Systemet med offentliga upphandlingar leder till att löner och anställningsvillkor försämras. Nu förklarar Arbetsdomstolen att det är okej att säga upp sopåkare som inte godtar sänkt lön för mer jobb.
Med oändliga mängder gratispengar från statsmakterna rullar spelet igång igen. Det är uppåt på börserna och hausse i exotiska spekulationsobjekt, och på bankerna rakar direktörerna hem nya procent på ruljansen.
Krisen är över, förkunnar nationalekonomerna och mässar som om inget hänt om budgetunderskott, stela anställningsregler och alltför höga lägstalöner.
Medan tryckvågen fortplantar sig ut över förorter och landsändar.
På Sundsvalls sjukhus har antalet vårdplatser minskat med över en tredjedel på fem år. Nu ska var sjätte tjänst bort. Sittande sjukhusdirektören har fått sparken. Omställningsprocessen gick inte fort nog.
Fast anställda på lager och verkstäder runtom i landet sägs upp för att ersättas av daglönare från bemanningsbolag, och busschaufförer, vårdare och andra som nyss jobbade i det kommunala auktioneras ut på den öppna marknaden. Lägst bud vinner.
Så fick Liselotte Lööf AB kontrakt på sophämtningen på Östermalm i Stockholm. Kalkylen förutsatte sänkta löner och mer jobb för sopåkarna. Mitt under gällande avtalsperiod beslöt företaget ensidigt att byta till ett billigare lönesystem. Kan man göra så? Visst, resonerar företagets advokater. Till den gamla lönen blir det inget jobb. Följaktligen föreligger arbetsbrist och saklig grund för uppsägning. Den som vill vara kvar får söka jobb på nytt efter lägre taxa.
Nu har Arbetsdomstolen sagt sitt: "tuta och kör". Det ger ny kraft i konkurrensutsättningen och fler varv i den finansiella ruljansen. Såvida inte sopåkarna i Stockholm med kollektivets styrka får stopp på skruven. Efter sluten omröstning har de enhälligt bestämt sig för att tills vidare strikt arbeta efter reglementet. Soprummen på Östermalm och på andra håll i huvudstaden kan snart att vara överfulla.
