Vi vill inte slåss, men Jingo (dvs Herre Jesus) om vi gör det... Vi har ju skepp, vi har ju folk och pengar har vi med!
Music Hallsångaren G. H. Macdermott blev enormt populär med sin Jingovisa 1878, när Storbritannien hotade Ryssland med krig i Bulgarien. Genom militärt hot fick man tsaren att avbryta sin ockupation av Makedonien. Detta innebar i och för sig inte någon glädje för befolkningen där, eftersom den återgick att bli regerad av turken i femtio år till. Men i England betraktades det ändå som en stor triumf, eftersom Ryssland fortsatt var utestängt från Medelhavet.
Sex av tio svenskar uppges denna vecka stödja deltagande i korståget mot Libyen, eller "Libyens krig" som det något oegentligt kallas idag på en ekonomisida, över en artikel som talar om för oss att bensinpriset nu går upp. Alla riksdagspartier stöder också, utom SD, som antagligen fått för sig att det kunde röra sig om något arabvänligt, som man inte ville riskera att stödja.
Förutom hos enstaka intellektuella och en marxistisk vänster, som efter förmåga försöker att basera sina ställningstaganden i internationella frågor på annat än veckans inbäddade TV-intervjuer med den västvänliga och engelskpråkliga sidan i alla konflikter, får man gå ända till lektorn i militärstrategi vid Försvarshögskolan Robert Egnell, för att hitta en en anstrykning till kritik av den uppblomstrande jingoismen i Sverige.
"Europas länder och Sveriges politiska partier står på kö för att få chansen att skicka stridsflygplan till Libyen och därmed bidra till att skydda dess befolkning....Krigets natur - våldet, smutsen och lidandet - hamnar i skuggan av de demokratiska, jämställda och marknadsliberala värderingar som åtminstone retoriskt sett motiverar de västerländska krigsinsatserna.....'Är vi inte i Afghanistan för att bygga flickskolor?' ". (DN 22.3)
Även om Egnell på slutet , tycks vika ner sig och menar att "vi" inte hade möjlighet att "stå vid sidan om" händelserna i Libyen antyder han nog att insatsen riskerar att åstadkomma motsatsen till vad den säger sig åsyfta - vilket med förlov sagt snarast mera varit regel än undantag för de senaste decenniernas sk humanitära interventioner. Det hade varit än mera klargörande, om Egnell vågat säga B, när han sagt A. Dvs om Västkoalitionens uppgivna humanitära motiv för interventionen i Libyen inte vore de verkliga - vilka motiv hade man då?
Men hans tvekan är mänsklig. Horst Köhler, tysk president och direktör för Internationella Valutafonden, talade bara en enda gång klarspråk om Tysklands militära insatser i Afghanistan 2010: "(Vi) måste veta att en militär insats i tveksamma fall och i nödfall är nödvändig för att tillvarata våra intressen, till exempel fria handelsvägar, att förhindra att hela regioner destabiliseras och med säkerhet då också skulle påverka våra möjligheter negativt och drabba handel, arbetsplatser och inkomster".
Dessa ord ledde omedelbart till att Köhler numera måste tituleras f.d. tysk president och f.d. direktör för Internationella Valutafonden.
Och Gripen har vi med....
