Under pågående krig i Palestina har det varit mycket tal om antisemitism hos palestinier och palestinaakvtister. Det har varit artiklar, ledarkrönikor och avståndstaganden.
Det är så klart viktigt att detta bekämpas. (Och hur detta ska göras mer effektivt, men det är värt en annan tråd.) Men en sak som inte nämns och som det är märkvärdigt tyst om, är rasism mot palestinier under detta krig. Kanske är det för att det inte finns något sådant, eller att det inte går?
Detta trots att vi har en stat, Israel, som i lag och praktik bestraffar palestinier utifrån att de är palestinier, en stat som anses vara en apartheidstat enligt många bedömare, inklusive Amnesty Internationell, Human Rights Watch, den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem och International Court Of Justice, ICJ. Sydafrika, med sin erfarenhet av apartheid men även av samarbete med Israel under apartheidtiden, i sin tur lämnade in en anklagelse om folkmord till den internationella domstolen i Haag, ICJ.
Det har även i alla tider gått att prata om palestinierna som ett demografiskt problem. Bland en del liberaler har det varit ett sätt att förespråka tvåstatslösningen. Palestinierna riskerar bli för många. Man kan alltså säga sådant helt öppet. Ingen ifrågasätter det. Det gör mig förundrad och leder mig till frågan: Kan man vara rasistisk mot palestinier?
På den andra sidan är bevisbördan för rasismen, betydligt mindre. Noterar nämligen även att blotta den palestinska flaggan eller att bära en keffiyeh kan ses som uttryck för anti-semitism. Eric Saade, med palestinskt ursprung, fördömdes och petades från Eurovision på grund av att han hade en palestinasjal runt handleden. Palestiniernas vilja om frihet uttryckt i ”from the river to the sea” ses som antisemitiska folkmordsdrömmar, oavsett om de själva förtydligar det med att de bara vill ha samma frihet som andra, så översätter och förklarar liberaler i väst, att det de där, palestinierna, egentligen menar, är folkmord. Palestiniernas motstånd mot Israel ses som närmast irrationellt. Tanken om palestinier som lever tillsammans med en judisk befolkning med samma rättigheter verkar låta barock för många liberala människor, och framförallt verkar en del hävda att det skulle leda till att palestinierna begår folkmord på judarna. Ockupationen är irrelevant. Det är antisemitismen, dumbom.
Så kan man ens vara rasistisk mot en palestinier?
Donald Trump, presidentkandidat för världens mäktigaste land, har vid flera tillfällen använt uttrycket palestinier om motståndare som smädelse, bland annat i den famösa debatten mot Joe Biden. Om man undantar den mycket mörka ironin att Trump menade att Biden inte var tillräckligt stöttande för Israel, och det faktum att uttrycket användes i syftet att palestinier är något illa, så var det också oerhört talande hur denna kommentar passerade utan att någon ansåg den värd att lyftas, trots ett pågående krig där just palestiniernas död finansieras till stor del av USA.
Är det för att vi är osäkra på om de ens finns? Det finns ju Israelvänner och israeler som väljer att inte ta ordet palestinier i sin mun. De säger hellre araber, och vissa menar att det egentligen inte finns något som palestinier. Att det är påhittat.
Att ignorera palestiniernas existens är inget nytt. Allt från Balfourdeklarationen där palestinierna inte nämns, via myten om att ”det var ett land utan folk” till att Joe Biden inte ens nämner palestinierna i sitt tal 100 dagar in i kriget. Palestinierna fråntas inte bara sin historia, sin mark, sin frihet, sin existens, de fråntas även sanningen om hur de dör. Som när liberalernas Joar Forssell sade att han beklagade att 20 000 civila hade gått bort. De dödas inte ens, de går bort, avlider, dör. Följer man många rubriker i västvärldens medier, är språkbruket mycket försiktigt när det kommer till palestiniers våldsamma död.
Vanligtvis är historierevisionism något fult men när det kommer till palestinier är det en nödvändig del av historien. Vilket kan vara en anledning till att det inte går att vara rasistisk mot palestinierna. Vi har sedan länge accepterat premisserna om tillblivelsen av Israel, nu får palestinierna stå vårt kast.
