Igår avgick Lars Ohly, för de flestaföga förvånande eftersom han riskerar att bli utpetad avvalberedningen för vänsterpartiet till förmån för någon yngreförmåga. Detta har det skrivits mycket om både inom partiet ochutanför. Problemet är att de viktiga frågorna inte diskuteras iden utsträckning de borde, istället pratar man om den bredavänsterns kris som en personfråga som har med Lars Ohly eller MonaSahlin att göra, men det är ju bara en minimal del av svaret.

Vänstern, alltså inte baravänsterpartiet utan den samlade vänstern till vänster om deSociala Demokraterna har haft en tuff tid trots högerns aggressivanedmontering av välfärdsstaten och trots den skenandeinternationella kapitalismens och monopolkapitalismens kris. Detborde varit skördetid men har inte blivit det.

En teori till varför skördetiden förden radikala delen av arbetarrörelsen har uteblivit kan vara att departipolitiskt obundna organisationerna inte har förmått ta överrodret och föra en diskussion som de politiska partierna inom våraled inte klarar av att föra. Partierna arbetar med vad de förväntasarbeta med, dagspolitik som handlar om kronor och ören, marginellaförändringar, visserligen till det bättre och till fromma för denklass vars intressen man företräder, men den ideologiska ochidémässiga diskussionen uteblir, analysen blir inte djupare än att" uppjustera skattesatsen i kommunen med 10 öre för att täckaden nya satsningen på en ny kommunal förskola".

Faran vi ser är att en socialistiskanalys av världsläget uteblir. Och framförallt att analysen kommerförst efter att en ny kris har utbrutit. Analysen sker inte istiltjen mellan två kriser utan mitt i en kris och ger inte svar påhur man motverkar utvecklingen utan endast varför utvecklingenuppkommit.

De enda som kan ta tag i och hjälpaarbetarrörelsen att förstå att tolka kapitalismens kris ellerhögerextremismens frammarsch är de som har medlen och verktygen ochinte lyder under en partibeteckning utan är friståendesocialistiska organisationer med analysen inte bara som verktyg utanockså som verksamhet.

{jcomments lock}

Kommentarer

0
Mikael Pettersson
12 years ago
Så här ser jag det:
Det behövs breda rörelser mot den borgerliga reaktionen, visst finns det ansatser och de är viktiga men ack så små. Se den minimala reaktionen på att Sverige deltar i ännu ett angreppskrig.

Vi behöver också socialistiska analyser och debatt som anknyter till den rörelse som vi trots allt ser. Här ser jag Clartés roll och i viss mån fungerar vi redan så.
Jag hoppas att det kan bidra till att nya revolutionära rörelser (eller systemkritiska eller socialistiska eller kommunistiska) växer fram.

Skojigt att vi använder så olika begrepp men ändå verkar vara i stort eniga. Uttryck som "arbetarrörelsens radikala del" eller "vänsterrörelse utan de stalinistiska oken" är för mig helt främmande, men i de sammanhang ni använder dem kan jag nog i huvudsak instämma.
Like Like Citera
0
Jonas. L
12 years ago
Hej

Jag menar nog snarare att ordet "intellektuella" är till för att gestalta den karraktär av analytisk och diskussionsmässig, mer ideologisk verksamhet som organisationer som Clarté och Folket i Bild representerar. Jag menar absolut inte att det skulle finnas elitism i akademiska poäng heller, och heller inte att intellektuella skulle vara ett ord som nödvändigtvis har en bäring på akademiska poäng. Ordet Intellektuell kommer av ordet intellekt, som betyder förstånd.

Jag menar inte att det finns en deffinitiv motsättning mellan att vara analytisk och ideologisk och att arbeta med dagspolitiska krav. Däremot kritiserar jag ett samhällsklimat som är så pass idéfattigt att arbetarrörelsens radikala del står och stampar på samma fläck istället för att utvecklas. Jag menar utan tvekan att detta drabbat exempelvis vänsterpartiet. Där tror jag att vad jag kallar intellektuella socialistiska organisationer har ett ansvar att väcka diskussionen till liv.

Jag tycker att problemet är att det finns motstånd från gräsrötterna men att det inte är helt och hållet helhjärtat utan lite tveksamt. Samtidigt finns föredömmen inom partiet på hela partiföreningar som fungerar tvärt om och där problemet snarare är det omvända.

