I Clarté 4/10 skrev Lennart Rahm ett debattinlägg om den svenska maoismens uppgång och fall ("Så Förlorade vi allt"). Rahm hävdar att uppgången varade till och med 1973, sedan blev det platt fall. Orsak: Partiet övergav Mao(ismen) till förmån för Stalin(ism).
<p"Varför följde den partiledning som tog över SKP 1976, redan i majoritet 1973, mer Stalin än Mao? Nyckelbegrepp som partiet, organisationen främst, självklara ledare för kampen, centrum slår fast politiken och kadern avgör allt, blev viktigare än de maoistiska, masslinjen, enhetsfronten, undersöka och analysera innan politiken slås fast, och praktiken avgör allt."
Detta påverkade enligt Rahm politiken på ett katastrofalt sätt. Frontpolitiken blev allt mer sekteristisk. Bilden av Sovjetunionen karikerades så att faran för ett nytt världskrig och kampen mot den s.k. socialimperialismen kom att överskugga klasskampen i Sverige.
I Clarté 1/11 svarade Per-Åke Lindblom att Rahm har fel om frontpolitiken men rätt i synen på krigsfaran.
Tidskiften Clarté´s utrymme är begränsat. Antalet frågor vi borde analysera är stort och växer hela tiden. Å andra sidan är den debatt Rahm och Lindblom har påbörjat viktiga. Redaktionen har därför beslutat att uppmana till fortsatt diskussion, men att tills vidare föra den här på Clarté´s hemsida.
Det första inlägget i den fortsatta debatten publiceras på hemsidan samtidigt med denna inledning, se Maoister om m-l-rörelsens undergång Det kommer från Martin Fahlgren, som var medlem i Socialistiska Partiet
fram till 1987, och som sedan dess är politiskt oorganiserad. Numera arbetar han huvudsakligen med webbplatsen marxistarkiv.se. Fahlgren hävdar att maoismen till stora delar är en fortsättning på stalinismen och att Maos begrepp huvudmotsättning och den frontpolitik de svenska maoisterna härledde från detta begrepp båda utgör återvändsgränder.
Som sagt, viktiga frågor. Läs och skriv gärna fler inlägg, men helst genomtänkta och någorlunda korta! I alla fall om du vill bli publicerad här. Och ännu viktigare - om du vill bli läst.
