Lärandets lov

Skall man tro våra media presterar svenska elever allt sämre i skolan. De unga lär läsa allt färre böcker och tycks inte längre lockas av studiet av naturvetenskap och matematik. Det allvarliga i den situation som  enligt tidningsledare och STV:s Klass 9A eventuellt föreligger, sägs vara att enskilda elevers karriärmöjligheter äventyras, och än värre, vår internationella konkurrenskraft minskar. Jag vore måttligt imponerad, om saken inte vore allvarligare än så. Det fanns nämligen tider och platser där motiven för att lära sig var högre. En affisch från revolutionens Ryssland 1920 avbildar en proletär, som med förbundna ögon trevar sig fram mot ett stup. Dess text lyder: "Den som inte kan läsa och skriva - den är blind!"

Denna tidsanda präglade också Bertolt Brecht i dikten "Till lärandets lov" 1930:

Lär dig ditt ABC, det är inte nog, men

Lär det! Låt dig inte hindras!

Börja nu! Allting bör du veta!

Du skall ta ledningen och makten....

Sedan gick det tio år. Under tiden hade mycket hänt, inte minst i Brechts hemland. Fascismen kontrollerade 1940 det mesta av Central- och Västeuropa. Brecht befann sedan sju år sig i exil och hade blivit fråntagen sitt tyska medborgarskap. Nedanstående lilla dikt skrev han i Finland, eller möjligen i Stockholm:

Min yngste son frågar mig: Skall jag lära mig matematik?

Varför det, ville jag säga. Att två bitar bröd är fler än en,

det kommer du att märka.

Min yngste son frågar mig: Skall jag lära mig franska?

Varför det, ville jag säga. Detta Rike går under.

Och om du bara gnider med handen mot magen och stönar

Kommer man genast att förstå dig

Min yngste son frågar mig: Skall jag lära mig historia?

Varför det, ville jag säga. Lär dig att sticka huvudet i sanden

Så kommer du kanske att klara dig. (Forts. följer)

Den son som omnämnes i dikten var sannolikt Stefan (född 1924), Bertolts son med Helene Weigel. Den skeptiska attityd till studier som diktaren 1940, tycks inta kunde vara förklarlig mot bakgrund av hans kritiska situation. Kollegor och meningsfränder tog livet av sig. Kommunister och socialister, som han själv, satt internerade i läger, om de inte hade avrättats eller hunnit fly - om de inte hade förstått  att sticka huvudet i sanden. Man kan förstå bitterheten hos den som inte tycker att världen har gått i den riktning man hade önskat och inte längre upplever sig ha makt, eller ens något recept, att vrida den rätt. Samma pessimism kan påminna om den jag mött hos en äldre släkting och socialdemokrat: "Jag skiter i världen, för jag skall inte stanna här så länge till!"

Men ...min äldre släkting ljög, tack och lov. Han läste visst varje dag böcker och ortstidningen från pärm till pärm - om inte annat för att veta vad han inte skulle anse. Han planterade äppelträn så länge han levde. Och diktaren själv fortsatte att studera världen och människorna och att under resten av sitt liv i sina dikter och skådespel berätta vad han funnit, t ex : "Även i mörka tider kommer folk att ha sånger. Då kommer de att sjunga om dessa mörka tider".

Framför allt avbröt diktens Brecht 1940 sin skeptiska inre monolog och avslutade genom att råda sonen:

Ja, lär dig matematik

Lär dig franska, lär dig historia!

Att världen går en emot är inget skäl för att upphöra försöka lära sig om den. Tvärtom - att inse att man måste lära sig mera för att kunna göra den bättre. Det handlar inte främst om personlig eller nationell konkurrenskraft, utan framför allt om folkmakt - i stället för folkfördumning och Settmanisering.

Och sonen Stefan Brecht tog f ö uppenbarligen faderns slutord ad notam och hann, före sin bortgång i förfjol, bli en mycket lärd man: filosofiprofessor, teaterhistoriker, författare och liksom fadern diktare.