En studie från IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitiska undersökningar, vid namn Nitlott i barndomen bekräftar att elevers studieprestationer till stor del beror på klassbakgrund, alltså akademisk tradition i hemmet och klasstillhörighet. Men samtidigt måste man även som marxist inse att det faktiskt finns en annan aspekt också, marxismen tror på människan som samhällsvarelse och därmed också både på kollektivets och individens inneboende kraft att förändra. Detta måste ju även gälla i studier. På senare tid har man börjat benämna detta som "klassresor". Dessa klassresor är egentligen en omskrivning för att av egen kraft ta sig fram i samhället. Detta kan alla barn och unga göra om de jobbar tillräckligt hårt. Så frågan är; bör kritiken mot elitklasserna ligga i att de innebär en psykisk press på ungdomarna, på att det är ett system som redan från ganska tidig ålder ska sålla ut vilka som är predestinerade chefs- vetenskapsmanna- och ledarämnen eller på att det helt enkelt handlar om att alla inte får vara med och fightas på samma villkor och med samma förutsättningar?
{jcomments lock}
Kommentarer
Jag håller med Dan helt och hållet. En skola som får minskade resurser och samtidigt beordras av regeringen att satsa mer resurser på att skapa en ännu skarpare sorteringsskola är helt ute och cyklar.