I helgen har Svenska fotbollsförbundetsin stämma där man ska besluta huruvida man skulle öppna upp förborttagande av den s.k. 51-procentsregeln eller inte.51-procentsregerln innebär att svenska fotbollsklubbar ägs tillminst 51 % av sina supportrar, i övrigt är klubbarna öppna försponsring. Idrottsrörelsen har alltså beslutat huruvida man skaeller inte ska låta klubbarna som drivs av medlemmar och entusiastertill stor del styras av penningstarka ägare med stort inflytandeeller inte. I England har reformen genomförts och bland annatresulterat i att ett antal fotbollsklubbar lagts ner av ägarna pågrund av brist på ekonomisk utdelning som en följd av sämrespelresultat.
Bolagiseringen av svensk fotboll ochborttagandet av 51-procentsregerln försvars bland annat av SvenskaFotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell. Kritiken motLagrell och de andra höjdarna inom SvFF kommer framförallt från desom är engagerade i Svenska Fotbollssupporterunionen, några somstått i fokus på denna sida i debatten är Victor Capel och KurtLundén, ordförande respektive vice ordförande i SvenskaFotbollssupporterunionen.
En god jämförelse med det vägsjälsom svensk fotboll står inför är de problem den svenskaarbetarrörelsen brottas med, frågan om hur man ska lösa inte barasjunkande opinionssiffror utan också splittringen av den svenskavänstern i exempelvis frågan om medlemskap i EU. Här ställsfrågan; ska den svenska vänstern avstå från arbete i EU eftersomvi anser att Sverige bör lämna unionen eller ska vänstern göradet bästa av situationen?
Bolagiseringsfrågan inom svensk idrottkan jämföras med tvisten om hur den svenska arbetarrörelsen skahantera EU-frågan. Och även här kan man undra vilka som skabestämma vad våra respektive organisationer ska tycka, medlemmarnaeller det verkställande utskottet?