Emellertid var inte min intention med denna artikel att diskutera interna angelägenheter i vänsterpartiet utan behovet av en mer ideologidiskuterande arbetarrörelse.
Like Like Citera
0
carlinge wisberg
12 years ago
Mikael ställer frågan, vad jag tror. Om det menas vad jag tror om V så säger jag följande. Det är tveksamt om V kan vara den kraft som ställer den systemkritiska debatten på dagordningen helt enkelt av den enkla anledningen att V nog inte längre kan betraktas som ett systemkritiskt parti, den röd-gröna valplattformen får nog ses som den definitiva spiken i kistan där. V sålde ut all tidigare politik i förhoppning att få några ministerposter, man köpte den socialdemokratiska och miljöpartistiska agendan, all tidigare socialistisk profil försvann med ett penndrag. Detta innebar också nederlag och en högerseger i valet. Alla de som nu lyfts fram som tänkbara efterträdare till Ohly är ju varma anhängare av denna nederlagspolitik varför förändringspotentialen från de hållen torde vara minimala, politiken är ju dessutom förankrad i den sittande partistyrelsen. Efter valet har ju dessutom V sanktionerat imperialismens angreppskrig på Libyen och man kan nog förvänta sig att de kommer att göra det när det blir aktuellt med Syrien och Iran också. Att utifrån detta kunna se V som en möjlig politisk kraft att skaka liv i en omfattande vänsterrörelse är ur mitt perspektiv alldeles omöjligt att se.
Jag tror att det måste skapas en vänsterrörelse som står på en gedigen socialistisk grund med en kraftfull systemkritik som utgångspunkt och vänsterrörelse utan de hittillsvarande stalinistiska oken. Vägen kan tyckas lång men alternativet till detta är att högerns barbari får fritt spelrum.
Like Like Citera
0
Mikael Pettersson
12 years ago
Jonas, jag tror inte du menar det, men begreppet "intellektuella socialistiska organisationer" har en ton av elitism av akademisk slag. Om vi tänker på Clarté så krävs det inga högskolepoäng för att skriva där och det tycker jag ska betonas.
Inte heller ser jag någon motsättning mellan dagspolitik och socialistisk analys. Snarare är det så att Vänsterpartier sedan decennier fastnat i parlamentariskt arbete och inte ser längre än den senaste opinionsundersökningen.
Carlinge har helt rätt, partiledardiskussionen i v är apolitisk. Partiet har sedan sextiotalet strävat efter att bli en del av etablissemanget och efter den "rödgröna" omfamningen kan jag säga "vad var det vi sa!". Men vem blir gladare av det.
Jag har i bl a i arbetet mot EU träffat flera vänsterpartister som gjort stora insatser, så de finns, bra vänsterpartister som inte sitter stilla inför den nyliberala ångvälten och den imperialistiska krigspolitiken och som kan samarbeta med andra.. Men varför är det så tyst nu, har alla passiviserats eller nöjer man sig med ledningens version av utomparlamentariskt arbete som stannar vid att knacka dörr med V-enkäter?
Carlinge, du har lång erfarenhet av arbete i V och VPK, vad tror du?
Jonas, du som är med i V, ser du något motstånd från basen?
Like Like Citera
0
carlinge wisberg
12 years ago
Det får nog anses som mycket tveksamt att Vänsterpartiets problem löses med att Lars Ohly ersätts av någon av de högerinfuerade kandidaterna som hittills nämnts i media. Vänsterpartiet har gjort några riktiga självmål de senaste åren dels när man sålde ut sin själ och förhandlade fram det såkallade röd-gröna valmanifestet samt när man ställde sig bakom krigsinsatserna mot Libyen. Hur vänsterpartiet skall kunna reparera dessa både fadäser står utanför min förmåga att förstå, dessutom står ju alla de potentater som kan tänkas vara aktuella dessa märkliga ställningstaganden. Vänsterpartiet finns ju inte heller med i den politiska debatten som en systemkritisk röst hur kan detta förändras genom att byta utseende på den person som är vald att stå i första ledet när det gäller att föra fram politiken och då en politik som det är tveksamt att det nuvarande vänsterpartiet representerar. Den kanske viktigaste frågan att söka svar på innan man söker en eller flera personer som första linjens företrädare är nog, behövs vänsterpartiet och om svaret blir ja vilket politiskt innehåll ska då vänsterpartiet stå för?
Like Like Citera

Mest läst av skribenten

Senast på bloggen

Category Image

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.