Israeliska politiker, musiker, journalister, ståuppkomiker, med flera öser ut fruktansvärt negativa uttryck om palestinier. Jag har sett otaliga filmer med soldater som filmar sig själva när de glatt förstör palestinsk egendom, förnedrar palestinier, levande som döda. Netanyahu visar obekymrat upp en karta i ett TV-sänt tal där Västbanken inte längre finns, utan är en del av Israel. En israelisk poddare säger rakt ut om det fanns en knapp som kunde radera Gaza, skulle han trycka på den omedelbart. Försvarsministern Yoav Gallant säger att Israel ska påtvinga Gaza en total belägring eftersom man slåss mot mänskliga djur. Uttalanden från politiker om att Gaza kommer bli en plats ingen mänsklig varelse kan leva i, ett uttalande som onekligen visar sig utföras i praktiken. En majoritet av den israeliska befolkningen enligt en undersökning mena att det borde vara kriminellt att visa sympati för människorna i Gaza.
Palestinier i alla åldrar dödas samtidigt dagligen i massakrer utifrån att de är palestinier, ibland i det extremt lilla området som IDF och Public Service kallar humanitära zoner. I Sverige, är regering och ledarskribenter eniga om att detta i grunden handlar om berättigat självförsvar. På sin höjd beklagas det, klart det är synd om palestinierna. På sociala medier rasar många mot palestinierna, mot människor som visar empati med palestinierna. Liberala ledarskribenter ifrågasätter solidaritetsaktiviteter med palestinierna. Hur känns det att vara palestinier i ett sådant land som Sverige? Att gå bland oss, som är passiva, kanske säger till dem: det är komplicerat, när de vädjar om vårt stöd. Samtidigt som vi visar att om det finns något sätt vi kan straffa palestinierna, är vi beredda att göra det inom loppet av en sekund: dra in bistånd på ogrundade anklagelser, neka vård till behövande.
Den liberala uppfattningen verkar vara att det inte går att genuint kämpa för palestinierna. Genom åren insinueras anti-semitism som skäl, ibland sägs det rätt ut och ibland undras det: varför bryr ni er inte om det som händer i… (*bläddrar bland nyheterna*) i Sudan? I samband med Sydafrikas folkmordsanklagelser mot Israel som togs upp i den internationella domstolen ICJ, så var reaktionen från svenska liberaler och medier inte överdrivet engagerad. På nyhetssidan i DN fick man till slut en nyhetsartikel och där fick man som läser också veta att det kunde finnas interna politiska skäl till Sydafrikas intresse, och Isobel Hadley-Kamptz noterade på DN:s ledarsida samma sak samt att det även fanns en gnutta hyckleri då Sydafrika haft kontakt med Ryssland. (Även om det så klart kan finnas en poäng i det sistnämnda, så tror jag inte hycklerianklagelsen och att dra in Ryssland/Ukraina i detta är den starka poäng Hadley-Kamptz tror att det är, det är egentligen en bumerang som borde drämmas rätt in i Hadley-Kamptzs huvud, men palestiniernas maktlöshet och brist på vänner gör att bumerangen missar.) Ingen av de nämnde att det också skull kunna finnas ett annat motiv, i så fall, ett hämndmotiv för att Israel hade ett nära samarbete med Sydafrika under Sydafrikas apartheidtid och att Nelson Mandela och ANC stod närmare palestinierna. Det för oss åter till huvudfrågan: gjorde man inte det för att det skulle kunna tolkas som att det går att vara rasist mot palestinier?
När Amanda Sokolnicki i Dagens Nyheter skriver ännu en ledarartikel om antisemitism i vänsterpartiet, så menar hon att partiets Palestina-aktivism är för att ragga invandrarröster. Det är uppenbarligen otänkbart att ha äkta empati med palestinier. (Alltså den som går utöver några rader fakta om antal döda och nåt tillägg om att ”det är klart det är synd om palestinierna”.)
Detta samtidigt som hatet gällande palestinier forsar över i vissa trådar på sociala medier. Ledande liberaler ifrågasätter det mesta för att flytta fokus, ofta raljant, mitt i det extrema lidandet: är det verkligen flyktingläger om det är byggnader och inte tält, det är bara för Hamas att släppa gisslan så släpps vattnet på, varför är Greta Thunberg tyst om Ryssland (vilket hon så klart inte är eller har varit, men poängen är ju att så tvivel). Så på frågan: ”Hur kommer det sig att liberaler är så tysta när hatet riktas mot palestinier?”, kanske vi måste ha en annan diskussion helt enkelt.
Kan vi åtminstone ha ett samtal om detta. Vi kanske kan ha frågan öppen. Kanske ska vi börja med frågan: kan man ens vara rasistisk mot palestinier? Och sen om svaret är ja: hur bär man sig åt då?
Artikel publicerad 13 september, 2024.