Den storaskillnaden på politik och politik när det gäller miljöfrågor och en grön omställning är den väsentliga skillnaden på en grön omställning ochen grön planerad omställning. Det senare kan ses som ett försök att använda tillgängliga styrmedel inom ramen för statsapparaten för att få samhället in på en nödvändig väg. Subventioner är en sak man pratar mycket om i dessa fall, subventioner av ekologiskt producerad mat, subventioner av miljövänliga eller miljövänligare bilar och så vidare. Problemet ligger inte i att medlen inte finns utan att de inte används idagens samhälle för att mejsla fram den gröna omställningen som de flesta är överens om behövs.
I praktiken är frågan när forskarna på Karolinska Institutet kommer börja säga att vad som behövs är en plan, en femårsplan för utsläpp av växthusgaser eller hur många åkrar som ska odlas ekologiskt eller hur många procent av matkonsumtionen, kanske snarare i hela samhället än bara inom offentlig sektor, som ska produceras ekologiskt.
Egentligenär jag ingen miljöaktivist, se detta som en kulturartikel. Det är någratankesträck. Däremot tror jag att det är givet att konsumtionssamhälleti den tappning vi har idag är dömt till döden om vi ska kunna ställa om. Den småborgerliga politik i miljöfrågorna som exempelvis drivs av miljöpartiet, handel med utsläppsrätter och så vidare, leder inte dit den borde. För att klara klimatomställningarna behövs en socialistisk politik och då måste vi socialister och kommunister först inse detta. Omdet ska vara möjligt måste vi inom Clarté, en svensk kader av intellektuella socialister och kommunister, föra upp frågan om en grön planerad omställning.
