer, de flesta judar, i Babij Jar. Det motsvarar nästan tolv dödsoffer varje minut under loppet av 48 timmar"

Bra att minnas massakern men mindre bra att glömma att massakern bl.a utfördes av Ukrainas nya hjälte Stepan Bandera och hans ukrainska SS-soldater. Stepan Bandera står nu staty eller har gator omdöpta efter sig i hela västra Ukraina. T.om Zelenskyj tyckte han var en cool typ. (www.unian.info/politics/amp-10521105-zelensky-on-bandera-ukrainians-should-also-praise-modern-day-heroes.html)
Like Like like 3 Citera

Mest läst av skribenten

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.