Idag är det den 11:e september. Fast10 år senare än det ödesdigra datumet, 2001. Det är 10 år sedanflygplanen flög in i World Trade Center och Pentagon. En dag sommånga minns. Samtidigt är det ett datum som mer har med vrede änsorg att göra. Inte för att det inte är en djupt tragisk händelsesom inträffade för 10 år sedan i USA, för det är det, ingen kankomma och påstå något annat.
Att inte betrakta 11:e september som ensorgedag är däremot ganska självklart. Det är nämligen den dagensom gav USA:s regering ett giltigt skäl att gripa in i hela denarabisk-muslimska världen med väpnade trupper, i spetsen för NATOoch i spetsen för ISAF. Syftet med kriget mot terrorismen varvedergällning till 50 % och profitbegär till 50 %. Att man idag kanifrågasätta hur mycket USA faktiskt vunnit på krigen iAfghanistan, Irak och nu i Libyen är en sak som inte är helt lättatt diskutera på ett vettigt sätt. Främst eftersom frågan ärfelställd. Frågan är inte endast hur mycket USA vunnit utan ocksåhur mycket befolkningarna, afghanerna, irakierna och libyerna harförlorat på grund av de utdragna ockupationerna.
11:e september är ett datum där dencyniska matematiken gör sig påmind. USA:s vedergällning för de3000 människoliv som släcktes 11:e september är 100.000-talsmänniskoliv i främst Afghanistan och i Irak. Och kriget motterrorismen har också snarare spätt på den fundamentalistiskaislamismens terrordåd än gjort dem färre.
Vad man också måste tänka påidag är hur den muslimska fundamentalismen, en produkt avimperialismen som hjälpt fram fundamentalistiska rörelser somTalibanerna, slog mot sin skapare, det imperialistiska USA. Ättlingensom går till attack mot anfadern. Ett utförligare resonemang omdetta går att hitta i min egen artikel på Clartébloggen,Reaktionärt att se islamismen som huvudfiende.
Slutligen: Produkterna av 11:eseptember har spelat större roll för världens utveckling desenaste 10 åren än själva attackerna 11:e september gjorde. Det äruppenbart. Misstänkliggörandet och jakten på människor som tänkerannorlunda eller ser annorlunda ut är, precis som attentaten 11:eseptember eller den rörelse som utförde dem eller högerextremismensframfart och attackerna i Norge 2011, ett sätt att splittra vanligamänniskor i världens länder och försenar den tid när vi enar ossi kamp mot monopolkapitalismen och imperialismen. Misstänkliggörandetgestaltas av Peter Myrdal i Clarté nummer 3-2001 i artikelnImperialismens dramaturgi: När muslimska fundamentalister1983 första gången slog till mot World Trade Center i New York, dengången med en vanlig enkel bilbomb av det slag som blivit vanligunder inbördeskriget i Libanon, ingick just mujaheddin, veteranerfrån den afghanska motståndskampen mot Sovjet, i terroriststyrkan.När i april 1985 en hel federal kontorsbyggnad i Oklahoma Citysprang i luften, vändes misstankarna omedelbart mot sammafundamentalistiska terrorister. I stället visade sig attentatsmannenvara en frustrerad amerikansk soldat, själv veteran från detamerikanska kriget mot Saddam Hussein.
Vi är snabba attidentifiera våra fiende men det tar längre tid att identifiera våravänner och allierade, kanske är det just det vi måste lära oss,att 11:e september och utvecklingen därefter har skjutit den tidennär vi finner våra allierade på framtiden?
